I lördags hade Sveriges Pomologiska Sällskap en jubileumsfestlighet i Hidingsta som ligger ett stycke utanför Örebro. Vi var ett 70-tal som firade att SPS nu har 25 år på nacken. För mig som var med vid grundandet är det fantastiskt att se hur sällskapet har vuxit – i dag är vi 1100 medlemmar – och vad det har gett oss alla: kunskap, trevlig samvaro med likasinnade, vänner för livet. Så många supertrevliga människor som jag aldrig hade lärt känna om det inte hade varit för SPS.
Kent Edvinsson med äpplet Kent
I Hidingsta träffade jag Kent Edvinsson vars hobby är att dra upp äppelträd från kärnor. En spännande syssla för som bekant kan man aldrig veta vad det ska bli. Ett kalasäpple? Ett beskt och surt äpple, som får kinderna att dra ihop sig? Kent visade sitt höjdaräpple som vi kring bordet bestämde måste få namnet Kent: ett medelstort, plattrunt, blankt äpple med gullvivegul bottenfärg och den vackraste röda täckfärg man kan tänka sig. Det krasiga, gula fruktköttet smakade otroligt gott. En lagom hög syra ihop med en en underbar sötma. Och moget redan i slutet av augusti!
I dag är Balsgårds fruktträdsförädlingsanstalt (som det hette vid starten 1942) nedlagd och professor Hilde Nybom, som tagit fram så många fina äppelsorter, har gått i pension. Istället är det eldsjälar runt om i landet som drar upp nya supersorter. Tack för det! Kent är årets äpple. Tolv av tolv guldstjärnor.
Anna Hoffstedt, som smakat alla äpplen i Anton Nilssons pomologi, smakade även på Kent. Ett fantastiskt äpple, både mycket vackert och mycket gott, var hennes omdöme.
