Ligol från Polen

 

Gick in på Ica för att köpa batterier och såg enkilospåsar från Polen med en för mig ny äppelsort: Ligol. Frågade handlaren om han hade smakat dem, men nej, leveransen hade kommit samma dag. Slog till på en påse för 22 kr och gick hem för att bjuda G på ett äpple.

Ligol, får man veta på nätet, är ett gulrött, mycket smakligt, mycket stort, polskt vinteräpple uppdraget 1972,  korsning Linda x Golden Delicious (LIndaGOLden). Mina köpta äpplen har en styckevikt på cirka 140 g gram, ser trist gröna och omogna ut. Nej, sa vi, och skakade på huvudet åt Ica-handlarens håll, detta är inte gott. Torrt, smaklöst. 

På en hemsida läser jag om Ligol  att "grenarna i förhållande till bagageutrymmet är placerade i en vinkel  på 55–80 grader". Jag får erkänna att jag inte fann den texten glasklar. Inte heller detta var lätt att förstå: "Det är en bra idé att befrukta jorden före plantering av Ligol". Hur gör man?

I vår sköna nya AI-värld måste vi vara flerspråkiga för att förstå maskinöversatta texter. Trunk kan betyda trädstam men även bagageutrymme på en bil. 

Ligol, står det, har hög "transportabilitet". Kan så vara, men den här leveransen borde inte ha transporterats till Sverige, den borde ha fått stanna i Gdansk.

 

Patte de Loup

Man kan bygga sin fruktträdgård efter olika principer. En del odlar äpplen vid sitt sommarställe och sätter därför bara tidiga sorter. Någon annan älskar renetter och vill ha sådana sorter, inget annat. Och så kan man, som Pär-Anders Albinsson, medlem av Sveriges Pomologiska Sällskap, bygga en intressant fruktträdgård med sorter som har anknytning till hustruns franska släkt. 

Häromdagen skickade Pär-Anders mig en bild på den första lilla skörden från en ymp av sorten Patte de Loup. 

Antagligen är han ensam i landet om dessa franska äpplen. Det är en sen sort så Pär-Anders måste vänta ett par månader med att smaka dem. Mellansverige har inte samma klimat som det sköna Frankrike och det kan vara därför som äpplena är små.

Om Patte de Loup läser jag i "The New Book of Apples" av Joan Morgan och Alison Richards att äpplet stammar från Loiredalen och är känt sedan slutet av 1700-talet. Patte de Loup kan översättas med vargtassar. Äpplet kännetecknas av att det kan få grova ärr på skalet, ser ut som det är rivet av  vassa klor. "Sharp, fruity but mellowing" står det i boken.

Äppelutställning i Orangeriet

Äppelutställningen på Linnés Hammarby flyttades efteråt till orangeriet i Botaniska trädgården, Uppsala. Utmärkt, då hade alla Uppsalabor möjlighet att se den. (Tyvärr kan man inte åka kommunalt från Uppsala till Hammarby. För att komma dit måste man cykla eller åka bil eller ha uthålliga promenadben). Slutligen sparades delar av utställningen några dagar i orangeriets fönstersmyg. 

Utanför det stora orangeriet trimmades de växter som skulle köras in för vinterförvaring. Här är det ett lagerträd som blir beskuret.  

 

Besök på Hammarby

 

Linnés Hammarby utanför turistsäsongen är en stilla plats. Jag var nyss där tillsammans med en grupp genbanksansvariga från olika platser i landet. Vi tittade på äppelträden i den öppna delen av genbanken på Hammarby –  där kan man sitta och mysa med kaffe under träden sommartid – och den del som är stängd för allmänheten. Kan meddela att träden såg friska och fina ut och skörden, precis som på alla andra håll i landet, hade varit rekordstor. 2024, århundradets äppelår.

 

Det här är Linnés bärapel som har små ljusa frukter.
   

Vildäpplen med socker på

Detta är vildäpplen plockade i Uppland. Små, gula, starkt sura äpplen. De var roligt nog en del av äppelutställningen på Linnés Hammarby nyligen. Vildäppelträdet (Malus sylvestris) kom in i landet tillsammans med lövträd som lönn och lind för omkring 10 000 år sedan, långt före det goda, odlade  äppelträdet (Malus domestica). 

Kan forntidens människor ha ätit vildäpplen? Det gjorde de nog. Arkeologer har hittat rester av vildäpplen i ett område vid Zürich, lämningar som daterats till omkring 3100 år före vår tideräknings början. De menar att fynden visar att varje hushåll i trakten samlade in mellan 190 och 400 kilo vildäpplen under en period av 15 år. 

Jag prövade att koka en handfull vildäpplen och äta med socker på. Det var inte gott, men det gick ned.  Stenåldersfolket använde vildhonung. 

Nytt grepp på biblioteket i Österbybruk

Bibliotekarien Robert Spång i Österbybruk demonstrerar äppelplockaren på teleskopskaft som han lånar ut till äppelvänner. Trots mängder av fallfrukt på marken finns många äpplen kvar i trädet. Bilden är tagen av Katarina Persson.

