söndag 30 november 2014

Kyla och sorkar

Apropå mitt inlägg häromdagen om förvaring av äpplen i jord sände Krister Andersson mig den här intressanta texten:

 Jag har själv under ett antal år funderat på hur man förr kunde förvara både frukt och grönsaker ute i marken under vintern och inte få dem uppätna av sorkar och råttor. Jag har kommit fram till följande. 

I takt med att det svenska jordbruket minskat i omfattning under de senaste 50 åren så har det fått till följd att brukningsenheterna blir större och antalet betande djur färre. Just minskningen av dessa betande djur är en viktig faktor till att framförallt sorken har ökat kraftigt i antal under de senaste åren. Sorkar trivs inte när det är liv och rörelse, de vill kunna leva ostört. Vårt inträde i EU gjorde heller inte saken bättre när det gäller sorkens härjningar. Idag får man bidrag för att inte bruka marken, men hålla den samma i odlingsbart skick. Dvs åkermarken kan rent teoretiskt ligga orörd utan att man behöver plöja eller skörda hö på vallarna. Det gräs som växer får bara vissna ned, det vissna gräs är ett eldorado för sorkar, råttor och möss att bo och föröka sig i. 

En annan viktig faktor till att antalet skadedjur ökat på senare år är att antalet katter minskat på landsbygden eftersom de små jordbruken lagts ned och de som bott i husen kanske flyttat till städerna för att få arbete där, de gamla smågårdarna blir stående och i bästa fall sommarnöjen. Rävstammen har också minskat till följd av rävskabben som tagit död på många rävar. Rävar är storkonsumenter av just sork.

Sen tror jag också att en orsak till att framförallt råttor och möss ökat är att det har vuxit fram en grupp människor i samhället som vi kallar djurrättsaktivister som hävdar att alla djur har rätt att leva även råttor och möss. Det har uppstått en debatt huruvida det är etiskt att använda råttfällor/råttgift. Personligen gillrar jag råttfällorna så fort jag ser minsta spår efter dylika små terrorister som kan orsaka så otroligt stor skada på bara en natt.


När det gäller kylan så var inte det något större problem, man grävde en grop cirka en meter djup. När man lagt ned äpplena täcktes de med ett tjockt lager halm, hö eller i vissa fall sågspån. På liknade sätt förvarades ju is innan kylskåpet var uppfunnet.  Speciellt sågspån har en otroligt god isoleringsförmåga.
 
  

 

torsdag 27 november 2014

Kupade äpplen


Under tidigt 1900-tal kupade man äpplen. Gunnar Bergfeldt, hortonom och pomolog som verkade i Småland, har berättat för mig hur man brukade lägga Rött Järnäpple i jorden och på våren kunde man sedan gräva upp fina frukter.

I en artikel med rubriken Renette Grise (Sveriges Pomologiska förenings årsskrift 1919, s 43) berättar Fredrik Ulriksen att Carl Möllerberg, Tomarp i Skåne, odlade en renett som han sålde med god förtjänst i april och maj till Kristianstads konditorier där de användes till tårtor och kakor. Möllerbergs metod att vinterförvara renetterna var att lägga dem i högar i jorden. När dessa högar avtäcktes i april och maj var frukterna lika fräscha som när de bäddades ned.

Artikelförfattaren berättar att han grävde ned Renette Grise (läderrenett, även kallad grårenett) i jorden de sista dagarna i oktober och täckte frukterna med halm, ett tunnare jordlager och ett lager boklöv. När han tog upp frukten i april var den frisk och god.

Det står var och en fritt att pröva. Men förklara för mig varför äpplena inte fryser därnere i jorden (man måste kanske ned till tjälfritt område) och hur man får råttor och sorkar att låta bli frukthögen?

G och jag har nyss haft besvär av råttor på glasverandan där vinterfrukten lagras. Två fällor tog var sitt byte en natt och nu står där alltid laddade fällor.

tisdag 25 november 2014

Nässlor och vinteräpplen



Luften utanför mitt fönster är full med sidensvansar. Vackra men nervösa fåglar som det verkar. De sitter inte ned i bukettapelhäcken med lockande röda små äpplen mer än ett par sekunder.  Hela skocken på kanske 100 fåglar landar sedan i eken på andra sidan gatan, tar en överblick och gör ett kort nedslag i grannens rönn.

