Värdefulla vildbin

Tre dagar i rad har jag besökt underbara Västerängsudds naturreservat  beläget vid Mälaren fem kilometer  från Märsta. Tidigt i går morse hade G och jag nöjet att medverka i Naturmorgons direktsändning därifrån. Fältreporter var Joacim Lindwall som skötte den inte avundsvärda uppgiften att både intervjua och klara den vanskliga tekniken; med en apparat på ryggen kunde han sända till sin inspelningsbil parkerad utanför reservatet och allt gick direkt till redaktionen i Växjö och ut i etern.

Under dagen surrar det av bin i vildaplarna i reservatets alla vildaplar. Att dessa små bin är superintressanta har jag förstått av en skrift som jag hittade på nätet: "Vildbin och fragmentering," utgiven i samband med Svenska vildbiprojektet.  Det finns till exempel citronbin som samlar pollen genom att ta hem den till boet i krävan, det finns byxbin  med extremt håriga ben för att samla pollen,  det finns buksamlarbin som tar hem pollenet genom att fånga det på borstlika hår under bakkroppen och det finns sandbin som kan samla pollen på bakbenen, på höfterna och baktill på mellankroppen. Alla de olika arterna bor på skilda sätt: i jorden, i murken ved och i döda, ihåliga växtstjälkar.

I "Vildbin och fragmentering" får man veta att en tredjedel av svenska vildbin är rödlistade, alltså i fara att utrotas därför att jordbruket ändrats på flera sätt som minskar binas möjlighet till boplatser och näringstillgång. Jag hoppas att ansvariga tar till de kloka åtgärder som föreslagits av Vildbiprojektet för att värna bina.

Vildbi i vildapel