onsdag 29 augusti 2012

Stenkyrke, Gotlands landskapsäpple

Varje landskap i Sverige har ett eget landskapsäpple (det finns landskapsblommor, landskapsdjur, landskapsfåglar, landskapssvampar, landskapsmossor,  landskapsfiskar och landskapsstenar också). Jag har nyss varit en vecka på Gotland och konstaterat att Stenkyrke är ett väl valt landskapsäpple för ön -- den mycket goda äppelsorten växer överallt,  inne i Visby och ute på landet. Det gulskaliga äpplet är mycket gott och det är lätt att känna igen --många frukter har en liten extrafrukt vid skaftet.

Vill du sätta ett klätterträd till ditt barn-- välj Stenkyrke! De horisontala grenarna gör trädet roligt att klänga i.

söndag 19 augusti 2012

Nytt från Sollerön

Jag skulle vilja skriva att allt är väl med mina äppelträd men det är sällan allt är riktigt väl i en äppelträdgård. Frukterna på Mantet-trädet vanpryds av skorv och i flera fall monilia --varje dag plockar jag bort grå moniliaäpplen. Det beror på allt regn vi har haft och jag hoppas på finare frukter nästa år. Också Gyllenkroks Astrakan har drabbats av mycket monilia. Här skyller jag på fåglarna -- de hackar hål i goda, mognande äpplen som sedan blir infekterade.

Nyss fick jag samtal från min vän Jörgen på Sollerön som ligger ute i havet nästan uppe vid finska gränsen. Jörgen är pionjär på Sollerön vad gäller att odla äpplen. Han berättar för mig hur det går för hans Kitajka (ser bra ut), Rödluvan (växer så det knakar!) och  Rescue (ger 13 äpplen i år, riktigt stora). Jörgens entusiasm är smittande och säkert kommer många i hans trakter att ta efter när de ser att det faktiskt går att odla äpplen så långt norrut.

Jörgen drömmer nu om att köpa härdiga plommonträd och att sätta en 100 meter lång äppelallé vid infarten på sin tomt. Jag önskar honom lycka till.

Alla äppelsorter kan få monilia. Plocka bort drabbade äpplen och kasta dem i soporna. Bilden visar monilia -- det börjar med att äpplet blir brunt, sedan grått -- på ett Gul Richard-äpple.  

söndag 12 augusti 2012

Discovery med smak av jordgubbe

Gav romanen Den stängda boken av den danska författaren Jette A. Kaarsbol till en väninna.  Hon sa att den var jättejättebra så jag ville också läsa den. Handlingen tilldrar sig i Köpenhamn på 1870-talet. Huvudpersonen Fredrikke har ett sommarhus med trädgård där trädgårdsmästare Jacobsen arbetar med att skörda sommaräpplen. Transparente, Discovery? undrar författaren. Just där la jag ifrån mig boken.

Discovery? 1870?  Kunde lika gärna ha stått att Fredrikke tog sig fram på Segway i Köpenhamn. Discovery uppkom 1949 när en K Dummer satte kärnor av Worcester Parmän i sin trädgård i Essex, England. Worcester Parmän är alltså en förälder till Discovery, den andre föräldern är Beauty of Bath. Undra på att det blev ett utsökt gott, vackert äpple.

Om någon månad kan vi njuta Discovery skördade i Sverige. Med smak av jordgubbe.


lördag 11 augusti 2012

Nytt nummer av Pomologen



För snart 12 år sedan grundades Sveriges Pomologiska Sällskap. Vad tiden går, säger jag som var med vid starten. Jag förstår att det finns sällskap för allt möjligt för tänk så roligt det är att vara med trevliga typer som har samma särintresse som en själv. Människor som man kan tala pomologi med får man ett särskilt förhållande till.

I sommar har ett nytt nummer av medlemstidningen Pomologen kommit ut. Bäst är en artikel av Gullmar Henäng om Skoklosters slott, men kanske är jag jävig. Jag har flera gånger besökt slottet och den 22 september ska Gullmar och jag medverka vid en Äppeldag på Skokloster.

Men det finns mycket mer att läsa i denna värdefulla lilla tidning som ger vad man aldrig hittar någon annanstans. Anna-Stina Andersson skriver till exempel om tvestjärtens betydelse för våra fruktträd. Hon lär bland annat ut hur man bygger en tvestjärthydda som går att flytta; när tvestjärtarna ätit slut på bladlöss i ett träd flyttar man hyddan till nästa träd. Men flytta bort hyddorna när frukten mognar, annars kan tvestjärtarna ge sig på den.

Ett pomologiskt kalendarium som upptar tre sidor -- och då har kanske inte allt roligt som pågår i landet i höst kommit med -- tyder på fortsatt ökande intresse för pomologi landet.

Bilden visar en alm troligen från 1600-talet utanför det så kallade Stenhuset vid Skokloster.


Goda, röda Paula

Såg ett nytt äpple i snabbköpet i går. Dumt att köpa ett importerat äpple nu när svenska äpplen börjar komma på marknaden  -- just i går kunde jag smaka min första Gyllenkroks astrakan, den hade fallit till marken, vita kärnor men ändå god -- men jag var nyfiken på den här frukten av årets skörd. Paula Red från Polen stod det på lådan.

Vilket gott äpple! På nätet fann jag att denna tidiga sort antagligen är en mutation av McIntosh och hittades 1960 av odlaren Lewis Arends i Sparta Township, Kent County, Michigan. Mr Arends döpte  äpplet efter sin hustru Pauline. Jag läser mig till att det är gott som ätäpple och till äppelmos men inte till pajer eftersom köttet snabbt kokar sönder.

lördag 4 augusti 2012

Oranie, Oranje-appel

"Slow art", eller långsam konst, är rubriken för en underbar utställning på Nationalmuseum i Stockholm. Där får man se fantastiska verk som det tagit konstnären hundratals timmar av tålmodigt arbete att framställa.

"Slow food" är ett annat begrepp som avser mat som kräver lång tillagningstid, säg torkat renkött eller kalops.

Äpplen är också slow food. Ta Oranie. Trädet blommar i slutet av maj. Det bildas kart som sväller och fylls med saftighet och den härligaste smak under sommaren. Det tar fyra månader -- 120 dagar, 2928 timmar -- för ett Oranieäpple att bli färdigt att njutas. Vi som vet hur sagolikt god den frukten är väntar gärna, vi har något att se fram emot....

Min vän Frits Brunner i Schweiz har skrivit till mig och föreslagit att Oranie kan vara samma äpple som den gamla sorten Oranje-appel som han hittat bild på i en gammal holländsk bok. Inte alls omöjligt. Men tyvärr går det inte att säga med säkerhet eftersom bokens beskrivning är för kortfattad. Drömmen vore att någon holländsk odlare hörde av sig för att meddela att hen har  Oranje-appel i sin trädgård så att vi kan jämföra frukterna.


Bilden visar ett kommunalt Oranie-träd i Sigtuna. Bara några få frukter i år, men så är trädet illa skött.