Gott nytt äppelår!

Vilka juläpplen njuter jag av i år? Det är Eldrött Duväpple och Guldrenett, två förträffliga vintersorter. 

Guldrenett i slutet av december är något rynkig i skalet men fortfande god.

 

Vi kan inte hoppas på ett nytt, lika fantastiskt äppelår som det vi har haft 2024. Vi kan bara hoppas på att 2025 blir ett hyggligt år utan förödande angrepp av spinnmal, rönnbärsmal, äppelvecklare och annat otyg som drabba våra älskade träd.

I oktober satte vår bostadsrättsförening ett litet äppelträd på gården. Sorten var Oster som G och jag har dragit upp från en kärna av Gloster. Det är Oster du ser på omslaget till min bok Konsten att sköta ett äppelträd. På Trettondagen ska vi samlas runt trädet, sjunga till det och stänka lite äppelmust på stammen, på det att det ska bevaras friskt och växa bra.  Och vi ska hälsa trädet med följande vers som är en fri översättning av en engelsk sång: 

Vi hälsar dig vårt kära träd,

må du blomma vackert!

En dag ger du oss äpplen i mängd.

Fulla hattar! Fulla mössor! Stora, fulla korgar!

Och fullt av äpplen i våra fickor! 

Hurra! 

 

 

 

 

Kärnor och ympkvistrar till Finland

 

Ingrid Marie, från en dansk kärnsådd

I ett av höstens Fråga-Lund-program berättade Gunnar Wetterberg om den insamling av äppelkärnor som svenska skolbarn hjälpte till med i början av 1940-talet. Insamlingen gjordes till förmån för Finland  vars fruktodling blev ödelagd under den bistra vintern 1940 när uppskattningsvis 90 procent av fruktträden frös bort. De döda träden skulle ersättas av nya träd uppdragna från kärnor och svenska skolbarn engagerades att mumsa många äpplen och spara kärnorna i tomma tändsticksaskar som skickades till Finland. 

Över 600 skolklasser i landet tävlade om att samla in kärnor och den mest framgångsrika klassen vann 100 kr till en skolresa medan den duktigaste pojken och den duktigaste flickan fick varsin klocka. 

I tidningen Fruktodlaren från 1943 (sidan 77–79) skriver initiativtagaren, trädgårdskonsulent Gustaf Rudolf Persson i Kristianstad, att två insamlingar har gjorts och resultatet blev omkring 10 miljoner äppelkärnor. Av dessa sändes 200 kilo till Finland, 15 kilo till Norge och 257 kilo till svenska plantskolor. Även i Norge och Sverige ödelade den stränga vinterkölden en stor del av fruktträden i början av 1940-talet; i Sveriges pomologiska förenings årsskrift från 1943 kan man läsa att cirka 1 miljon svenska äppelträd frös bort under de tre första vintrarna på 1940-talet. 

Gustaf Rudolf Persson meddelar i Fruktodlaren att det kommit tackbrev från både Finland och Norge och "enligt meddelande från Finland har kärnorna från första årets insamling grott synnerligen väl". Det vore intressant att veta hur det sedan gick med dessa finska träd komna av svenska kärnor.

Men Sverige skickade inte bara kärnor. I början av april 1942 översändes till Finland cirka 25 000 ympkvistar insamlade via Sveriges pomologiska förening och i ett par senare sändningar levererade man ytterligare omkring 1 500 ympkvistar (Fruktodlaren 1942 sidan 93). 

 

Sämre hållbarhet i år

 

Ribston

Blev bjuden på Ribston häromdagen. Ett pålitligt äpple som man brukar kunna njuta fram till april. Inte i år. Detta Ribstonäpple var mycket övermoget, hade boknat. En annan dag åt jag Cox Pomona, som jag känner som ett gott och vackert juläpple. Det var också övermoget. Jag hör från andra som har samma erfarenhet. 2024 är århundradets stora äppelår men frukten har sämre hållbarhet.

