Ett moderträd mindre

Många gamla äppelsorter har ett ursprung som är gömt i historiens dunkel. Vi kommer aldrig att få veta var det första trädet av sorten Transparente Blanche stod. Däremot vet vi allt om P J Bergius som är en röd mutant av Sävstaholm. 

En aprildag 1908 inhandlade ingenjör Carl David Hellesen ett Sävstaholmsträd i Bergianska Trädgården och  planterade det på sin tomt Sveavägen 3 i Djursholm. Trädet bar frukt första gången 1912 men det var först 1914 som Hellesen meddelade de ansvariga på Bergianska Trädgården att ett misstag måste ha skett – hans träd bar nämligen röda äpplen.

Carl Florin, direktör vid Bergianska trädgården, ryckte ut till Djursholm och konstaterade med egna ögon att det unga trädet bar tjusiga, vackert formade, röda äpplen. Detta var en rödskalig mutant. En sensation, varken mer eller mindre, som fick namnet P J Bergius efter grundaren av Bergianska Trädgården.

Sidan  i "Svensk frukt" av Gustaf Lind från 1924 visar vanlig Sävstaholm – vitgrön med rosenröda strimmor –  och den nya röda formen som, skriver Lind, "benämnes lämpligast Rött säfstaholmsäpple".

När jag skrev Äppelbok, som kom år 2000 och där jag berättar historien om P J Bergius, besökte jag det då 90-åriga trädet som var i god kondition. Nu meddelar Sylve Rolandsson den tråkiga nyheten att fastigheten såldes för några år sedan och moderträdet till alla efterföljande träd av sorten P J Bergius är nedsågat, borta, jämnat med marken. Så trist. Är det mitt fel? Jag borde självklart ha informerat Djursholms trädgårdsdirektör om vilken pomologisk raritet som växte på Sveavägen. Då hade kanske trädet märkts upp som Kulturminne och fått stå kvar sin tid ut.