Vildäpplen med socker på

Detta är vildäpplen plockade i Uppland. Små, gula, starkt sura äpplen. De var roligt nog en del av äppelutställningen på Linnés Hammarby nyligen. Vildäppelträdet (Malus sylvestris) kom in i landet tillsammans med lövträd som lönn och lind för omkring 10 000 år sedan, långt före det goda, odlade  äppelträdet (Malus domestica). 

Kan forntidens människor ha ätit vildäpplen? Det gjorde de nog. Arkeologer har hittat rester av vildäpplen i ett område vid Zürich, lämningar som daterats till omkring 3100 år före vår tideräknings början. De menar att fynden visar att varje hushåll i trakten samlade in mellan 190 och 400 kilo vildäpplen under en period av 15 år. 

Jag prövade att koka en handfull vildäpplen och äta med socker på. Det var inte gott, men det gick ned.  Stenåldersfolket använde vildhonung. 

Nytt grepp på biblioteket i Österbybruk

Bibliotekarien Robert Spång i Österbybruk demonstrerar äppelplockaren på teleskopskaft som han lånar ut till äppelvänner. Trots mängder av fallfrukt på marken finns många äpplen kvar i trädet. Bilden är tagen av Katarina Persson.

Utanför varje bibliotek borde det stå ett äppelträd. Äpplet är kunskapens frukt, eller hur? Och tänk så mycket kunskap som finns innanför väggarna på ett bibliotek. Biblioteket i Österbybruk är inrymt i en gammal skolbyggnad och i trädgården står inte mindre än tre äppelträd – ett Åkerö och två Signe Tillisch – som vara rester av en gammal skolträdgård.

Jag var där i lördags och föreläste om äpplen för  intresserade ortsbor. Efteråt demonstrerade bibliotekarien Robert Spång två inköp: en äppelplockare och en fallfruktsamlare. På andra bibliotek kan man låna böcker, tidningar, musik och kanske filmer men Robert lånar också ut de nya redskapen så att vem som  helst i Österbybruk kan komma och förse sig med frukt. En bibliotekarie som jag vill applådera.

Det här är Duvbo

 

 

Duvbo är den trevligaste delen av Sundbyberg. Där lever Sumpanbor i vackra gamla villor omgivna av stora trädgårdar. Äpplet Duvbo uppges ha sitt ursprung i en ympning för många år sedan: Gravensteiner på träd av Åkerö. Där och då måste det ha skett mutation för det äpple som den grenen sedan bar, kom som en överraskning: ett stort vackert gott äpple med mört kött som fick namnet Duvbo. Till utseende och smak är det lätt att skilja från Gravensteiner.

Äppelträd i Uppsala

Kavlåsträdet nära Fyrisån, Uppsala

Stora, goda Kavlås

Någon gång ska man ha tur. För tre år sedan flyttade G och jag till Uppsala. Vår nya hemstad har i år  lyfts fram som 1) den grönaste staden i Sverige och 2) som den stad i Europa som har den renaste luften. Näst bäst vad gäller ren luft är min gamla skolstad Umeå (som kommer på plats 11 vad gäller grönska). Ren luft utan en mängd smutspartiklar är givetvis bra för människor och för all odling.

Uppsala är på alla sätt en gammal kulturstad. Här finns en rad märkvärdiga äppelsorter på kommunal mark som jag gör mitt bästa för att kartlägga. Tre kvarter bort växer ett mycket högt äppelträd med den stiliga och goda sort jag har kallat Edsbergs Rambour i min pomologi Svenska äpplen. Förutom i Edsberg har jag hittat den vid Sturehovs slott i Södermanland och i en prästträdgård på Gotland. En gammal sort som fått viss spridning. Innan jag sväljer min sista äppeltugga hoppas jag ha klurat ut det riktiga sortnamnet. Tar tacksamt emot alla tips.

På den tomt vid Fyrisån som hyser Litteraturens hus står ett äppelträd. G tog ned några äpplen  häromdagen (tips: om man har en äppelplockare med avskruvbart huvud kan man promenera ganska obemärkt genom staden; när man står vid det träd som man vill skatta, tar man bara ned stången från axeln och sätter fast huvudet).  

Den gladstrimmiga äpplet visade sig vara Kavlås. Et mycket, mycket gott äpple, moget nu. 

 

 

 

Kulturnatten i Uppsala

I dag firar vi Kulturnatten i Uppsala. Det heter Kulturnatten men är en kulturfest som börjar redan på dagtid oc pågår överallt i staden. 