Ligol från Polen

 

Gick in på Ica för att köpa batterier och såg enkilospåsar från Polen med en för mig ny äppelsort: Ligol. Frågade handlaren om han hade smakat dem, men nej, leveransen hade kommit samma dag. Slog till på en påse för 22 kr och gick hem för att bjuda G på ett äpple.

Ligol, får man veta på nätet, är ett gulrött, mycket smakligt, mycket stort, polskt vinteräpple uppdraget 1972,  korsning Linda x Golden Delicious (LIndaGOLden). Mina köpta äpplen har en styckevikt på cirka 140 g gram, ser trist gröna och omogna ut. Nej, sa vi, och skakade på huvudet åt Ica-handlarens håll, detta är inte gott. Torrt, smaklöst. 

På en hemsida läser jag om Ligol  att "grenarna i förhållande till bagageutrymmet är placerade i en vinkel  på 55–80 grader". Jag får erkänna att jag inte fann den texten glasklar. Inte heller detta var lätt att förstå: "Det är en bra idé att befrukta jorden före plantering av Ligol". Hur gör man?

I vår sköna nya AI-värld måste vi vara flerspråkiga för att förstå maskinöversatta texter. Trunk kan betyda trädstam men även bagageutrymme på en bil. 

Ligol, står det, har hög "transportabilitet". Kan så vara, men den här leveransen borde inte ha transporterats till Sverige, den borde ha fått stanna i Gdansk.

 

Patte de Loup

Man kan bygga sin fruktträdgård efter olika principer. En del odlar äpplen vid sitt sommarställe och sätter därför bara tidiga sorter. Någon annan älskar renetter och vill ha sådana sorter, inget annat. Och så kan man, som Pär-Anders Albinsson, medlem av Sveriges Pomologiska Sällskap, bygga en intressant fruktträdgård med sorter som har anknytning till hustruns franska släkt. 

Häromdagen skickade Pär-Anders mig en bild på den första lilla skörden från en ymp av sorten Patte de Loup. 

Antagligen är han ensam i landet om dessa franska äpplen. Det är en sen sort så Pär-Anders måste vänta ett par månader med att smaka dem. Mellansverige har inte samma klimat som det sköna Frankrike och det kan vara därför som äpplena är små.

Om Patte de Loup läser jag i "The New Book of Apples" av Joan Morgan och Alison Richards att äpplet stammar från Loiredalen och är känt sedan slutet av 1700-talet. Patte de Loup kan översättas med vargtassar. Äpplet kännetecknas av att det kan få grova ärr på skalet, ser ut som det är rivet av  vassa klor. "Sharp, fruity but mellowing" står det i boken.

Äppelutställning i Orangeriet

Äppelutställningen på Linnés Hammarby flyttades efteråt till orangeriet i Botaniska trädgården, Uppsala. Utmärkt, då hade alla Uppsalabor möjlighet att se den. (Tyvärr kan man inte åka kommunalt från Uppsala till Hammarby. För att komma dit måste man cykla eller åka bil eller ha uthålliga promenadben). Slutligen sparades delar av utställningen några dagar i orangeriets fönstersmyg. 

Utanför det stora orangeriet trimmades de växter som skulle köras in för vinterförvaring. Här är det ett lagerträd som blir beskuret.  

 

Besök på Hammarby

 

Linnés Hammarby utanför turistsäsongen är en stilla plats. Jag var nyss där tillsammans med en grupp genbanksansvariga från olika platser i landet. Vi tittade på äppelträden i den öppna delen av genbanken på Hammarby –  där kan man sitta och mysa med kaffe under träden sommartid – och den del som är stängd för allmänheten. Kan meddela att träden såg friska och fina ut och skörden, precis som på alla andra håll i landet, hade varit rekordstor. 2024, århundradets äppelår.

 

Det här är Linnés bärapel som har små ljusa frukter.
   

Vildäpplen med socker på

Detta är vildäpplen plockade i Uppland. Små, gula, starkt sura äpplen. De var roligt nog en del av äppelutställningen på Linnés Hammarby nyligen. Vildäppelträdet (Malus sylvestris) kom in i landet tillsammans med lövträd som lönn och lind för omkring 10 000 år sedan, långt före det goda, odlade  äppelträdet (Malus domestica). 

