söndag 29 juli 2012

Bekämpa päronrost

Har ett spaljerat päronträd -- Clara Frijs, mycket goda -- som drabbades av päronrost för kanske fyra år sedan. Päronrost är ett gissel men genom att varje år systematiskt ta bort alla blad med gula fläckar har jag lyckats minska angreppen.

När trädet dör

Den sorg man känner när det älskade äppelträdet blir sjukt och  dör ifrån en. Nyss ringde en kvinna och ville tala om sitt sjuka träd, fullt av kräfta. Hon grät när hon berättade om trädets eländiga tillstånd och när jag sa att jag inte såg mycket hopp för det -- att det kanske var lika bra att ta ned trädet och sätta ett nytt, på en annan plats i trädgården -- kom ännu fler tårar.

Jag har sedan talat med Anna-Stina Andersson om kräfta i äppelträd och hon menar att det finns exempel på att om man stadigt rensar bort alla sjuka grenar och skär bort alla synliga kräftsår kan det hända att trädet hämtar sig och lever många år till.

Äppelträd kan dö därför att harar har renskalat stammen från bark eller för att sorkar har ätit upp rötterna. Eller för att det är övergivet, gammalt, sjukt och avtynande. Ett träd som vårdas kan  bli mycket gammalt -- se på det uråldriga Åkeröträdet vid Åkerö säteri som inte alls är från 1759 som man tidigare trott utan, som G har funnit  stöd för hos Olof Eneroth, måste vara från slutet av 1600-talet eller början av 1700-talet.

Plötslig äppelträdsdöd kan också inträffa. Min vän Bengt hade två Oranieträd planterade i slutet av 1980-talet på tomten i Sollentuna. Först dog det ena och ett par år senare det andra. Bengt hade inte gjort något fel och äppelträd på tomterna intill mådde bra. När jag talade med växtskyddsexperten Maj-Lis Pettersson om detta fick jag veta att hon varit med om samma sak -- ett av hennes äppelträd dog plötsligt, utan synbar orsak.

Om trädet dör behöver man inte ta bort det. Man kan låta klätterhortensia klättra upp i stammen.  Eller bygga en bänk runt om en rest av trädet, se bild från Drakegårdens trädgård i Sigtuna. Fritt fram att picknicka på bänken!

lördag 21 juli 2012

Vad är det för äpple?

Jutta Otto har  skickat tre bilder på sitt mycket stora, goda, gröna äpple  och undrar vad det kan heta.  Tyvärr är det nästan omöjligt att bestämma äpplen per bild. Det finns för många sorter. Man behöver hålla i äpplet, lukta på det och smaka, se detaljer som skaft och kärnor. Man måste veta något om äpplets hållbarhet. Jag vågar därför inte namnge äpplet, det skulle bara bli en gissning. Men här lägger jag ut Juttas bilder; är det någon som  känner igen äpplet? 


Det bästa är att ta med fem exemplar av sorten och gå till äppelutställning med tjänstgörande äppelexpert på hösten.



söndag 15 juli 2012

Kommer Ringstad från Össby?

Aldrig får man vara riktigt nöjd. Här använde jag sex år av mitt liv för att skriva pomologin "Svenska äpplen" och försökte, förutom att ge korrekta beskrivningar av frukternas för- och nackdelar, också presentera varje äpples sanna ursprung i den mån det var känt. Och så kommer det ett brev från min vän Olle Ridelius! Som vänder Ringstad upp och ned! Olle får mig i alla fall att fundera ett varv till över Ringstadsäpplets härkomst. Kanske kommer det inte alls från gården Ringstad utanför Norrköping? Kanske är det en amerikanare?

Olle har hittat en text  i tidningen Trädgårdsskötseln (en kortvarig publikation som blev nedlagd efter ett år) daterad 9 januari 1895; redaktör är trädgårdsmannen Rudolf Abelin (skapare av Norrvikens trädgårdar). Under rubriken "På strövtåg" skriver signaturen -n (Abelin själv) att när han första gången smakade "Ringstaäpplet" trodde han fullt och fast att han hade en amerikansk frukt framför sig men fick veta att äpplena skördats vid den lilla gården Össby i Östergötland cirka 15 km från  Ringstad gård.

Vid Össby fann Abelin ett stort och gammalt träd som ägaren sa var uppdraget med kärnor från Amerika. Författaren blev viss om att Össby-trädet var "af vida högre ålder, än något vid Ringsta kändt exemplar" men om det var att betrakta som moderträd kan han inte säga.

Ringstad eller Össby, vad ska vi tro? Abelin såg ett äldre träd vid Össby, men vad säger att historien om kärnor hemsända i brev var sann?  Frans Rundberg, som enligt andra källor drog upp sorten vid Ringstad gård, dog 1818. Vid den gården kan mycket väl ha funnits ett gammalt träd från sjuttonhundratalet som inte stod kvar vid Abelins besök på stället.

fredag 13 juli 2012

Två år senare



En aprildag för två år sedan besökte jag Skoklosters slott och blev förskräckt: flera av träden i den stora äppelplanteringen var svårt angripna av harar som ätit av barken. Det var ändå omkring 20 år gamla träd och det är förståeligt att ansvariga trädvårdare inte anade att träden skulle behöva skydd runt stammen under vintern.  

