fredag 22 mars 2019

Från trycket: Konsten att sköta ett äppelträd

Nu har den omarbetade upplagan av "Konsten att sköta ett äppelträd" kommit från trycket. Något lite större och lite tyngre än den förra boken från 2015. Nu med sak-och personregister!

Givetvis är den sprillans nya boken till försäljning under den pågående Trädgårdsmässan i Älvsjö. Du hittar boken i Pomologiska Sällskapets stånd. Där hittar du också mig i morgon eftermiddag. Välkommen!

Så här ser den nya boken ut
"Konsten att sköta ett äppelträd" kommer också att säljas på Bokus och Adlibris. Plus att den går att beställa hem i varje bokhandel. 

söndag 17 mars 2019

Sprida sitt äpple

Jag fick samtal från en kvinna i Rosersberg som har en unikt gammalt äppelträd. Hon undrade hur hon ska göra för att registrera äppelsorten. Svaret blir att det kostar många tusen kronor att registrera en äppelsort (se www.jordbruksverket.se)

Ett mer överkomligt sätt att göra sin unika äppelsort känd är att dra upp nya träd av sorten och sprida den bland vänner och bekanta. Vem blir inte glad av att få ett litet äppelträd med givarens eget
 äpple i 50-årspresent? Eller som bröllopsgåva?

Lovande kart av Sörmlands Kalvill

söndag 10 mars 2019

23 äpplen lång


Fransmännen har uttrycket être haut comme trois pommes som betyder att vara tre äpplen hög, det vill säga helt liten. 

Olle Ridelius har skickat mig en måttstock bestående av äpplen ställda på varandra med varje äpple 7 cm högt (tänk ett stort Gravensteiner). Av måttstocken framgår att jag är 23 äpplen lång. Jag sträcker på mig, hela 23 äpplen ….

Ett annat franskt uttryck är tomber dans les pommes. Att falla bland äpplen är liktydigt med att svimma. Kan undra hur det uttrycket har uppstått. Om jag svimmar, vill jag gärna falla på något mjukare underlag. En tre äpplen hög kulle av färska sågspån eller ett dunbolster till exempel. 

söndag 3 mars 2019

Ta fast tjuven med äpplen

 
För flera år sedan läste jag någonstans att man ska ställa fram ett fat med äpplen i huset innan man reser bort. Ingen, inte heller en inbrottstjuv, kan motstå att ta ett äpple för att sedan, förhoppningsvis, kasta ifrån sig den DNA-bärande skrotten.

Nu ser jag i tidningen att en inbrottstjuv på Österlen blev fast just för att han försåg sig med ett äpple från ett fruktfat i villan och lämnade sitt DNA på en skrott.

lördag 2 mars 2019

Två klassiker: Melon och Åkerö

 
Bilden inill har jag fått från Jonas Ö som undrar: vi har köpt ett nytt hus och där finns ett träd som ger dessa äpplen. Är  det Åkerö?

Det är vanskligt att bestämma en äppelsort genom att titta på en bild. Det låter sig faktiskt inte göras. Som pomologer brukar framhålla: man måste känna på äpplet, hålla om det, dra in doften, tugga och smaka, studera kärnhus och fruktkött.

Men i det här fallet vågar jag ändå säga: det är inte Åkerö. Det här prickiga utseendet brukar det äpplet inte ha. Däremot liknar äpplet Melon, som är en annan klassisk sort.  Melon, precis som Åkerö, är ett avlångt äpple med ett fåtal kärnor. Men medan man kan njuta den goda, söta aromen hos Åkerö redan i slutet av september måste man vänta till november med det kärvare Melonäpplet.

Rödskaliga Åkerö.














Detta är också Åkerö, bara ännu litet rödare. Åkeröäpplen är en gammal sort och under åren har det uppstått en rad mutanter. Skalfärgen kan variera från blond till kraftigt röd. Vanligast är den tegelfärgade varianten.

måndag 25 februari 2019

Här köper man norska sorter

Vi i Sverige berömmer oss gärna för att vara ett enastående äppelland men sanningen är att underbara sorter finns även i Norge och Finland där äpplen smakar minst lika gott som hos oss. 