Kan forntidens människor ha ätit vildäpplen? Det gjorde de nog. Arkeologer har hittat rester av vildäpplen i ett område vid Zürich, lämningar som daterats till omkring 3100 år före vår tideräknings början. De menar att fynden visar att varje hushåll i trakten samlade in mellan 190 och 400 kilo vildäpplen under en period av 15 år. 

Jag prövade att koka en handfull vildäpplen och äta med socker på. Det var inte gott, men det gick ned.  Stenåldersfolket använde vildhonung. 

Nytt grepp på biblioteket i Österbybruk

Bibliotekarien Robert Spång i Österbybruk demonstrerar äppelplockaren på teleskopskaft som han lånar ut till äppelvänner. Trots mängder av fallfrukt på marken finns många äpplen kvar i trädet. Bilden är tagen av Katarina Persson.

Utanför varje bibliotek borde det stå ett äppelträd. Äpplet är kunskapens frukt, eller hur? Och tänk så mycket kunskap som finns innanför väggarna på ett bibliotek. Biblioteket i Österbybruk är inrymt i en gammal skolbyggnad och i trädgården står inte mindre än tre äppelträd – ett Åkerö och två Signe Tillisch – som vara rester av en gammal skolträdgård.

Jag var där i lördags och föreläste om äpplen för  intresserade ortsbor. Efteråt demonstrerade bibliotekarien Robert Spång två inköp: en äppelplockare och en fallfruktsamlare. På andra bibliotek kan man låna böcker, tidningar, musik och kanske filmer men Robert lånar också ut de nya redskapen så att vem som  helst i Österbybruk kan komma och förse sig med frukt. En bibliotekarie som jag vill applådera.

Det här är Duvbo

 

 

Duvbo är den trevligaste delen av Sundbyberg. Där lever Sumpanbor i vackra gamla villor omgivna av stora trädgårdar. Äpplet Duvbo uppges ha sitt ursprung i en ympning för många år sedan: Gravensteiner på träd av Åkerö. Där och då måste det ha skett mutation för det äpple som den grenen sedan bar, kom som en överraskning: ett stort vackert gott äpple med mört kött som fick namnet Duvbo. Till utseende och smak är det lätt att skilja från Gravensteiner.

Äppelträd i Uppsala

Kavlåsträdet nära Fyrisån, Uppsala

Stora, goda Kavlås

Någon gång ska man ha tur. För tre år sedan flyttade G och jag till Uppsala. Vår nya hemstad har i år  lyfts fram som 1) den grönaste staden i Sverige och 2) som den stad i Europa som har den renaste luften. Näst bäst vad gäller ren luft är min gamla skolstad Umeå (som kommer på plats 11 vad gäller grönska). Ren luft utan en mängd smutspartiklar är givetvis bra för människor och för all odling.

Uppsala är på alla sätt en gammal kulturstad. Här finns en rad märkvärdiga äppelsorter på kommunal mark som jag gör mitt bästa för att kartlägga. Tre kvarter bort växer ett mycket högt äppelträd med den stiliga och goda sort jag har kallat Edsbergs Rambour i min pomologi Svenska äpplen. Förutom i Edsberg har jag hittat den vid Sturehovs slott i Södermanland och i en prästträdgård på Gotland. En gammal sort som fått viss spridning. Innan jag sväljer min sista äppeltugga hoppas jag ha klurat ut det riktiga sortnamnet. Tar tacksamt emot alla tips.

På den tomt vid Fyrisån som hyser Litteraturens hus står ett äppelträd. G tog ned några äpplen  häromdagen (tips: om man har en äppelplockare med avskruvbart huvud kan man promenera ganska obemärkt genom staden; när man står vid det träd som man vill skatta, tar man bara ned stången från axeln och sätter fast huvudet).  

Den gladstrimmiga äpplet visade sig vara Kavlås. Et mycket, mycket gott äpple, moget nu. 

 

 

 

Kulturnatten i Uppsala

I dag firar vi Kulturnatten i Uppsala. Det heter Kulturnatten men är en kulturfest som börjar redan på dagtid oc pågår överallt i staden. 

I eftermiddag kl 15 sjunger Stefanoskören vid påvestenen nära kyrkan i Gamla Uppsala. Det blir vackra sånger om natur, fåglar, träd, blommor och frukt. Mellan sångerna kommer jag att berätta om äpplets historia och äpplets roll i musik och litteratur.  Välkomna!

Äpplet heter Gratia

Vart tar alla gamla äppelsorter vägen?

 

Björkvik  blev känt även utomlands. Bilden är hämtad ur en tysk  tidning från 1863. Äpplet kallas där Björkwiks Herstapfel.

 

Björkvik är ett äpple som jag skulle vilja få tag i. Det finns med i Anton Nilssons bok Våra äpplesorter och i olika äldre pomologiska verk. Anton ger en adress utanför Norrköping varifrån han har fått äpplet, men när G och jag var på platsen flera år senare såg vi inte ett spår av Björkvik. Det äpple som finns med i Våra äpplesorter liknar inte heller Björkvik. Äpplet kännetecknas av en kraftig svulst vid skafthålan men något sådant ser man inte på Antons teckning. 

Björkvik har sålts från Experimentalfältet och Adelsnäs handelsträdgårdar i slutet av 1800-talet. Häromdagen hittade jag äpplet i en lista på rekommenderade äppelsorter publicerad i J A Strandbergs Handbok i skolträdgårdsskötsel från 1902.  Strandberg skriver att Björkvik är ingen synnerligen ädel frukt men "går bra även på de sämsta platser". Författaren påpekar också att stjälkhålan är "till största delen fylld av en sned svulst så att äpplet nästan synes vara i saknad af stjälk" och att köttet är vitt, skiftar i grönt.  

Ett mycket tåligt äppelträd. Det borde väl stå kvar i någon trädgård någonstans? Den som skickar mig en påse äpplen av rätt sort utlovas en bok som belöning.

 

Transplantation

När man blir äldre kommer det krämpor. Senast har jag fått en bula på handleden. Våra upptagna läkare träffar nya patienter hela tiden och ska hitta en bot för allt. Men de har ändå tid för en smula konversation. 

Som i går när doktorn och jag kom in på ympning. Han sa att han en gång hade tänkt att eftersom han kan transplantera hud, borde han också kunna transplantera en äppelgren. Sagt och gjort, doktorn gick till verket. Alla ymparna tog sig. Och det är klart, samma egenskaper krävs vid transplantering av mänsklig vävnad som vid ympning: noggrannhet, fingerfärdighet och stark koncentration. 

Handleden fick en spruta med cortison. Bulan kommer att försvinna inom kort.

En korg med underbara Mantet

"Svenska äpplen" är slutsåld

 

Nu är min bok Svenska äpplen, med förnämliga illustrationer av Ingrid af Sandeberg, slutsåld från förlaget. En så pass omfattande bok, med många färgbilder, kostar mycket att trycka om. Jag ger mina rättigheter till boken till Sveriges Pomologiska Sällskap så får styrelsen överväga om det kan bli en ny upplaga framöver.

 

Äppelrönn, javisst!

Jag går runt i Uppsala och plockar lite fallfrukt här, lite fallfrukt där i kommunala odlingar. Äpplena är inte bara väldigt många i år, de verkar också vara väldigt fina. Ser inga angrepp av rönnbärsmal, inte heller så många skador av äppelvecklare.  

Rönnbärsträden står fulla med rönnbär, det är vår räddning. Rönnbärsmalen föredrar rönnbär, det är bara i  nödfall som den ger sig till att lägga ägg i äppelträd. Klokt alltså att sätta en rönn på tomten om det finns plats.  Den inbitne äppelvännen sätter förstås en äppelrönn med lysande orange  bär.

