Besök på Skokloster

På Skokloster: ett gammalt Grågyllingträd med karaktäristiskt vriden stam.

Skokloster Slott vid Mälaren är alltid värt ett besök. Tänk att vandra i salar klädda med gyllenläder på ett slott från den svenska stormaktstiden. I sommar visar man på slottets bottenvåning olika intressanta föremål från slottets stora samling av dyrbarheter.

Det nysatta äppelträdet får svårt att växa om ingen avlägsnar den ymniga vegetationen runt stammen.

Till Skokloster hör två äppelträdgårdar, den gamla intill klosterkyrkan och den nyare som ligger en bit bort. I den gamla apelgården har vissa träd dött och nya har planterats i deras ställe. Tråkigt att ingen verkar känna till att om nysatta träd ska kunna växa så måste det hållas rent på marken runt omkring.

Ett dött träd är inte till glädje, inte ens om det är försett med namnskylt.  Här borde Skoklosters  trädgårdsansvariga ta fram yxan. 

Första tuggan

Brådmogna, nedfallna  Eiräpplen

Det ligger ett till synes moget äpple på gräsmattan. Jag tar upp det och skär mig en bit. Äpplet är brådmoget efter att ha blivit angripet av äppelvecklare som lagt ägg vid flugan varefter larver banat sig en bred gång väg genom äpplet.

Det smakar ändå äpple. Första tuggan av årets äppelskörd. Detta är Eir, en norsk sort framkorsad från Katja x Buckley Giant 1984. Den 30 augusti förra året antecknade vi det här om sorten: Ett tiotal frukter. Långa skaft. Stora, granna, mogna äpplen. Utsökt goda, slår det mesta.

Läser på nätet att Eir kan pollineras av Quinte, Idunn (norsk sort, stavas så) och Summerred. Uppges vara motståndskraftig mot skorv.  

I år fick vi tre små, kortskaftade Eir-frukter på ympen. Två angreps av vecklare. Det verkar vara ett äpelvecklarår i år, ledsamt nog.

Vård och omsorg

Fem äppelkartar som angripits av monilia, även kallat fruktmögel. 

Går runt och tittar till äppelträden. Har ännu inte sett några spår av äppelspinnmalen som kan ge upphov till nätlika nästen fulla med larver som älskar äppelblad.  

Plockar bort fula, vissna, hoprullade blad som drabbats av bladlöss.  Plockar också bort alla äpplen som visar angrepp av svampsjukdomen Monilia. Först blir skalet brunt och får därefter  små ljusa mögelprickar. Jag slänger dessa mögliga äpplen i påsen till kommunens biogasanläggning.






Gläds åt ännu ett härligt tidningsomslag från Olle Ridelius: Bonniers veckotidning nr 37, utkommet 11 september 1927. Olle hälsar att samma nummer innehåller tips till alla om korrekt klädsel vid bruk av veteranbilar som Chevrolet, Hupmobile, Lincoln, Chrysler, Dodge och Lincoln, tjusiga bilar som var på modet i slutet av 20-talet. 

Amanda Svensson älskar äpplen

 

Mantet

I Dagens Nyheter i går kunde vi läsa en  intervju med författaren Amanda Svensson som bor med man och barn i Cornwall. Hon tycker om ord med bokstaven ä. Hennes favoritord är äpple. Ett, som hon säger, runt och trevligt ord och världens ädlaste frukt.

Hur ska frukten bäst beskrivas? Vad sägs om lättäten och näringsfull? Människans älsklingsfrukt. Härlig änglaföda.

För många år sedan utlyste ett chipsföretag en tävling: skicka in det ord som bäst beskriver företagets  chips! Min svåger vann första pris, 10 000 kr, med ordet knäckertläckert. Ett ord som passar perfekt på äpplet. Jag är säker på att Amanda Svensson håller med mig.

Drabbad av kräfta

Så ser angrepp av fruktträdskräfta ut

Fruktträdskräfta önskar man inte fanns. Den ger fula insjunkna sår på en äppelgren (som på bilden ovan).  Ett litet sår följs gärna av ett större sår och till slut har hela grenen snörts av och faller bort. Ibland sprids fruktträdskräftan snabbt i trädet, ibland långsamt.

Vi har själva tyvärr fått kräfta i två träd, okänt hur. Vår åtgärd har varit att skära bort den angripna veden och hoppas på det bästa. Tar vi bort den krater som uppstått, hindrar vi att det bildas svampsporer som kan smitta andra äppelträd. 

Måste man pincera?

Jag skulle inte påstå att jag är mästare på beskärning. G och jag gick en kurs i fruktträdsbeskärning för mycket länge sedan och sedan har vi gjort så gott som vi har kunnat. Träd är tåliga. Träd kommer igen. Också en person utan grönt kort kan klippa ett träd genom att använda sina ögon att se med och sitt sunda förnuft. Går vi omkring och pincerar träden? Nej.

Pincering eller avnypning kallar man borttagandet av spetsen på ett utväxande skott genom att använda en kniv eller genom att helt enkelt nypa av det med fingrarna, skriver Carl G Dahl i Beskärning av fruktträd och bärbuskar från 1948.

Pincering har hittills mest utförts på spaljéträd och vid skötseln av sådana får detta arbete anses alldeles nödvändigt medan det däremot givetvis kan underlåtas på fristående träd, skriver Dahl också. Just det. Man behöver inte pincera fristående träd om det inte är så att man vill ge dem en speciell form, till exempel triangel-form eller boll-form. Då måste man hela tiden vara där och klippa bort störande, utskjutande skott.

Vi har varken spaljéträd eller tjusiga, strängt formklippta träd (sådana kan man se vid Sofiero slott).
Alltså klipper vi alla äppelträden i juli månad och strävar efter att få vackra träd med glesa kronor så att solen når fram till frukten och kan ge dem färg och sötma.

Bukettapel får vita blommor och därefter lingonstora röda äpplen. Här som fritt växande häck. Aldrig pincerad..

Häckklippning om sommaren är en form av beskärning, står det i Beskärningsboken av Gustav Alm, Han Veltman och Klaus Vollbrecht, tryckt 1983. Vi har en häck av bukettapel mot grannen till höger. Den får växa fritt och är i dag cirka 1,8 m hög och kanske 1,5 m bred.

Häck av bukettapel som hålls låg och inte för bred. Ständigt pincerad.

Vi har också en häck av bukettapel mot gatan och den håller vi efter. Några gånger varje sommar går jag och klipper bort utstickande skott. Jag har hittills aldrig tänkt på det som pincering men det är det förstås.

Trädbeskärningen är påbörjad

Södermanlands Kalvill efter beskärning. Vid foten murgröna som vi fick i en julgrupp. Det torra gräset som lagt sig platt efter ett störtregn är brinklosta som G roade sig med att så i höstas. I förgrunden den högresta ulltisteln  som G sådde för 14 år sedan och därefter inte visat sig på tomten igen förrän i år. Den mörkröda busken till höger är perukbuske.

I går tog G och jag fram sekatörerna och en grensåg. Juli är en bra månad för att beskära äppelträden, menar vi. Karten har ännu inte hunnit bli alltför stor och tung. I går tog vi oss an träden i vad vi kallar pelarbacken, ett smalt område som avgränsas på en sida av en häck och på en annan sida av en lång trätrappa.

Där står de nio unga pelarträden som inte behövde någon puts i år. Där står också Härnevi, Hampus, Suislepp och Södermanlands Kalvill på rad. De krävde raska, bestämda ingrepp som samtidigt måste utföras med försiktighet för att inte av misstag skära bort alla dyrbara ympar som G har satt in.

Jag tittar på träden i dag och de ser riktigt bra ut. Skönt att ha kommit igång med jobbet.