En läsare önskade få adresser till välsorterade plantskolor som erbjuder klassiska norska sorter. Min goda vän Sven Gundersen (medlem i Sveriges Pomologiska Sällskap) var hygglig och skickade mig den här informationen i går:

1.Min anbefaling er å kontakte Hjeltnes Planteskole, i Ulvik ,besøkt av oss 2014.
Der finnes en stor genbank og der kan man bestille norske eplesorter podet på egenvalgte grunnstammer . Et valg for en riktig eplenærd ! Ingen billig butikk, men god. Er usikker på evt. svenske importrestriksjoner. (Malus import til Norge er fortsatt strengt regulert). 
 
2.Ellers kan det være verd å kontakte Sagaplant, post@sagaplant.no. Dette er det norske kompetansesentert for proffdyrkerne. Ligger ved Gvarv i hjertet av Telemark. Stor genbank for også gamle norske sorter. For podeentusiasten. Salg av podekvister og grunnstammer, alle utviklet i Norge. Ingen billig butikk.
 
3.Vestfold Planteskole ved Sarpsborg. Utvikler egne trær . Tradisjonelle sorter, men kan sikkert levere på spesiell bestilling.(kundepost@vestby-planteskole.no). Neppe lavpris her heller . 

Tack snälla Sven! Nu vet vi vart vi kan vända oss. Men är det någon som vet vad tullen säger? 

söndag 24 februari 2019

Muskatrenett, godare än Cox Orange

Jag trodde att Cox Orange var det godaste äpplet men då hade jag inte smakat Muskatrenett. Ett äpple som i höstas gav frukt för första gången på en av våra ympar (från 2015) i höst och som vi provsmakade i går. 
Finsmakaräpplet Muskatrenett den 19 februari,
Äpplet, som kan stamma från 1700-talets Frankrike och ute i Europa går under namnen Margil, Never Fail, Small Ribston,  Reinette Musqée, Muskateller Reinette och Muskaten Reinette, liknar till utseendet Cox Orange. Det smakar också lite som Cox Orange bara en grad syrligare och därmed, i mitt tycke, ännu godare. 

Så här beskriver Joan Morgan och Alison Richards äpplet i "The Book of Apples": Intensely flavored, rich, aromatic, deep cream flesh. More delicate than Ribston, very like Cox, only more scented, exotic. Bunyard placed it in epicure´s top ten, but can taste metallic if deprived of sun. 

Olof Eneroth skriver så här om Muskatrenette i sin "Handbok i Svensk Pomologi": gulhvitt, fint, ädelt, af egendomlig, söt, svagt kryddig muskatsmak. Han nämner att det år 1863 både på Adelsnäs och Hörningsholm blev väl utbildat på spaljé och på stamträd.

Vi har haft tur. Våra exotiska Muskatrenetter smakar utsökt efter en lång solig sommar. Hoppas att den kommande sommaren ger lika mycket solsken så att det inte uppstår metallisk smak på denna pomologiska skatt.  
Schmidtbergers Renett 23 februari

 

En annan renett, från en annan ymp, debuterade också med frukt i höstas. Grenen med Schmidtbergers Renett gav tre rödgula frukter som vi provsmakade samtidigt med Muskatrenett. De förra var vackrare, hade slätare skal och smakade mycket bra men upp till samma gourmetklass som Muskatrenett nådde de inte.

 

 

 

söndag 17 februari 2019

Under tryckning nu

Min bok "Konsten att sköta ett äppelträd" har varit slutsåld ett tag. På allmän begäran - det vill säga efter önskemål från ett par vänner – är den på väg ut igen lätt omarbetad. Jag har lagt till några kortare texter, om pelarträd och rotäkta träd till exempel, samt några nya bilder. Boken har fått ny formgivning av Ingrid Sillén som på ett förtjänstfullt sätt hjälpt mig med mina böcker under åren.

Tanken är att boken ska vara tryckt och klar till trädgårdsmässan i Älvsjö i slutet av mars.


Två tomma äppelmustboxar har skurits till och rymmer dubletter av den fina tidningen Pomologen som går till medlemmar av Sveriges Pomologiska Sällskap




lördag 16 februari 2019

Vilket äpple är det här?



En fin, gammal kärnhusurtagare utställd på Victoria & Albert Museum i London
Mjukt och sprött. Sött med lätta syrliga toner och fruktiga inslag av persika. Passar i en vinägrett och med blåmögelost på en ostbricka.

