Äpplet från Skansen

Det har tidigare sagts att det finns en chans på miljonen att en kärna växer upp till ett äppelträd som ger goda, vackra  äpplen. Det kan vi avfärda som en myt. Kanske har vi en chans på miljonen att vår kärnsådd ska ge ett internationellt uppskattat finsmakaräpple som Cox Orange, men de flesta kärnsådder ger faktiskt hyggliga äpplen, säger professor Hilde Nybom som smakat ett oräkneligt stort antal kärnsådda äpplen i sin gärning som fruktförädlare.

Äpplet från Skansen

Andreas Hellström på Skansen i Stockholm har tagit vara på frukt från ett ungt, kärnsått träd i en backe nära Solliden och varit vänlig nog att skicka mig ett äpple. Skansenäpplet är stort, grant, rundat och blankskaligt. Röda strimmor på gulvit botten. Fräscha gröna foderflikar, en kort, platt, vedartad stjälk.

Det är med högt ställda förväntningar som jag sitter ned vid köksbordet denna söndagsmorgon, tar fram bästa kniven och trancherar frukten. Köttet är gulvitt, mört och mycket saftigt. Det är ett tag sedan frukten skördades, det har varit på väg till mig i en vecka -- Postnord är Postnord -- och kärnhuset visar lite mögel. Ändå smakar äpplet mycket gott, bra balans mellan sötma och syra.

Kärnrummen rymmer totalt endast fyra kärnor varav två är platta, dåligt fyllda. Det säger mig att Skansenäpplet  skulle kunna vara en triploid äppelsort (med fler kromosomer än vanliga äppelsorter). För det talar också äpplets saftighet och storlek (195 g). Har jag rätt, kommer trädet att nå ansenlig storlek och blomma vackert med stora blommor.

I dag vet vi förstås inget om den nya sortens mottaglighet för sjukdomar med mera. Men allt talar för att Andreas borde plantera detta träd -- Skansens egen delikata och förnämliga sort -- på bästa ställe och bjuda besökarna att smaka om hösten.