Om rosenäpplen

Svampar är lätta att dela in i grupper. Det finns skivlingar, musseroner, soppar, slemsvampar, jordstjärnor och mycket annat. Men äpplen, det är något som inte låter sig kategoriseras.
Vi har renetter och astrakaner och kalviller förstås, invänder någon. Ja, men det finns inga bestämda botaniska kännetecken för den ena eller andra gruppen som det gör för svampar. Var och en som försöker sig på en indelning av äppelsorter kommer att få kritik.

Olle har skickat mig ett utdrag ur Nordisk familjebok från 1959.  Här läser man om fem grupper av äpplen: renetter, (ä. med fast kött, ofta av karakteristisk smak och försedda med rostigt skal), kalviller (äro högbyggda, något kantiga,  täml. stora  frukter med mycket fin smak), rosenäpplen (bilda en föga enhetlig grupp av små el. medelstora  ä. med fint, något löst kött av behaglig arom), duväpplen (äro vanl. täml. små, regelbundna frukter med fint fruktkött t. ex. Filippa) och rambouräpplen  (äro stora, vanl. grovköttiga frukter).

Inte ett ord om astrakaner! Nog blir man förvånad. I stället talas det om rosenäpplen som beskrivs som man gärna beskriver en astrakan: fint, löst kött, behaglig arom. Den för mig okände författaren skriver att Gyllenkroks Astrakan, Brunnsäpple, Ringstad, Sävstaholm och Transparente Blanche brukar räknas till gruppen rosenäpplen.

Sävstaholm målad av Bertha Wernquist på uppdrag av Olof Eneroth

Om Säfstaholms äple skrev Olof Eneroth så här i sin pomologi (s 24):

Ur Handbok i Svensk Pomologi

"I Svenska Trädg. Föreningens Årsskrift för 1859 samt i Illustrerad Trädgårdstidning  för 1861 beskrefvo vi sorten under namn av Säfstaholms Rosenäple. Sedan vi funnit att de flesta grupper, klasser eller familjer, eller hur man behagar kalla dem, omöjliga att begränsa i fråga om äplefruktens varieteter och leda till mera oreda än reda, förkorta vi namnet till ovanstående".

Nya glasäpplen

Dyrbara äpplen i NK:s skyltfönster

Jag säger bara en sak: börja inte samla på glasäpplen. Det finns hur många som helst. Äpplet är ett favoritobjekt för glaskonstnärer, liksom för keramiker och målare.

Åsa Jungnelius heter en glaskonstnär som ställer ut på NK i Stockholm i samband med att Kosta Boda firar  275 år som stolt tillverkare av konst- och bruksglas. Bland annat visar Åsa Jungnelius tre unika äpplen. Investeringsobjekt kanske som kommer att gå för höga priser på en antikvitetsauktion en dag i framtiden? Men redan i dag måste man vara stadd vid kassa för att köpa dem. De stora, tunga, mycket vackra äpplena kostar 29 000 kr styck.

Äppelros i trädgården

SMHI lovade småblåsigt i går. Istället blev det ganska så storblåsigt. En koll nu på morgonen visar att inget ont har hänt träden. Lite kartfall är naturligt just den här tiden -- det är dåligt befruktad kart som faller av.

Så här stor har karten på Hampus-trädet hunnit bli. Räkna med att äpplet är fullstort och moget tredje veckan av augusti.

G går omkring och kollar årets ympar. De som är obönhörligt döda, klipper han bort. Men, säger han, man ska inte ha för bråttom. I dag såg han att en ymp av Mauks Sämling (som vi fått av en bekant i utlandet, vet inget om den sorten) har börjat spricka ut.

Har man snöat in på äpplen vill man förstås ha en äppelros i trädgården, något annat duger inte. G och jag hade tur, här fanns redan en präktig äppelros i ett hörn mot gatan. I annat fall hade vi lätt kunnat hitta en liten telning i markerna, här omkring Sigtuna växer  bra många äppelrosor.


Så här känner du igen en äppelros:
Bladen har lätt rundade spetsar och känns kladdiga på undersidan. För ett blad mot näsan, gnugga och känn hur gott det doftar! Blomman är inte så stor och har en intensiv röd färg som sedan bleknar.

Lustiga strutar

Det här är inte någon sorts vandrande pinnar utan strutar med larver av päronrullvivel

G och jag har ett päronträd (goda Clara Frijs) intill en mur. Längs muren går en trappa och där har vi hittat flera små lustiga bladstrutar. Alla bladstjälkarna åt samma håll. Jag kan räkna till sex bladstjälkar i en strut och åtta i en annan. Vem har besvärat sig med att rulla ihop dessa lustiga strutar och varför?

Jag vände mig som alltid till jourhavande biologen Didrik Vanhoenacker  på Naturhistoriska Riksmuséet. Han svarade att det bör vara päronrullviveln (även kallad stor björkrullviveln) Byctiscus betulae -- 6-8 mm lång och metallglänsande -- som rullat päronbladen. Honan lägger ägg inne i struten där larven utvecklas innan den förpuppas på marken. Både vuxna vivlar och larver äter blad och unga skott. Skönt att de lämnar frukten i fred. Jag kan bara hoppas på att vivlarna inte får för sig att hoppa över till något äppelträd i närheten ....
https://www.artportalen.se/search/gallery/taxon/106185 

Bihotell i bruk

 

Förra året, när  G fyllde jämnt, fick han ett bihotell av grannarna och satte upp det på husväggen cirka tre meter ovan marken. Skulle hotellet få några gäster?  Jodå, som man ser av bilden är flera av rummen med stor, rund ingång igenmurade och nästan alla ingångarna till de mindre rummen. Här har små vildbin hittat ett hem för sina larver som så småningom ska kläckas till nya bin. Riktigt vad kottarna på första våningen ska tjäna till vet jag inte. Kanske någon annan vet?