 

Äppelrönn i Botaniska trädgården, Uppsala

Stötta träden

 

Här och där ser man äppelträd med grenar som brustit under tyngden av mognande frukt. Gallra frukten och du minskar risken för att förlora grenar. Efter gallring kan du ändå – ett  rikt år som det här –  behöva stötta vissa grenar. Här är en bild på Alexandra Smirnoff – den finska pomologen som var Olof Eneroths lärjunge och efter hans död utökade och arbetade om hans pomologi på ett förnämligt sätt – och hennes hund.

Jag vet inte när bilden togs men det måste ha ett bra äppelår den gången också för träden ser ut att vara  försedda med flera stöttor. 

Hundar nosar sig till kräfta

  https://www.forskning.se/2024/08/13/valtranad-hundnos-letar-sjuka-appeltrad/?utm_source=Ungapped&utm_medium=email&utm_campaign=20240814 

 

Många äppelträd till salu i handelsträdgårdarna är infekterade med kräfta men de synliga tecknen visar sig inte förrän efter tre till fem år.  Om hundar kan spåra narkotika, mögel och mycket annat kan de kanske känna lukten av kräfta hos äppelträd? I ett nytt forskningsprojekt tränas åtta hundar att upptäcka just det. Studien avslutas i höst. 

Tanken är att hundarna ska användas för att upptäcka svampsjukdomen kräfta hos importerade träd som då kan stoppas vid gränsen.

 

Gimoäpplet

Gimoäpple vid Gimo herrgård

 

 

Det röda avlånga äpplet jag visade nyss är Close. En amerikansk, triploid sommarsort från Virginia, USA som introducerades på den amerikanska marknaden 1938 och kom till Sverige redan på 1950-talet. 

Det var roligt att hitta Close i Gimo, nära brukskontoret, men vårt ärende i Gimo var att titta efter om de tre Gimoträden som planterades vid herrgården för drygt 20 år sedan, står kvar.  Vi hittade ett träd. Tyvärr, sa Mathias Schneider, som tillsammans med sin bror driver konferensanläggningen Gimo herrgård, strök två träd med ett dåligt år. Hoppas att man sätter nya träd, så att sorten säkert kan få finnas kvar.

I höst tänker ägarna ta ned frukten på alla äppelträden runt herrgården och skicka dem till mustning. Gimo äppelmust kommer det att stå på listan över rekommenderade drycker. 

Gimoäppelträdet

Gissa äpplet

 

G och jag var på besök på Gimo Herrgård i går. Vi åt lunch och strosade runt i området när vi såg det här cirka 50 år gamla äppelträdet som släppt vackra, avlånga, röda och rödrosiga frukter.  Saftiga, goda att bita i. Öppet kärnhus. Många ofullgångna kärnor. 

Det var många år sedan år sedan jag såg den sorten.  Vad heter detta sköna sommaräpple?

 

Dåligt köp

Köpte svenska Rubinstar, Elise och Gloster för 39 kr kilot på Ica i förra veckan.  Såg fina ut men det var pengar i sjön. Efter så lång lagring smakade ingen av de tre sorterna så gott att jag ville ta en andra tugga.  

Skynda att gallra

 

Maglemerträd i Botaniska trädgården, Uppsala

 

Maken till fruktår får vi kanske inte uppleva igen. Så gott som alla äppelträd står fulla av frukt. Så underbart roligt. Men det betyder att odlaren får ta sig tid att glesa ut bland karten. Underlåter man den sysslan, blir äpplena små och mindre goda (eftersom de skuggar varandra och får för lite sol). Har du ännu inte gallrat, gör det i dag!

God fruktsättning i år

Om man bor i Uppsala och vill studera årets fruktsättning, åker man lämpligen till den gamla hospitalsträdgården vid Ulleråker och tittar på  äppelträden där, alla de hundraåriga träden och de nysatta. Jag var där i går och kan berätta att det ser lovande ut. Blomningen var storartad och nu ståtar träden med mängder av kart. Om det nu också bara ville regna någon gång ....

Cox Pomona

Charlamovsky

Vit Astrakan

Gravensteiner

 

En dödsannons

 

 

Såg nyss en dödsannons i storstadstidningen. En älskad far, morfar, farfar, bror och svärfar hade dött. Det var också en äppelvän som hade dött. Bilden i annonsen föreställde ett rött äpple som tuggats ned till ett skrutt.

