Till minne av Hilding

Maglemer i knopp

Det är inte alltid som man kommer ihåg vad man talade med en människa om första gången. Men jag vet vad Hilding Karlsson och jag talade om den allra första gången. Det måste ha varit i mitten av 1990-talet som han ringde till mitt arbetsrum på Karolinska Institutet. Han frågade om jag kände till äpplet Linda. Hur ser det ut? undrade han. Jag beskrev Linda, ett fint vinteräpple med många goda egenskaper. Säkert ympade han sedan in äpplet i sin stora trädgård på landet, Hilding var en passionerad ympmästare med en omfattande samling äppelsorter.

Så sent som i fredags talade jag med honom i telefon -- han lät glad och sa att han mådde bra -- och i lördags var G ute med honom för att samla ympar vid Krusenbergs herrgård och Noors slott. I måndags morse fick Hilding en propp i lungan och åkte in till Akademiska sjukhuset, Uppsala, där han avled i går kväll.

Det känns konstigt att Hilding inte finns mer. Han var en kunnig och generös person som ofta skickade mig rapporter från sin trädgård, bilder av äppelblommor, olika meddelanden om nya fynd och kommentarer angående mina böcker och mina bloggar. Med Hilding försvinner mycket vetande om äppelsorter. Vi känner tomrummet efter en god vän.

Detta är  Cox Orange. Jag minns att Hilding gillade min bild och nämnde att det är sällan man ser en hel klunga blommor som utvecklas till kart.