Ett bihotell är lätt att göra själv av bambukäppar med olika diameter (det finns många typer av vildbin och alla kräver sin storlek på rummet) som man surrar tillsammans i en packe och binder fast i ett träd. 

Vad ska det bli av Oster?

I januari  2010 hittade jag en kärna som hade börjat gro i ett Glosteräpple. G planterade kärnan i en kruka och på hösten fick det lilla trädet ett hem i trädgården. Nu är det över 3 meter högt. Förra månaden blommade trädet för första gången.

Vi har sex kart och vad ska hända? G och jag tänker inte på annat. Ska den här nya sorten, som verkar få avlång form och som vi kallar Oster, utvecklas till ett underbart saftigt sommaräpple eller en sagolikt aromrik höstfrukt? Eller ett sötäpple utan någon syra, bara fadd? Kanske en så besk frukt att smaklökarna bedövas? Mycket kan inträffa, alla kartarna kan ramla ned eller bli tagna av äppelvecklare. Vi hoppas att få se åtminstone en liten frukt växa fram.

Urshults äpplekungar

SVT har nyss visat dokumentärfilmen "Urshults äpplekungar" av Anette Lykke Lundberg som spelades in för drygt 10 år sedan. Den ligger kvar på SVT play och om du har möjlighet, se den. Tittaren får följa några hängivna smålänningar i deras arbete i ängsfruktodlingarna. Ett stort slit, förstår man, men också stor tillfredsställelse.

Alla som medverkar i filmen lever inte längre, tyvärr. Men vi ska hoppas att Per-Anders Almén som äger Ellenäs udde --  en paradisisk plats både när äppelträden blommar och när de bär frukt  -- och hans familj kan upprätthålla den gamla traditionen med ängsfruktodling.

Fira dagen med ett svenskt äpple

Guldrenett är alltid rätt

Lena bor i en gammal prästgård i Uppland omgiven, som sig bör, av äppelträd. Bland annat finns där ett Guldrenetträd. Min bästa sort, säger Lena. Inte så stort men håller bra i jordkällaren, gott till paj och till mos.

I dag firar vi nationaldagen med att äta det sista av de Guldrenetter som vi fick av henne i höstas: äpplet lyser som av guld strimmat i rött, är fastköttigt, slätskaligt, kanske inte så saftigt men välsmakande. Underbart roligt att alla tre pinnarna som G ympade in i april verkar ta sig bra. Om några år kan vi kanske ge bort ympar till hugade.
  
Det finns förstås fler goda sorter som håller att lagra till och med nationaldagen. För mig är Ribston våräpplet nummer ett. Kan bli lite skrynkligt men är alltid utsökt gott. I korgen ligger Ribston från Lena och Lennart Svahns trädgård.

Varför Tunaäpple?

Dalarnas landskapsäpple är Tunaäpplet. Moderträdet står i Islingby utanför Borlänge. Det var trädgårdsmästare Johan Lundvik som uppmärksammade det goda äpplet och på 1930-talet tog med sig frukter till ledarna för Experimentalfältet i Stockholm. Han fick veta att detta var en unik sort och att han kunde själv sätta namn på äpplet.

Varför blev det Tunaäpple? Jag menar, det kunde också ha blivit det Islingbyäpple eller Dalaäpple eller Borlängeäpple? Olle Ridelius vet allt om Dalarnas frukthistoria. Han blir förvånad över min fråga. Olle har hittat 15 angivelser för Tuna som ortsnamn runt om i Sverige. Förstod jag inte att det är Tuna i Tunabygden runt Borlänge som namnet kommer av? Tuna är ett ofta använt namn i Dalarna (Stora Tuna, Tunabyggen etc)! Nej, jag tänkte inte på det. 

Olle Ridelius, pomolog i Dalarna, visar hur man ympar äppelträd på Trädgårdsmässan  i Älvsjö 2017

Olle har skickat mig ett tidningsomslag från 1940-talet. Ett sparsmakat, skönt omslag för FORM, den svenska slöjdföreningens tidskrift.

Först till blom

Först till blom i trädgården var Hampus, men så är det ju ett tidigt sommaräpple. Inte för att jag är säker på att det finns ett samband mellan tidig blomning och tidig mognad. Mantet är ganska tidigt äpple men det dröjde med att börja blomma. Det träd som står tjusigt översållat med gräddvita blommor just nu är Sörmlands Kalvill. Borde ge en god skörd, liksom det i år rikblommande Eldrött Duväpple som får ständiga besök av humlor. Älskade Gul Richard lovar också gott.

Favoritsorten Cox Orange -- knappt en blomknopp så långt ögat kan se. Så är det. Våra äppelträd ger inte varje år. Det får man ta.

Besökte genbanken med Upplands äppelsorter vid Ekebyhovs slott på Ekerö i torsdags. Där blommar inte heller alla träd i år. Här är bilder på bedårande vackra Bergianäpple och Trogsta som ingår i genbanken.

Trogsta

Bergianäpple