lördag 28 januari 2017

Post-optimalt men ändå gott

Äpplen som mognar tidigt blir också tidigt övermogna, till exempel Vit Astrakan. Medan fastköttiga vinteräpplen som plockas i början av oktober, och är ätmogna först ett par månader senare, håller mycket länge. Ribston är ett exempel. 
Rossvik i januari

 
Sedan har vi äpplen i skiktet däremellan. Just nu äter jag varje dag ett stort Rossvik. Det är härligt krasigt att sätta tänderna i, friskt och gott och saftigt. Ett nöje att bita i det äpplet i slutet av januari. Men den där ljuvliga smaken av muscatdruvor som gör Rossvik till ett femstjärnigt finsmakaräpple i oktober saknas förstås. Man kan säga att Rossvik har kommit in i sitt post-optimala tillstånd. Inget dåligt tillstånd det heller. 



söndag 22 januari 2017

Spendrups vilseledande marknadsföring

Tänk om Skogaholms bageri skulle märka sina limpor "Hantverk från bageriet i Göingebygden". Folk skulle skratta. Alla vet att Skogaholm bakar många miljoner limpor under ett år. Företaget skulle inte heller komma på tanken att kalla det hantverk.

Men Spendrups skriver så här på sina flaskor med äppelcider: "Hantverk från musteriet på Österlen." Först när man läser det finstilta på baksidan ser man att varan kommer från Spendrups Bryggeri.

Spendrups producerar 400 miljoner liter dryck om året i sina tre bryggerier. Briska äppelcider tillverkas i Grängesbergs bryggeri. Hur kan Spendrups kalla massproduktion för  "hantverk"?

Briska-flaskan innehåller vatten, äppeljuice av koncentrat, socker, äppelvin med tillsats av sulfit, fläderblomsextrakt, citronsyra och konserveringsmedel. Inte så mycket skånskt hantverk över det receptet. Min gissning är att äppeljuicekoncentratet, fläderblomsextraktet och äppelvinet kommer från Tyskland eller Polen.



lördag 14 januari 2017

Baldwin, ett äpple från 1700-talet


Baldwin, med anor från 1700-talets första hälft.
Framför mig på bordet ligger några exemplar av det stiliga Baldwinäpplet som vi fått från Anna Holmgren. De är odlade i västra Sverige och det var Rolf Eskilsson som en gång identifierade dem som just Baldwin. Det var bra gjort, för den här sorten måste vara ganska sällsynt i vårt land.

I boken Apples of New York från 1905 läser jag att Baldwin  är en av de ledande kommersiella äppelsorterna i USA, ett äpple som konsumeras i mängder inom landet men också exporteras en masse. Trädet tar tid på sig att börja bära, men ger sedan bra med frukt. Läsaren får också veta att Baldwin får starkare röd täckfärg på sandig och grusig jord än om trädet växer i tung jord. (Kan det  vara så, undrar jag). Äpplena får alla ungefär samma form och storlek och det är något frukthandlare gillar, ser snyggt ut i butiken.

Sorten har sitt ursprung i en kärnsådd funnen 1740 hos en mr John Ball i Wilmington, Massachusetts. Moderträdet levde kvar till åtminstone 1817 men dog någon gång mellan 1817 och 1832 varefter man satte upp ett minnesmärke på platsen. Namnet har äpplet efter en överste Baldwin som började föröka sorten i stor skala. 

Apples of New York har en referens till Handbok i Svensk Pomologi av Eneroth-Smirnoff. Minnsan, där hittar man på sidan 261 en presentation av äpplet. Alexandra Smirnoff skriver: "Pröfvad å profymp endast vid Vibyholm, blef sorten där blott till det yttre väl utbildad.Tyckes fordra varmare klimat, borde därför i sydligaste Sverige kunna uppnå fullkomlig utveckling äfven till det inre och sålunda blifva en god bordsfrukt".

En gång var Baldwin ett vanligt importäpple i svenska butiker. I Handbok i varukännedom från 1909 är Baldwin upptaget som ett vinteräpple; övriga medtagna vinteräpplen är Boiken, Borgherre, Borsdorfer, Cox Orange, Gravensteiner, Grågyllen, Guldparmän, Gul Richard, Järnäpple, Melon, Renetter (under den rubriken får man läsa lite allmänt om goda renetter), Ribston (fast det är en renett har äpplet fått en egen rubrik), Rosenhäger, Skarlakansparmän (ett annat namn för Ölands Kungsäpple), Stenkyrke, Tyroleräpplet, Vinterkalvill,  Åkeröäpple, Årsäpplet.

Med Årsäpple tror jag att författaren Anders Roswall (som knappast var fruktexpert) kan ha avsett Rött Järnäpple. Men hur ser egentligen Tyroleräpplet ut? Roswall beskriver det som "ett stort, fylligt äpple med karmosinröd färg och bländhvitt kött samt en angenäm kryddad, saftig smak; skalet är matt utan glans. Ett ypperlig dessertfrukt, som dock ej kan mäta sig med gravensteiner".

Nej, så klart. Få äpplen kan mäta sig med Gravensteiner. Det skulle vara Cox Orange och Gul Richard då.