Älskar Ashmeads Kernel

Det är inte bara i Sverige som vi värnar om värdefulla fruktsorter. Över hela världen finns det av aficionades som hellre ger bort sin sista potatis än de går utan äpple en dag. Sam Van Aken, som jag läser om i The New Yorker (18 april 2022), är en sådan. Under åtta år har han byggt upp en frutkodling på Governors Island (strax söder om Manhattan Island) där han samlat gamla fina varianter av äpplen, päron, plommon, körsbär, persikor, aprikoser, mandel med mera. Med tonvikt på sorter som har länkar till USA:s historia. 

Renetter är bland det godaste man kan äta och mina två favoriter är Egremonts Russet och Ashmeads Kernel. Båda har ett strävt skal som kan vara mer eller mindre brunt. Den sistnämnda råkar också vara Sams favorit. "Den ser ut som en potatis som någon har bundit upp i trädet" säger han. Äpplen som Gala och Fuji kallar han "industriäpplen". 

Ashmeads Kernel (fotograferad i min tidigare trädgård i Sigtuna)

 

Det blir en fin höst

Snart har den sista äppelblomman fallit. Och vi funderar allihop på hur det ska gå. Kommer den fantastiska blomningen att resultera i en överdådig fruktsättning? Ja, allt tyder på det. Naturligtvis kan det hända saker. Jag tror inte på stora angrepp av rönnbärsmal eftersom rönnarna blommade så fint (i alla fall här i Svealand) men det kan bli skador av äppelvecklarlarver, det är klart. Och det kan komma hagelskurar som punkterar frukten eller svåra stormar som skakar ned frukten och fäller äppelträd till marken. Det vore katastrofalt.

Men låt oss tänka på att det var fint väder under blomningstiden vilket underlättade för de pollinerande insekterna och inte heller hade vi någon frost. Det blir en kalashöst, tror jag.