Nu gjorde G och jag ett nytt besök i trädgården. De träd som förlorat bark runt hela stammen stod döda medan de som fått behålla en remsa bark visserligen levde ännu men var mycket försvagade. Det verkade som om de döda träden främst var av sorten Filippa (vi gick med inventeringslista i handen). Filippa är ett gott äpple och kanske har trädet särskilt välsmakande bark.

Frostfjäril på Brunstorps gård

Talade förra veckan med  min vän Björn Kalin som är ansvarig för Brunstorps gård utanför Jönköping. Han berättade att man där haft svåra angrepp av frostfjäril i år. Jag frågade om man tänkte sätta upp limringar mot frostfjäril  runt träden i höst. Björn hade inte bestämt sig än.

 -- Vi har 400 träd på gården och man kan hoppas att det inte sker samma sak nästa år. För kanske 10 år sedan hade vi ett lika svårt angrepp av frostfjäril och sedan har det varit lugnt tills nu, sa Björn.

Frostfjärilens  larver kan kaläta ett träd men äppelträdet lever vidare, det har sovande (adventiva) knoppar som slår ut och ersätter de uppätna bladen.

Bilden (från 2010, tror jag) visar en ö av flytande äpplen i dammen vid Brunstorps gård

tisdag 10 juli 2012

Mycket skorv i år

När jag kartgallrade såg jag tyvärr många tecken på att 2012 blir ett skorvår. Känsliga sorter som Gul Richard och Mantet visade redan många äppelkartar med bruna fläckar. Allt regn som kommit har gynnat skorvsvampens tillväxt, träden hann aldrig torka mellan skurarna. Äpplena blir lite fulare men de går ändå att äta efter skalning.

Jag tar för givet att alla beskär sina träd nu i sommar. Gå hårt fram, träden ska vara g -- l -- e -- s -- a när du är klar. Glesa träd torkar upp snabbt efter ett regn och det förebygger svampsjukdomar.

måndag 9 juli 2012

Bra att kartgallra nu

Nedanför varje äppelträd ligger nu nedfallna kart. Trädet kastar alla svaga kartar och efteråt (efter vad som kallas "det naturliga kartfallet") kanske det är lagom mycket kvar, annars får man gallra lite själv i början av juli. Av en "klunga" lämnar man kvar en enda kart som får utvecklas fritt, bli stor och välfärgad.

Jag gick runt bland träden i går och gallrade.  På Cox Orange-trädet hade bestämt varje blomma pollinerats och utvecklats, där fanns det en del att göra.  Bilden visar en snygg klunga Cox-kartar. Här plockade jag bort alla utom mittfrukten och jag ser i min fantasi hur stor och god den kommer att bli. 

lördag 7 juli 2012

Larver att se upp med

Hade besök av en ung journalist i trädgården i går. Hur mycket tid måste man lägga ned på äppelträd? frågade hon. Det beror på ambitionsnivån. Jag vill att mina träd ska vara friska och välmående och ge fin frukt. Jag strävar inte efter mycket frukt men de äpplen som blir ska vara optimalt goda för största möjliga njutning. Då får man gå över träden minst en gång i veckan. Så svaret är kanske att äppelträd  kräver lika mycket tillsyn som en välskött gräsmatta.

År 2010 skrev jag på min blogg gorelkristinanaslund.blogspot.com och senare i tidningen Pomologen om en ny okänd larv som höll på att kaläta mitt lilla nysatta träd av sorten Härnevi när jag överraskade den under min inspektion av träden. Tillfrågade svenska experter visste inte vad det var för gynnare men Pomologiska Sällskapets dåvarande ordförande Olle Ridelius skrev till Royal Horticultural Society i Storbritannien och bifogade min bild.

Det brittiska sällskapets chefsentomlog menade att larven stämmer bra överens med med beskrivningen av en bladstekel som heter Pristiphora maeste. Anna-Stina Andersson (som fått besök av samma larv) skrev mer om stekeln i Pomologen nr 3, 2011. Hon har funnit att detta är ett sällsynt djur, klassad som utrotningshotad i till exempel Finland och Bayern.Jag föreslår att namnet blir äppelbladsstekel.

Larver av Pristiphora maeste
Honorna lägger sina ägg längs kanten på äppelblad och när larverna kläckts börjar de glupskt att äta från kanten och inåt. Stämmer bra, det. Mitt intryck är att larverna föredrar tunna blad på riktigt små träd eller blad i ändarna på större träd. För ett par veckor fann jag en mindre klunga av Pristiphora maeste ytterst på en gren av Cox Orange och gjorde processen kort.

Ska vi vara oroliga för större angrepp av den här stekeln?  Jag tror inte det. Den är sällsynt, trots allt. Men det är klokt att inspektera sina träd ofta.


söndag 1 juli 2012

Knallröda kart

Kartens färg behöver inte säga något om det färdiga äpplets färgton. Bilderna visar Langeland (det avlånga äpplet) och Gyllenkroks Astrakan. Inget av dem är helrött när det plockas ned i mitten av augusti  av september respektive slutet av september. Sörmlands Kalvill, som utvecklas till ett gult äpple, är också helrött just nu.