lördag 9 juli 2016

Om bladlöss


Galen i humlor skriven av den engelske biologiprofessorn Dave Goulson kom förra året och det var en härlig bok med allt vad en människa kan vilja veta om humlor. Hans andra bok, A Buzz in the Meadow, kom alldeles nyss på svenska: Galen i insekter, en berättelse om småkrypens magiska värld. Det är en bok för alla som gillar trädgård och natur.

"Nedlusat" säger om det som är bemängt med något. Nedlusad med pengar, säger vi om den rike mannen. I år har vårt plommonträd (Victoria) varit nedlusat av miljoner bladlöss som vi stått maktlösa inför. De unga träden i äppelhäcken har också drabbats hårt.

Hos bladlöss, får man veta i Goulsons bok, krävs inte sexuell fortplantning. Bladlöss förökar sig extremt snabbt och alla avkommor är identiska kopior av modern; den här kloningsprocessen kallas partenogenes. Ungarna förflyttar sig bara några millimeter från mamman och det är därför det blir förödande stora kolonier. Mot slutet av sommaren kan bladlössen byta strategi och börja producera både hanar och honor.

Det finns massor av bladlusarter. En japansk entomolog har upptäckt att vissa arter håller sig med "soldater" som är större än sina genetiskt identiska systrar som de har i uppgift att försvara mot predatorer. En annan japansk forskare har sett att dessa soldat-löss också kan laga trasig vävnad hos sin värdväxt.

Jag börjar undra om det är så bra att vi har en myrstack på tomten. Bladlössen på våra träd vaktas av dessa myror mot att de låter sig mjölkas på sockersöt honungsdagg. Den växtsaft som lössen suger i sig är rik på socker men fattig på protein. Därför måste bladlössen få i sig mycket växtsaft vilket ger ett överskott av socker. (Finns det inga myror som tar hand om överskottet faller det ned på trädgårdsmöbler, bilar och annat som råkar stå under träden).

Samarbetet mellan myror och bladlöss kan gå ännu längre. Hos en del arter lyfter myrorna över bladlössen till en annan växt om den de befinner sig på börjar dö. Vissa myror tar in bladlusägg i värmen i stacken på hösten för att sedan på våren bära ut nykläckta larver till värdväxterna. När myrorna ser att lössen vill flyga iväg, händer det att de biter av deras vingar -- myrorna vill inte bli av med sina värdefulla vänner.

Men nej, jag rör inte  myrstacken. Den fanns här före vi kom hit. Det är trevligt att titta på alla myrvägar som går hit och dit på den vilda delen av tomten skuggade av grässtrån. På annat håll har jag läst att när myrorna skapar sina vägar sprutar de syror på marken så att gräset dör och deras passage underlättas.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar