söndag 28 oktober 2012

Gammalt Grågyllingträd

Besökte nyss en gammal trädgård vid en malmgård i Sigtuna byggd 1753. Mitt ärende var förstås att se vilka äppelsorter som kunde tänkas växa där och jag fann Ökna Lökäpple (två träd), Åkerö, Melon, Wealthy och Grågylling.


Se den spiralformade stammen på bilden! Just så där skruvar sig Grågyllingträd. Den här gamla ihåliga stammen, som mäter 185 cm runtom nedtill, har fyllts igen med cement och gamla tegelpannor. Hur gammalt kan trädet vara?  Åtminstone från 1850, tror jag.

Jag kände inte igen sorten på en gång för äpplet från Malmgården var vackrare och mer välsmakande än något annat Grågylling jag har ätit. Men ser du ett gammalt träd med skruvad stam, titta noga på äpplets hjärtformade kärnhus, de spetsiga kärnorna och det stora foderröret, det är alltsammans kännetecknande för Grågylling.

Röd Vinterkalvill

Det är säkert 15 år sedan jag såg det här röda äpplet för första gången, i en trädgård ute på  Djurgården. Sedan dess har jag sett det i fler gamla trädgårdar, bland annat vid Tyresö slott och Skokloster slott. Vad var det för äpple?

Häromdagen hade vi besök av Krister Andersson som vi visade sorten. Jag har sett det förut, sa han,  började leta på nätet och hittade äpplet: Röd Vinterkalvill! Det är en sort som var rätt populär på 1800-talet men sedan föll i glömska. Sorten slutade säljas från Experimentalfältet, Stockholm,  1874.

Röd Vinterkalvill påstås ha sitt ursprung i 1600-talet. Kalvillerna har sitt namn "fra Kommunen   Calleville i Departementet Eure" i Frankrike  och Röd Vinterkalvill kan ha haft sitt tidigaste utbredning i Bretagne, skriver H C Bredsted i Dansk pomologi.

Röd Vinterkalvill

Mecklenburger Kantäpple 

Mecklenburger Kantäpple liknar Röd Vinterkalvill men är ofta större och mycket kantigare.

onsdag 24 oktober 2012

Litteratur från Oslo

Ibland har man tur.  Björn, professor  emeritus i molekylärbiologi i Norge, fick liksom sina kolleger en dag ett meddelande om att universitetsbiblioteket i Oslo skulle tömma sina bokhyllor sedan man lagt allt  på data. Det var bara att komma och plocka på sig vad man ville ha innan återstoden slängdes.


Björn tänkte på sin gamla skolkamrat Rolf med stort intresse för pomologi och hämtade alla årgångar av The Journal of Horticultural Science utgivna i England 1920- 1955, ursprunget var The Journal of Pomology.  Rolf tyckte att dessa inbundna tidskrifter passade mig bättre så häromdagen levererade han, Björn och Björns fru Ragnhild alltsammans. Tre kassar!

Jag har hunnit titta i några av de spännande böckerna. Många artiklar handlar om annat än pomologi och många artiklar är lite svåra att förstå. Men jag är säker på att hitta mycket av intresse. Har till exempel fastnat för en artikel från 1920 med rubriken  "The recognition of fruit -- some systems concerning apples and pears", den blir rolig att läsa. Tack Oslo universitetsbibliotek! Tack Björn! Tack Rolf!

Röd Åkerö

Åkerö är en mycket gammal äppelsort. Gullmar Henäng har lett i bevis att det gamla trädet vid Åkerö säteri, som är det äldsta vi känner till, måste vara från slutet av 1600-talet eller början av 1700-talet. Vi vet ännu inte om sorten dragits upp från kärna i Sverige eller importerats till landet.


Det händer att äppelsorter muterar och då byter form eller skalfärg. Jag har sett tegelröd Åkerö  (vanligast) och ljus Åkerö mer eller mindre utan täckfärg (kallas Vit Åkerö). Men jag har aldrig tidigare sett en så ljusigt röd Åkerö som den på bilden. Det granna äpplet kommer från en gren på ett Åkeröträd vid Wallstanäs säteri i Rosersberg.

lördag 13 oktober 2012

Gullpippin = Guldpipping

Kicki har skickat mig en äppelhistoria: En arbetskamrat  till henne tog med sig äpplen från Västerås förra året och sa att de hette ”Gullpippin”. Kicki googlade och letade på alla sätt  och kunde inte hitta sorten men hennes arbetskamrat var säker, gullpippin hette äpplena som var ganska små, gula, skiftande i rosa, sötfriska, ganska lösa i köttet.

I våras var Kicki med några vänner i Rosendals trädgård i Stockholm.  Äppelträden där är skyltade  och trädet som Kicki satt under var ett Gullpippinträd!

Tack för den söta historien! Pippin, pipping eller pepping är namn som man förr använde för att beteckna dels små äpplen, dels äppelsorter från träd som spontant kommit upp från en kärna. Cox Orange kallades på 1800-talet i England för "Cox´s Orange Pipping". Små gula frukter har kallats "guldpipping".

Downton Abbey är en älskad teve-serie.  Olof Eneroth skriver i sin pomologi från mitten av  1800-talet om tre slag av guldpippingar vars namn han stavar så här: Downton  Pippin,  Engelsk guldpepping och Tysk Guldpipping.





>
>
>

Sotfläckighet på äpplen

Har tagit ned favoriten  Cox Orange bara för att konstatera att efter nedplockning blev den till synes lovande skörden betydligt reducerad. En hel del äpplen var genomborrade av äppelvecklarlarver och fick kastas. I den här trädgården är det framförallt Cox Orange som äppelvecklaren dras till.

Vissa av äpplena visar också sotfläckighet, det vill säga sotaktiga beläggningar på skalet. I ett informationsblad från jordbruksverket läser jag att sotfläckighet och flugsmutsjuka (som ser ut som små svarta prickar på skalet) är ökande problem i norra  Europa och att problemen är störst på sena sorter i fuktiga lägen.
 
Sjukdomarna, som gynnas av kyla och regnigt väder, har tidigare betraktats som två olika svampsjukdomar men nu har det visat sig att ett komplex av minst 60 olika svampar skapar problemen.

Jag prövar att borsta de sotfläckiga äpplena med mjuk borste doppad i varmt vatten och lägger dem för sig för att sedan kunna använda dem först. Jordbruksverket skriver att angripna frukter torkar ut snabbare i lager.
 




söndag 7 oktober 2012

Ursolsyra i äppelskal ger muskelstyrka

I senaste numret av Pomologen, medlemsblad för Sveriges Pomologiska sällskap, kan man bland annat läsa att äppelskal innehåller ursolsyra som i ett försök på råttor har visat sig förebygga muskelförtvining.

Nu kommer forskarna att studera om ursolsyra har samma goda effekt på människor. Ursolsyra verkar för övrigt besitta många goda egenskaper -- har t ex gynnsam effekt på blodsocker och blodfett -- och vi gör klokt i att äta obesprutade äpplen med skal.


Bli inte förvånad om kvällstidningens löpsedel om några år har rubriken: "Bygg en stark kropp, ät Cox Orange!"


Oranie = Oranjeappel

Jag har tidigare skrivit om att jag fick ett brev från Schweiz med frågan om inte svenska Oranie kunde vara samma äpple som  holländska Oranjeappel.  För ett par veckor sedan tog en medlem i  pomologiska sällskapet med sig Oranieäpplen till ett pomologiskt möte i Hamburg där en holländsk pomolog slog fast just detta: Oranie är samma äpple som Oranjeappel!





Kanske har någon svensk godsägare beställt fruktträd från Holland på 1800-talet och då råkat få med denna goda sort i sändningen? Hur som helst, en lyckad import!