En första sniff

Första augusti. Tidig morgon i Uppsala stadsträdgård. Bland äppelträden brukar det sitta människor i lotusställning med utbredda armar i riktning mot solen, men inte i dag. På marken några fallfrukter som jag plockar upp. Sommaräpplen med angrepp av äppelvecklare. För omogna för att kunna bestämmas. Skador av äppelvecklarlarver får frukten att brådmogna och jag känner den mest förföriska doft. Snart är äppelhösten här.

Fråga om äppeldoft

-

De röda äpplena, 1915

Gröna äpplen och champagne, 1934

Stilleben med svartnande äpplen, 1944

Svenska äpplen doftar mycket för att de har tunna skal, har jag hört. Men varför har de tunna skal? Är det våra sorter som är så eller beror det på klimatet?

Mitt svar till Anna som frågar detta är att doften är en sortegenskap. Tänk på rosor: en del rosor doftar, andra inte. Så är det med äpplen också. Såväl doft som tunnskalighet är sortegenskaper.

De importerade äpplen vi kan köpa har tjocka skal. Äpplena skulle inte kunna fraktas långa vägar annars, men i deras ursprungsländer växer också sorter med tunnare skal och väldoft. Liksom vi i Sverige också har äpplen med tjocka skal. Till exempel den gamla fina sorten Hampus har skal som brukar säga "stannar i munnen". 

Den finska konstnären Helene Schjerfbeck måste -- som många andra kända målare -- ha tyckt om äpplen, hon har målat flera stilleben med äpplen. De jag visar här hittade jag på den pågående stora utställningen av Helene Schjerfbecks utställning på Waldemarsudde i Stockholm.