Utanför varje bibliotek borde det stå ett äppelträd. Äpplet är kunskapens frukt, eller hur? Och tänk så mycket kunskap som finns innanför väggarna på ett bibliotek. Biblioteket i Österbybruk är inrymt i en gammal skolbyggnad och i trädgården står inte mindre än tre äppelträd – ett Åkerö och två Signe Tillisch – som vara rester av en gammal skolträdgård.

Jag var där i lördags och föreläste om äpplen för  intresserade ortsbor. Efteråt demonstrerade bibliotekarien Robert Spång två inköp: en äppelplockare och en fallfruktsamlare. På andra bibliotek kan man låna böcker, tidningar, musik och kanske filmer men Robert lånar också ut de nya redskapen så att vem som  helst i Österbybruk kan komma och förse sig med frukt. En bibliotekarie som jag vill applådera.

Det här är Duvbo

 

 

Duvbo är den trevligaste delen av Sundbyberg. Där lever Sumpanbor i vackra gamla villor omgivna av stora trädgårdar. Äpplet Duvbo uppges ha sitt ursprung i en ympning för många år sedan: Gravensteiner på träd av Åkerö. Där och då måste det ha skett mutation för det äpple som den grenen sedan bar, kom som en överraskning: ett stort vackert gott äpple med mört kött som fick namnet Duvbo. Till utseende och smak är det lätt att skilja från Gravensteiner.

Äppelträd i Uppsala

Kavlåsträdet nära Fyrisån, Uppsala

Stora, goda Kavlås

Någon gång ska man ha tur. För tre år sedan flyttade G och jag till Uppsala. Vår nya hemstad har i år  lyfts fram som 1) den grönaste staden i Sverige och 2) som den stad i Europa som har den renaste luften. Näst bäst vad gäller ren luft är min gamla skolstad Umeå (som kommer på plats 11 vad gäller grönska). Ren luft utan en mängd smutspartiklar är givetvis bra för människor och för all odling.

Uppsala är på alla sätt en gammal kulturstad. Här finns en rad märkvärdiga äppelsorter på kommunal mark som jag gör mitt bästa för att kartlägga. Tre kvarter bort växer ett mycket högt äppelträd med den stiliga och goda sort jag har kallat Edsbergs Rambour i min pomologi Svenska äpplen. Förutom i Edsberg har jag hittat den vid Sturehovs slott i Södermanland och i en prästträdgård på Gotland. En gammal sort som fått viss spridning. Innan jag sväljer min sista äppeltugga hoppas jag ha klurat ut det riktiga sortnamnet. Tar tacksamt emot alla tips.

På den tomt vid Fyrisån som hyser Litteraturens hus står ett äppelträd. G tog ned några äpplen  häromdagen (tips: om man har en äppelplockare med avskruvbart huvud kan man promenera ganska obemärkt genom staden; när man står vid det träd som man vill skatta, tar man bara ned stången från axeln och sätter fast huvudet).  

Den gladstrimmiga äpplet visade sig vara Kavlås. Et mycket, mycket gott äpple, moget nu. 

 

 

 

Kulturnatten i Uppsala

I dag firar vi Kulturnatten i Uppsala. Det heter Kulturnatten men är en kulturfest som börjar redan på dagtid oc pågår överallt i staden. 

I eftermiddag kl 15 sjunger Stefanoskören vid påvestenen nära kyrkan i Gamla Uppsala. Det blir vackra sånger om natur, fåglar, träd, blommor och frukt. Mellan sångerna kommer jag att berätta om äpplets historia och äpplets roll i musik och litteratur.  Välkomna!

Äpplet heter Gratia

Vart tar alla gamla äppelsorter vägen?

 

Björkvik  blev känt även utomlands. Bilden är hämtad ur en tysk  tidning från 1863. Äpplet kallas där Björkwiks Herstapfel.

 

Björkvik är ett äpple som jag skulle vilja få tag i. Det finns med i Anton Nilssons bok Våra äpplesorter och i olika äldre pomologiska verk. Anton ger en adress utanför Norrköping varifrån han har fått äpplet, men när G och jag var på platsen flera år senare såg vi inte ett spår av Björkvik. Det äpple som finns med i Våra äpplesorter liknar inte heller Björkvik. Äpplet kännetecknas av en kraftig svulst vid skafthålan men något sådant ser man inte på Antons teckning. 

Björkvik har sålts från Experimentalfältet och Adelsnäs handelsträdgårdar i slutet av 1800-talet. Häromdagen hittade jag äpplet i en lista på rekommenderade äppelsorter publicerad i J A Strandbergs Handbok i skolträdgårdsskötsel från 1902.  Strandberg skriver att Björkvik är ingen synnerligen ädel frukt men "går bra även på de sämsta platser". Författaren påpekar också att stjälkhålan är "till största delen fylld av en sned svulst så att äpplet nästan synes vara i saknad af stjälk" och att köttet är vitt, skiftar i grönt.  

Ett mycket tåligt äppelträd. Det borde väl stå kvar i någon trädgård någonstans? Den som skickar mig en påse äpplen av rätt sort utlovas en bok som belöning.