Vilket äpple är det som beskrivs på det här sättet i Ica-butiken? Omöjligt att gissa rätt. Det är Cox Orange. Vem  skriver den stora livsmedelskedjans presentationer? I alla fall inte någon som kan något om äpplen. Jag minns butikens beskrivning av Katja som "ett mjöligt äpple" för några år sedan. 

Sprött är ett ord jag associerar med nattgammal is. Det som är sprött kan inte på samma gång vara mjukt. Jag plockar fram mina sista Cox Orange från lagret. Ett mört äpple, vill jag påstå. Hur smakar det? Sött med lätta syrliga toner är väl fångat. Men smakar det persika? Nej, det tycker jag inte. Smaken lutar mer åt mogen banan och Conferencepäron.

Jag önskar som många andra att någon ville ta sig an ämnet: hur beskriva smak och konsistens hos äpplen på ett adekvat sätt.

Cox Orange, ett äpple med mört kött som har toner av päron och banan



söndag 10 februari 2019

Liten bok om små fruktträd




Fick tips om en ny bok som behandlar pelaräpplen och andra små fruktträd och beställde: "Zwerg- und Säulenobst "-- 170 Sorten für den kleinen Garten" av Heinrich Beltz. Det är inte helt lätt att läsa tyska men eftersom jag är intresserad av ämnet, ska jag nog komma igenom texten.
 
Boken handlar om svagväxande fruktträd, dvärgträd och pelarträd: äpple, päron, körsbär, plommon, persikor, aprikoser samt björnbär och hallon. Träd och buskar som passar för små trädgårdar, balkonger,  terrasser och krukor. Jag  kommer att lära mig oerhört mycket. Habegäret väcks också, men hur få tag i alla spännande sorter? Jag återkommer till boken när jag har hunnit lite längre i den.

söndag 3 februari 2019

Provsmakning




Tomas Steiner tipsade mig om att pelaräpplet Flamenco behöver ligga några månader innan det smakar som det ska. Jag hämtade upp några  Flamenco och andra sparadeäpplen på morgonen i dag och satte mig med G för att provsmaka.

Våra Flamencoäpplen är fortfarande gröna i skalet och har blek smak; äpplet kanske fortfarande har en chans att utvecklas.

Från mitt protokoll ser jag att Eldrött Duväpple kom högst: 10 av 10 möjliga poäng från mig, 8 från G. Slätt skal, fast, saftigt kött, fin arom.

Därefter kom Ashmead´s Kernel: en renett med mycket god smak men skrynkligt, skrumpet skal (det bruna äpplet på brickan).

Harberts Renett är ett vackert, väl bibehållet, gulrött äpple (det stora äpplet t v i bilden) men jämfört med de två tidigare nämnda kändes köttet grynigt och tunt i smaken. Vi kunde också smaka Bretagne Renett för första gången. Jag väntade mig mycket,  men det inte så smakstarka äpplet fick 5 poäng av mig och 6 poäng av G. 


lördag 26 januari 2019

Ökad svensk äppelodling




Langeland är en triploid äppelsort som ger stora, avlånga, saftiga äpplen. Liknar i färg och form Melonäpplen fast större. Kart fotograferad 29 juni. Karten är ofta långt rödare än det fullstora äpplet blir.
Under åren 2012 till och med  2017 ökade antalet äppelträd i den yrkesmässiga äppelodlingen i landet med 38 procent. Det är glädjande. Populärast bland yrkesodlarna är Ingrid Marie, Aroma och Discovery, meddelar Jordbruksverket. De tre sorterna svarar för 52 procent av det totala antalet äppelträd. De nyare sorterna Frida, Elise, Rubinola och Santana är på frammarsch och svarar tillsammans för 25 procent av träden. 

Vilka äppelträd är populärast bland amatörodlare? Det beror förstås på var i landet man bor. Jag gissar på Aroma, Discovery, Transparente Blanche och Sävstaholm. Säkert är det också allt fler som vill pröva att sätta ett litet ovanligare äppelträd.

söndag 20 januari 2019

Detta är mösk



Sommaren 2017 visade alla frukterna på mitt Mantet-träd samma trista utseende: trots att äpplena såg lika fräscha och vackra ut som vanligt var fruktköttet brunfärgat (se bilden). Dessa tidiga, älskade favoritfrukter gick inte att äta utan fick gå till komposten.
Den här brunfärgningen, som alltså kan märkas hos äpplet redan när det skördas från trädet men vanligen uppstår under lagring, är resultatet av en fysiologisk nedbrytning som kallas mösk. Vanlig innanröta kallas problemet i boken Växtsjukdomar av Ernst Gram och Anna Weber (utgiven 1942).
Det finns inte så mycket skrivet om mösk men Jordbruksverket gav 2005 ut en liten skrift med titeln "Skadegörare i frukt" där mösk finns upptaget. Jag läser att en orsak till mösk kan vara kallt och mulet väder under växtsäsongen. När mösk uppstår under lagring kan det bero på hög etylenhalt i lagringslokalen. Lagring i ojämn eller för kall temperatur anses också kunna orsaka mösk.

söndag 6 januari 2019

Kvitten i korgen

Äppelbok kom ut år 2000. Sidan 24 i boken visar en tavla av okänd fransk 1600-talskonstnär med titeln Grönsaksförsäljerskan och läsaren får veta att den unga blonda kvinnan på bilden bär äpplen på huvudet, en ost under armen och en kronärtskocka i handen. För att hitta tavlan besökte jag Nationalmuseum i Stockholm och bad att få se fotografier på alla deras konstverk med äpplen i motivet. "Kvinnan bär äpplen och kronärtskockor" stod det på baksidan av fotografiet.


Nu har jag besökt det nyöppnade Nationalmuseum och såg till min glädje att man har hämtat upp grönsaksförsäljerskan från arkivet. Hon är lite kutig, som om hon dignar under sin börda, och verkar vara försänkt i tankar på livets hårda lott. 

"Den nästan monumentala framställningen av en tjänsteflicka eller bondkvinna är ovanlig i det franska 1600-talsmåleriet" skriver Nationalmuseum. Men kvinnans klänning, urringad ned till bröstvårtorna, är sydd av brunt siden i livet och skimrande, vitt sidentyg till rynkad kjol och vida ärmar. En tunn, genomskinlig vit krage ligger svept över rygg och axlar. Är detta kanske en rikemansdotter som poserar som bodbiträde? Men en rik flicka skulle knappast se så undergiven ut. Kan det vara en ung kvinna från arbetarklassen vars husbonde roar sig med henne? Och nu har klätt upp tösen och bett sin vän konstnären att måla?

Kvittenträd vid Capellagården, Öland

Hur som: när man står framför tavlan är det lätt att se vad som ligger i kvinnans korg. Det är inte äpplen. Det är kvittenfrukter, Cydonia oblonga.

lördag 5 januari 2019

Ta till vara toppen



De grundstammar vi köper är rotäkta stammar som drivs fram genom kupning. Till exempel A2 har mycket lätt att skjuta stubbskott vid kupning; en och samma moderplanta kan bilda stubbskott år efter år.

I Pomologen nr 1, 2007 (Pomologiska Sällskapets utmärkta, faktarika tidning, utkommer 4 gånger per år) tipsade Per-Olof Johansson om att vi kan ta tillvara toppen på de grundstammar som vi använder i syfte att dra upp egna äppelträd (såväl grundstammar som ympar säljs hos Sveriges Pomologiska Sällskap på den årliga Trädgårdsmässan i Älvsjö). Hans råd var att i månadsskiftet mars – april klippa till en cirka 35 cm lång stickling av grundstammen; klipp av den så långt ned att grenkragen kommer med och gärna också någon cm av tvåårsveden.

Plantera sticklingarna 10 cm ner i en låda med genomvattnad jord. Ställ lådan i växthus eller annat ljust utrymme med en temperatur av 10 – 15 plusgrader. Går det bra, kommer dina nedstuckna pinnar att rota sig och skjuta skott. När de har växt till sig – det kan ta ett par år –  har du egenhändigt uppdrivna grundstammar att ympa på.

I ett senare nummer av Pomologen (nr 3, 2013) skriver Sven-Inge Johansson att han läste Per-Olof Johanssons text med stor skepsis. Kunde detta verkligen fungera? Sven-Inge satte i alla fall ned några avklippta toppar från grundstammar i sitt trädgårdsland och minsann, i augusti hade de rotat sig och skjutit långa skott!

 G och jag har haft sämre utfall: sticklingarna har fått gröna blad som därefter torkat bort innan det hunnit komma några rötter. Antagligen ska man ha tur med vädret för att lyckas bra; det får inte vara för torrt i luften.