I eftermiddag kl 15 sjunger Stefanoskören vid påvestenen nära kyrkan i Gamla Uppsala. Det blir vackra sånger om natur, fåglar, träd, blommor och frukt. Mellan sångerna kommer jag att berätta om äpplets historia och äpplets roll i musik och litteratur.  Välkomna!

Äpplet heter Gratia

Vart tar alla gamla äppelsorter vägen?

 

Björkvik  blev känt även utomlands. Bilden är hämtad ur en tysk  tidning från 1863. Äpplet kallas där Björkwiks Herstapfel.

 

Björkvik är ett äpple som jag skulle vilja få tag i. Det finns med i Anton Nilssons bok Våra äpplesorter och i olika äldre pomologiska verk. Anton ger en adress utanför Norrköping varifrån han har fått äpplet, men när G och jag var på platsen flera år senare såg vi inte ett spår av Björkvik. Det äpple som finns med i Våra äpplesorter liknar inte heller Björkvik. Äpplet kännetecknas av en kraftig svulst vid skafthålan men något sådant ser man inte på Antons teckning. 

Björkvik har sålts från Experimentalfältet och Adelsnäs handelsträdgårdar i slutet av 1800-talet. Häromdagen hittade jag äpplet i en lista på rekommenderade äppelsorter publicerad i J A Strandbergs Handbok i skolträdgårdsskötsel från 1902.  Strandberg skriver att Björkvik är ingen synnerligen ädel frukt men "går bra även på de sämsta platser". Författaren påpekar också att stjälkhålan är "till största delen fylld av en sned svulst så att äpplet nästan synes vara i saknad af stjälk" och att köttet är vitt, skiftar i grönt.  

Ett mycket tåligt äppelträd. Det borde väl stå kvar i någon trädgård någonstans? Den som skickar mig en påse äpplen av rätt sort utlovas en bok som belöning.

 

Transplantation

När man blir äldre kommer det krämpor. Senast har jag fått en bula på handleden. Våra upptagna läkare träffar nya patienter hela tiden och ska hitta en bot för allt. Men de har ändå tid för en smula konversation. 

Som i går när doktorn och jag kom in på ympning. Han sa att han en gång hade tänkt att eftersom han kan transplantera hud, borde han också kunna transplantera en äppelgren. Sagt och gjort, doktorn gick till verket. Alla ymparna tog sig. Och det är klart, samma egenskaper krävs vid transplantering av mänsklig vävnad som vid ympning: noggrannhet, fingerfärdighet och stark koncentration. 

Handleden fick en spruta med cortison. Bulan kommer att försvinna inom kort.

En korg med underbara Mantet

"Svenska äpplen" är slutsåld

 

Nu är min bok Svenska äpplen, med förnämliga illustrationer av Ingrid af Sandeberg, slutsåld från förlaget. En så pass omfattande bok, med många färgbilder, kostar mycket att trycka om. Jag ger mina rättigheter till boken till Sveriges Pomologiska Sällskap så får styrelsen överväga om det kan bli en ny upplaga framöver.

 

Äppelrönn, javisst!

Jag går runt i Uppsala och plockar lite fallfrukt här, lite fallfrukt där i kommunala odlingar. Äpplena är inte bara väldigt många i år, de verkar också vara väldigt fina. Ser inga angrepp av rönnbärsmal, inte heller så många skador av äppelvecklare.  

Rönnbärsträden står fulla med rönnbär, det är vår räddning. Rönnbärsmalen föredrar rönnbär, det är bara i  nödfall som den ger sig till att lägga ägg i äppelträd. Klokt alltså att sätta en rönn på tomten om det finns plats.  Den inbitne äppelvännen sätter förstås en äppelrönn med lysande orange  bär.

 

Äppelrönn i Botaniska trädgården, Uppsala

Stötta träden

 

Här och där ser man äppelträd med grenar som brustit under tyngden av mognande frukt. Gallra frukten och du minskar risken för att förlora grenar. Efter gallring kan du ändå – ett  rikt år som det här –  behöva stötta vissa grenar. Här är en bild på Alexandra Smirnoff – den finska pomologen som var Olof Eneroths lärjunge och efter hans död utökade och arbetade om hans pomologi på ett förnämligt sätt – och hennes hund.

Jag vet inte när bilden togs men det måste ha ett bra äppelår den gången också för träden ser ut att vara  försedda med flera stöttor.