När jag är död ska min aska strös runt ett äppelträd. Och annonsen ska prydas med bild på ett skrutt.

 

 

Bästa skylten

 

Skylt av plexiglas

Minnet är kort och om man inte märker ut sin nya ymp blir den snart en anonym del av äppelträdet. Men vad är en bra skylt? Den ska vara hyfsat lätt att göra, lätt att sätta upp, stå emot väder och vind, inte falla av trädet. 

Man kan göra skyltar i aluminium som stansas med namnet på äppelsorten. Man kan också såga till skyltar av trä och glödrita sortnamnet. 

En tredje variant såg jag i Österbybruk i förra veckan. Min vän Karl-Arne hade använt en liten borr och skrivit sortnamnet på en rundel av plexiglas. En vacker, beständig skylt. Ovan ser du skylten i Filippaträdet. Det röda snöret kommer att behöva bytas ut om några år, kanske ersättas med metalltråd. 

Vilken skyltmodell man än väljer krävs att man tittar till trädet varje år. Hänger skylten kvar?  Har det glödritade namnet bleknat så att du måste fylla i med färgpenna?

Verjus från Tosterup

Verjus är saft från omogna druvor, verjus har inget med äpplen att göra. Ändå säljer Tosterups slott, Tomelilla, sin äppelmust under namnet Verjus. Den drycken fick 6 poäng av sex möjliga i Svenska Dagbladets test av alkoholfria äppeldrycker. 

Tillverkaren uppger att deras must består av 100 procent råsaft av omogna äpplen. Perfekt i matlagning  och som dryck, skriver man  på flaskan. 

En god must, absolut. Men dyr. Literpriset blir 157 kr

 

 

 

Hopple, bäst i text

Hop är humle och äpple heter apple på engelska. Av detta har någon bildat teleskopordet Hopple och låtit det bli namnet på en dryck tillverkad av, just det, äpple och humle. Svenska äpplen och humle från Nya Zeeland.

I går presenterade Svenska Dagbladet ett test på alkoholfria äppeldrycker. Delad första plats fick Hopple och Tosterup Verjus. Jag rusade att göra ett inköp och har hunnit smaka Hopple. Mycket god stark äppelsmak. Njöt den iskyld med en bit rumstempererad Västerbottenost. 

En burk Hopple rymmer 2,5 dl och kostar 28,90 kr.

Disagården, Uppsala

 

Nu blommar äppelträden skönt. Bilden är från Disagården, en friluftsgård i Gamla Uppsala, där jag var i går. Träden är inte skyltade, tyvärr, och det är vanskligt att gissa på sort.  

Ber att få önska alla en fin pingstsöndag med picknick under ett blommande träd!

Värmeäpple

På stadsbiblioteket i Uppsala finns en korg där man kan lägga böcker som man vill ge bort och själv hitta en och annan volym.  Så förnämligt. Jag har plockat till mig flera värdefulla verk i den korgen. Häromdagen hittade jag Fataburen, Nordiska Museets och Skansens årsbok årgång 1946. 

Jag fastnade för ett kapitel med titeln Sparbössor skrivet av Mats Rehnberg i anslutning till att Nordiska Museet visade en utställning av sparbössor. Nämner han kanske de en gång vanliga sparbössorna i form av äpplen? Jadå, det gör han. Och så skriver han om värmeäpplen, något jag aldrig hade hört talas om tidigare.   

En sökning på värmeäpple leder mig till Handöls kapell som äger ett sådant. Jag skickar ett mejl till Åre pastorat och får prompt ett svar från kyrkokamrer Anders Westerlund med upplysningar om värmeäpplet. Äpplet ifråga ser ut som en svart järnkula och kallas pomum calefactivum. Man stoppade in glöd i kulan som kunde användes av prästen för att värma händerna i de förr oeldade kyrkorna. Dessa värmeäpplen har sedan ofta gjorts om för att användas som fattigbössor.