Tidningen Vilda växter ges ut av Svenska Botaniska Föreningen. I nr 4 (november 2014) läser jag en en artikel om nässlor. Där står att nässlor visat sig skydda närliggande växter från mögelsvampar och skadeinsekter och att en tillämpning av detta är att packa sina vinteräpplen tillsammans med torkade nässlor. Nästa sommar ska jag torka nässlor och prova detta.

Jag berättar för G om nässlornas skyddande effekt. Han säger direkt att han tänker pröva att packa sina ympar, som så gärna vill mögla,  tillsammans med torkade nässlor.

torsdag 20 november 2014

Rågkli mot svampangrepp

Helt vanligt rågkli, kan det användas till att förebygga svampsjukdomar hos äpple? Det är något som testas av professor Hilde Nybom och Ibrahim Tahir från SLU samt Estera Dey från Lunds universitet.

Rågkli är en hittills underutnyttjad biprodukt. Ur rågkli kan man utvinna olika fenol-lipider som exempelvis alkylresorcinoler. Nu prövar forskarna att utveckla ett preparat med alkylresorcinoler som aktiv beståndsdel, ett preparat som sedan kan användas för att bespruta äppelträd i avsikt att få fram frukt som motstår svampangrepp under lagringen.

En preliminär utvärdering av ett fältförsök tyder på att preparat från rågkli är effektivt för att minska svampangrepp. Nästa år kommer försöket upprepas i större skala och med flera äpplesorter.

tisdag 18 november 2014

Amerikansk äppelskrott


Min vän Rune Johansson har varit på resa i USA, bland annat för att titta på några av Frank Lloyd Wrights hus. Vid Kentuck Knob hittade han denna fina skulptur en äppelskrott, över mansstorlek som synes. Tack, Rune!

Ser du fina konstverk med anknytning till äpplen, var snäll och skicka mig bilder, du också!

söndag 16 november 2014

Något att se fram emot


Olof Eneroth, som levde mellan 1825 och 1881, var först i Sverige med att på allvar intressera sig för det pomologiska fältet och försöka bringa någon reda bland gyllingar och citronäpplen. Hans  "Handbok i Svensk pomologi" vann stor uppskattning. Eneroth -- stockholmare, ungkarl, vän med såväl författare som rika godsägare -- hade två hjärtefrågor utöver pomologin: en förbättrad folkskola för alla barn (själv hade han gått i fattigskola) och förbättrade villkor för kvinnor. Olof Eneroth var feminist innan ordet fanns.

Vilket var Olof Eneroths favoritäpple? Det svarar han själv på i sin bok: Grand Richard. "Vi våga anse denna sort såsom en af de högsta utvecklingsformer, hvartill äpleträdets frukt hunnit drifvas af  odlingen. Ädlare äplefrukt än ett fullkomligt utbildat exemplar af denna äplevarietet torde ej finnas.  Vi äfventyra detta påstående efter vunnen erfarenhet om norra Europas flesta äplesorter. Rikare och ädlare balsamisk kryddsmak och vällukt känna vi ej hos något äple eller frukt om icke den Vita Vinterkalvillen, hvilken dock alls icke fördrager vårt klimat."

Ja, tänk om jag en gång i livet kunde få smaka en klyfta Grand Richard. Finns någon som vet var det  växer, kontakta mig! En vacker belöning utlovas.

