Ett enda äpple, i ladan

Lavia

Christer Sandberg har skickat mig bilden ovan. Den visar äpplet Lavia som mognar innanför ladväggen. Det är det enda äpplet som man fått i Strömbergs trädgård i Hidingsta i år! Christer menar att dåliga utfallet beror på den svåra kylan på påskafton, det var -14 i Hidingsta på morgonen. Några veckor senare kunde man se bruna toppar på blomknopparna och ytterligare några veckor senare ramlade de bort vid beröring.

När man firade äppelblommens dag Strömbergs trädgård fanns det fem (5) blommor i hela trädgården!

Hur kunde äpplet i ladan bli befruktat? Vi kan se att det är glest mellan plankorna och ett bi kan lätt ha flugit in med pollen.

Äpplet Lavia finns med i Leif Blomquists bok  Äppel i norr. Härstammar från kärnsådd vid Lavia folkskola i slutet av 1800-talet. Leif skriver så här: Ett synnerligen vackert, rött äpple. God, men lite "tungäten" frukt. En ganska frisk sort som rekommenderas för ekologisk odling.

Dags för wassailing

När man har gett ut en bok kan man inte begära att människor ska höra av sig när de har läst och begrundat den.  Om läsare ändå besvärar sig med att skriva, blir man väldigt glad. Man kan få kritik som man lär sig mycket av och man kan få beröm för något som var bra. Olle Ridelius har skrivit till mig angående min nya bok Konsten att sköta ett äppelträd. Borde du inte ha tagit med wassailing i din minneslista för året, frågar han. En miss, Olle! Det tillstår jag villigt. Det är klart att wassailing borde ha stått med som något man inte får glömma bort i januari.

Trädgårdsmästare har i alla tider haft en förkärlek för att använda white magic  i trädgården, skriver Margaret Baker i sin bok Gardener´s Folklore  från 1977. Wassailing the orchard har länge varit ett  trick för att öka fruktskörden. Kommersiella odlare använde sig av det fram till 1900-talet
men samma sed anammades också i engelska hemträdgårdar.

 Wassailing, skriver Margaret Baker, innebar att odlaren och några hopsamlade karlar gick fram till det vackraste äppelträdet i trädgården med en kanna cider som de skickade mellan sig och drack ur medan de uttalade en besvärjelse som kunde låta så här:

Here´s to thee, old apple tree!
Whence thou may´st bud and whence thou may´st blow,
and whence thou may´st have apples anow,
hats full, caps full,
bushel-bushel-sacks-full,
and my pckets full too! Hurrah!

Sedan bugade alla för trädet och reste sig långsamt som om de bar på tunga säckar med frukt.  Därefter slog man cider över trädets rötter och stack brödskivor mellan grenarna för småfåglarna (för gudinnan Pomona, sa vissa). Ceremonin avslutades med ett gevärsskott upp genom grenarna för att väcka upp trädets ande.

Tidpunkten för wassailing kunde ligga mellan juldagen 25 december och 18 januari men ofta valde man kvällen den 5 januari. Säkert var det många som trodde att wassailing hade magisk effekt medan andra såg det som något skoj som förhöjde julfirandet och gav en möjlighet att sjunga, prata och dricka cider tillsammans.

Olle Ridelius i Vassbo, lika anglofil som jag, iakttar alltid seden med wassailing och det gör även sällskapet runt Hidingsta trädgård utanför Örebro. Årets datum för wassailing i Hidingsta är lördagen den 23 januari. Alla som  kommer på ett bra svenskt ord för den här ceremonin kan väl skriva till mig?