G och jag var på besök på Gimo Herrgård i går. Vi åt lunch och strosade runt i området när vi såg det här cirka 50 år gamla äppelträdet som släppt vackra, avlånga, röda och rödrosiga frukter. Saftiga, goda att bita i. Öppet kärnhus. Många ofullgångna kärnor.
Det var många år sedan år sedan jag såg den sorten. Vad heter detta sköna sommaräpple?
 |
| Maglemerträd i Botaniska trädgården, Uppsala |
Maken till fruktår får vi kanske inte uppleva igen. Så gott som alla äppelträd står fulla av frukt. Så underbart roligt. Men det betyder att odlaren får ta sig tid att glesa ut bland karten. Underlåter man den sysslan, blir äpplena små och mindre goda (eftersom de skuggar varandra och får för lite sol). Har du ännu inte gallrat, gör det i dag!
Om man bor i Uppsala och vill studera årets fruktsättning, åker man lämpligen till den gamla hospitalsträdgården vid Ulleråker och tittar på äppelträden där, alla de hundraåriga träden och de nysatta. Jag var där i går och kan berätta att det ser lovande ut. Blomningen var storartad och nu ståtar träden med mängder av kart. Om det nu också bara ville regna någon gång ....
 |
| Cox Pomona |
 |
| Charlamovsky |
 |
| Vit Astrakan |
 |
| Gravensteiner |
Såg nyss en dödsannons i storstadstidningen. En älskad far, morfar, farfar, bror och svärfar hade dött. Det var också en äppelvän som hade dött. Bilden i annonsen föreställde ett rött äpple som tuggats ned till ett skrutt.
När jag är död ska min aska strös runt ett äppelträd. Och annonsen ska prydas med bild på ett skrutt.
Skylt av plexiglas
Minnet är kort och om man inte märker ut sin nya ymp blir den snart en anonym del av äppelträdet. Men vad är en bra skylt? Den ska vara hyfsat lätt att göra, lätt att sätta upp, stå emot väder och vind, inte falla av trädet.
Man kan göra skyltar i aluminium som stansas med namnet på äppelsorten. Man kan också såga till skyltar av trä och glödrita sortnamnet.
En tredje variant såg jag i Österbybruk i förra veckan. Min vän Karl-Arne hade använt en liten borr och skrivit sortnamnet på en rundel av plexiglas. En vacker, beständig skylt. Ovan ser du skylten i Filippaträdet. Det röda snöret kommer att behöva bytas ut om några år, kanske ersättas med metalltråd.
Vilken skyltmodell man än väljer krävs att man tittar till trädet varje år. Hänger skylten kvar? Har det glödritade namnet bleknat så att du måste fylla i med färgpenna?
Verjus är saft från omogna druvor, verjus har inget med äpplen att göra. Ändå säljer Tosterups slott, Tomelilla, sin äppelmust under namnet Verjus. Den drycken fick 6 poäng av sex möjliga i Svenska Dagbladets test av alkoholfria äppeldrycker.
Tillverkaren uppger att deras must består av 100 procent råsaft av omogna äpplen. Perfekt i matlagning och som dryck, skriver man på flaskan.
En god must, absolut. Men dyr. Literpriset blir 157 kr
Hop är humle och äpple heter apple på engelska. Av detta har någon bildat teleskopordet Hopple och låtit det bli namnet på en dryck tillverkad av, just det, äpple och humle. Svenska äpplen och humle från Nya Zeeland.
I går presenterade Svenska Dagbladet ett test på alkoholfria äppeldrycker. Delad första plats fick Hopple och Tosterup Verjus. Jag rusade att göra ett inköp och har hunnit smaka Hopple. Mycket god stark äppelsmak. Njöt den iskyld med en bit rumstempererad Västerbottenost.
En burk Hopple rymmer 2,5 dl och kostar 28,90 kr.
Ber att få önska alla en fin pingstsöndag med picknick under ett blommande träd!
På stadsbiblioteket i Uppsala finns en korg där man kan lägga böcker som man vill ge bort och själv hitta en och annan volym. Så förnämligt. Jag har plockat till mig flera värdefulla verk i den korgen. Häromdagen hittade jag Fataburen, Nordiska Museets och Skansens årsbok årgång 1946.
Jag fastnade för ett kapitel med titeln Sparbössor skrivet av Mats Rehnberg i anslutning till att Nordiska Museet visade en utställning av sparbössor. Nämner han kanske de en gång vanliga sparbössorna i form av äpplen? Jadå, det gör han. Och så skriver han om värmeäpplen, något jag aldrig hade hört talas om tidigare.
En sökning på värmeäpple leder mig till Handöls kapell som äger ett sådant. Jag skickar ett mejl till Åre pastorat och får prompt ett svar från kyrkokamrer Anders Westerlund med upplysningar om värmeäpplet. Äpplet ifråga ser ut som en svart järnkula och kallas pomum calefactivum. Man stoppade in glöd i kulan som kunde användes av prästen för att värma händerna i de förr oeldade kyrkorna. Dessa värmeäpplen har sedan ofta gjorts om för att användas som fattigbössor.
