I veckan var jag på ett möte med idel äppelintresserade människor. En av dem sa att hon hade arbetat flera år i plantbutiker och aldrig hade hon stött på så många konservativa människor som där. Alla kunderna sa samma sak: "Jag vill köpa samma äppelsort som mina föräldrar hade".
Har man växt upp med ett visst äpple i trädgården, vill man ha den vid sitt eget hus som vuxen. Det är inte konstigt alls. Äpplet påminner om den ljuva, ansvarslösa, glada tiden när vi var barn och det värsta som kunde hända var att få magont av att ha ätit tre äpplen på raken.
 |
| Åkerö är en underbar, klassisk äppelsort känt för att ta många år på sig med att börja bära frukt. I trädgårdsbutiken vid Steninge slott fann vi dock ett ungt Åkeröträd till salu, med frukt på grenen. |
Ändå är det inte så dumt att våga sig på en ny äppelsort. Som Aroma eller Fredrik. Eller en av de sprillans nya sorterna från Balsgård: Agnes (sommarfrukt), Trulsa (tidig höstfrukt) , Lovisa (stort höstäpple) och Folke (stort vinteräpple). Jag tror att den kvartetten kommer att bli mycket populära äppelsorter.
Jag tillhör nog också den konservativa äppelvurmskaran. Hoppas fortfarande på att hitta ett äpple som smakar som min barndoms sommaräpple, men jag inser att detta aldrig kommer att hända eftersom trädets utseende tydde på att det var en frösådd.
SvaraRaderaMen idag har jag tröstat mig med ett moget Stor Klar Astrakan som var lite sött, precis som mitt barndomsäpple.
Det är inte mycket som slår ett moget, glasigt Stor Klar Astrakan!
SvaraRaderaHelt konservativ är jag inte, jag har Aroma också som har gett fina skördar ett antal år. Brukar göra härligt gott äppelmos av dem.
SvaraRadera