Däremot har jag smakat Vit Vinterkalvill (hemförd från utlandet av min vän Krister), Eneroths tvåa, omnämnd i skrift första gången år 1627 av Le Lectier som odlade frukt till franske kungen Ludvig den XIII. Det är Vit Vinterkalvill -- ett stort, svulstigt, vackert äpple -- som ligger främst på bilden ovan (därefter kommer Röd Vinterkalvill). Äpplet är verkligen mycket gott. Sorgligt att det inte går att odla här! Men kanske har Olof Eneroth fel? Vi har ett varmare klimat idag. Vit Vinterkalvill är en av de sorter som ingår i vår nya äppelhäck utanför huset och om några år hoppas jag få berätta om den första skörden. Längtar!

onsdag 12 november 2014

Mer om Lovisa, Trulsa, Agnes och Folke

Här är ett färskt pressmeddelande  om de fyra nya äppelsorterna från Balsgård (plus ett bra recept!) som jag berättade om i maj:


http://www.expertsvar.se/pressmeddelande?prid=22958
 

lördag 8 november 2014

Ashmead´s Kernel






Ashmeads Kärna har inget slående vackert utseende att skryta med men smaka och du brister ut i förtjusta utrop: Underbart! Fantastiskt! Vilken arom! Smakar jordgubbe, säger G. Smakar citrus, säger jag. Båda har rätt. Enligt Olle Ridelius som skickat oss äpplet har Royal Horticultural Society klassat det som Englands främsta dessertäpple. Ett äpple för senhösten och vintern.


Jag slår upp Ashmead´s Kernel i The Book of Apples av Joan Morgan och Alison Richards. Ashmead, läkare i Gloucester, drog upp det här äpplet från kärna omkring år 1700. "Long esteemed by connaisseurs" står det i boken. Vill ha det! Olle odlar äpplet i Vassbo (Äppelriket i Dalarna, säger han) och jag ställer mig härmed i kö för att få ympar nästa år.

söndag 2 november 2014

Mer om Nordiska muséets app


Langeland är ett stort danskt äpple som också kallats "Smålands jätteäpple".
Vad skulle Artur Hazelius, grundare av Nordiska muséet, ha sagt om den applikation som styresmannen Christina Mattsson gav ut förra månaden? Jag tror att han skulle ha sagt: "Lustig idé, i  takt med tiden förstås. Men mitt museum skall icke arbeta efter går-det-så-går-det-principen!" Och Olof Eneroth, den svenska pomologins fader, skulle ha fnyst: "Dårskap! Att tro en apparat kan sortbestämma äpplen! När alla vet att det behövs ett par skarpa ögon, ett fullgott luktorgan, intakta smaklökar och känsliga fingertoppar!"

Appen handlar om äpplen -- den ska hjälpa användaren att sortbestämma men det klarar den inte -- och Christina Matttsson gav den namnet "Svenska äpplen". Det kunde inte jag vara med på, eftersom "Svenska äpplen" är  på titeln på min pomologi som kom ut 2010. Mattsson har gått med på att ändra till ett annat namn.

Vidare lade muséet en lista med adresser till alla landets pomologer på appen. Det kunde inte  pomologerna, som aldrig hade blivit tillfrågade, vara med på och muséet fick plocka bort listan. I stället uppmanade man användarna att kontakta en pomolog vid Sveriges Pomologiska Sällskaps hemsida om de misslyckades med sin sortbestämning. Nu har man, som väl är, efter ny påstötning, ändrat till en rekommendation att besöka en äppelutställning och visa sina äpplen för en pomolog.

Appen bygger på Anton Nilssons bok "Våra äpplesorter" som kom 1986. Det anges också men däremot stod inget om vem som målat bilderna. Trots att lagen om upphovsrätt säger att upphovsmannens namn alltid måste anges. Appanvändarna kunde tro att det var Ingrid af Sandebergs akvareller hämtade ur "Svenska äpplen" och det ville varken Ingrid eller jag vara med om. Efter brev till Christina Mattsson uppger man nu namnen på de fyra personer som svarade för bilderna till "Våra äpplesorter."

Många av medlemmarna i Svenska Tecknares Riksförbund har i dag problem med att muséer, bibliotek och andra institutioner digitaliserar deras bilder utan tillstånd. Detta, som kallas upphovsrättsligt intrång, verkar också Christina Mattsson ha gjort sig skyldig till. Bilderna från Anton Nilssons bok ligger på appen utan avtal med upphovsmännen.

Christina Mattsson kan rätta till allt genom att dra in appen och göra upp med upphovsmännen (eller deras arvingar), utveckla appens funktioner och ta bort alla felaktigheter. Välkommen tillbaka med en mycket bättre app!