söndag 24 januari 2016

Länkar till engelska cideräppelträd m m

I Sunday Telegraph från den 17 januari läser jag vad journalisten Francine Raymond berättar från kvällen när hon deltog i wassailing vid ett 100-årigt Bramley-träd i en trädgård i Kent. Alla närvarande skramlade så mycket de kunde för att driva bort onda andar från äppelträdgården i väntan på den som kallas the Yowler. Han kom så småningom, hälsade trädet och stack till det brödskivor doppade i cider alltmedan deltagarna fortsatte skramla så mycket de förmådde. Därefter skickades runt en skål med cider som alla drack ur.

The Yowler, som heter Mark Lawson, uppger i artikeln att wassailing håller på att bli en allt populärare tradition i takt med att människor mer och mer uppskattar fruktträdgårdarnas betydelse.

Sunday Telegraph ger läsaren de här länkarna till Recommended nurseries:

Blackmoor.co.uk
Stort sortiment av för oss kända och okända äppelsorter. James Grieve, Scrumptious och Cox Orange är deras tre storsäljare bland ätäpplen. På min mejlfråga om man levererar  till Sverige svarar företaget att man säljer till alla länder inom EU.

Keepers.nursery.co.uk
hävdar att man troligen har världens största utbud av fruktsorter

Walcotnursery.co.uk

Realenglishfruit.co.uk
längst ned på startsidan finns två instruktiva videofilmer om skötsel av äppelträd

Johnworle.co.uk
säljer bl a cideräppelträd
ger instruktiva videofilmer som visar hur man planterar m m

söndag 17 januari 2016

Dags för wassailing

När man har gett ut en bok kan man inte begära att människor ska höra av sig när de har läst och begrundat den.  Om läsare ändå besvärar sig med att skriva, blir man väldigt glad. Man kan få kritik som man lär sig mycket av och man kan få beröm för något som var bra. Olle Ridelius har skrivit till mig angående min nya bok Konsten att sköta ett äppelträd. Borde du inte ha tagit med wassailing i din minneslista för året, frågar han. En miss, Olle! Det tillstår jag villigt. Det är klart att wassailing borde ha stått med som något man inte får glömma bort i januari.

Trädgårdsmästare har i alla tider haft en förkärlek för att använda white magic  i trädgården, skriver Margaret Baker i sin bok Gardener´s Folklore  från 1977. Wassailing the orchard har länge varit ett  trick för att öka fruktskörden. Kommersiella odlare använde sig av det fram till 1900-talet
men samma sed anammades också i engelska hemträdgårdar.

 Wassailing, skriver Margaret Baker, innebar att odlaren och några hopsamlade karlar gick fram till det vackraste äppelträdet i trädgården med en kanna cider som de skickade mellan sig och drack ur medan de uttalade en besvärjelse som kunde låta så här:

Here´s to thee, old apple tree!
Whence thou may´st bud and whence thou may´st blow,
and whence thou may´st have apples anow,
hats full, caps full,
bushel-bushel-sacks-full,
and my pckets full too! Hurrah!

Sedan bugade alla för trädet och reste sig långsamt som om de bar på tunga säckar med frukt.  Därefter slog man cider över trädets rötter och stack brödskivor mellan grenarna för småfåglarna (för gudinnan Pomona, sa vissa). Ceremonin avslutades med ett gevärsskott upp genom grenarna för att väcka upp trädets ande.

Tidpunkten för wassailing kunde ligga mellan juldagen 25 december och 18 januari men ofta valde man kvällen den 5 januari. Säkert var det många som trodde att wassailing hade magisk effekt medan andra såg det som något skoj som förhöjde julfirandet och gav en möjlighet att sjunga, prata och dricka cider tillsammans.

Olle Ridelius i Vassbo, lika anglofil som jag, iakttar alltid seden med wassailing och det gör även sällskapet runt Hidingsta trädgård utanför Örebro. Årets datum för wassailing i Hidingsta är lördagen den 23 januari. Alla som  kommer på ett bra svenskt ord för den här ceremonin kan väl skriva till mig?

tisdag 12 januari 2016

Kärlek till äpplen

I Disney-filmen står Snövit och bakar när den elaka häxan kommer in. Snövit gör en krusbärspaj till sina sju små vänner, men det faller inte häxan på läppen. "Det är äppelpaj som männen faller för" meddelar hon Snövit.

Ja, många män, precis som många kvinnor, har en stark kärlek till äpplen. Jag tänker på förre partiledaren Alf Svensson som aldrig reste från Gränna till Stockholm utan några äpplen i portföljen. Kompositören Gustaf Mahler hade också vårt att leva utan äpplen. Så här står det i ett brev återgivet i Alma Mahlers bok "Gustaf Mahler, minnen från ett äktenskap" (min julläsning i år), ett brev från en man som var bekant med den fru Conrat som hyrde ut rum till Mahler både i Dornbach och på Wahlfischgasse i Wien:
"Den fruktade gästen gjorde ingalunda ett sådant väsen av sig som man hade gått och inbillat sig. När han morgon, middag och kväll fick sina äpplen och när han i Dornbach hittade den första och  på Wahlfischgasse andra bandet av Bielschowskys Goethebiografi, då var hans lycka fullständig; Goethe och äpplen tycks vara det enda han inte kan leva utan".

Goethe är jag inte beroende av, men visst är det svårt att leva utan äpplen. Just nu äter jag våra sista Ingbo som är utomordentlig skön sort med lång hållbarhet. Framkorsades på 1940-talet -- Ingrid Marie x Belle de Boskoop -- och uppmärksammades av Per-Olof Bergendal 1957.
Ingbo, ett skönt och mycket gott vinteräpple