Vilket är det godaste äpplet?

Vilket är det godaste äpplet? Det som sitter i toppen, minns jag att en fruktplockare på Grönsöö slott, (där man upprätthåller slottets flera hundra år gamla tradition av kommersiell äppelodling) sa till mig. Det var äpplet i toppen på trädet som den här mannen försåg sig av, eftersom den frukten alltid nås av maximalt med aromgivande, sötmaskapande sol.

Stenkyrkeäpple med den ofta förekommande lilla tvillingfrukten. Den röda solsidan smakar sötare,  godare än den gröna skuggsidan.

Det är den sköna solen som ger äpplet smak och det är därför spaljerade äpplen på södervänd vägg är en sådan god idé, samtliga frukter på en välklippt spaljé får optimalt med sol. Vill du, kan du göra ett enkelt experiment och låta någon smaka en klyfta från äpplets solsida och en klyfta från äpplets motsatta sida. En person med normalt smaksinne känner skillnad.

Kaffets aromer är noggrant undersökta och jag tycker mig ha läst att kaffearomen är uppbyggd av minst 400 smakämnen. Äpplets smaker är ännu inte kartlagda men studier är på gång, säger professor Hilde Nybom. Det skulle inte förvåna mig om äpplet har lika komplex aromuppbyggnad som kaffebönan.

Vissa smaker är spridda bland våra bär och frukter. Ett äpple kan dra åt banan, ett annat åt päron, ett tredje åt jordgubbe, ett fjärde åt ananas medan ett femte smakar åt citronhållet. Andra smakar rent äpple, med större eller mindre grad av sötma och syra. När äpplet har den rätta balansen av syra och sötma, jublar vi och säger: underbart!

Nyss fick jag frågan: varför är äpplen sötare i foderänden än i skaftänden? Min motfråga blir: är det verkligen sant? Jag har låtit ett antal personer smaka äpplen i ett blindtest, det vill säga de har fått smaka äppelbitar från över- och undersidan av äpple (vår kärnsådd Frescati, det äpple vi fortfarande har något kvar av) för att tala om ifall de kände en smakskillnad och vilken bit som i så fall var sötast. Samtliga mina testpersoner menade att bitarna smakade identiskt lika. Jag håller med. Jag kan inte  känna någon smakskillnad och det finns ingen förklaring till att det skulle finnas det.

Jag fick en fråga av min arbetskompis häromdagen.

Det gällde äpplen, men kanske kan appliceras på all typ av frukt...?

Han frågade följande:

Varför är äpplen sötare i den nedre delen av frukten (foder-delen)

och surare i den övre delen (skaft delen)?

Jag blev helt ställd över denna fråga. Är det måntro så att fruktsockret

"sjunker" till den undre delen av äpplet då den mognar på trädet?

Varför är det så kan man undra? Är fruktsockret tungt? Eller

finns någon annan förklaring till att fruktsockret hamnar i

"foder-delen"?

Gäller motsatsen, dvs är det inte på detta sätt om äpplet plockas ned

omoget och förvaras "upp-och-ned" när den mognar, dvs att fruktsockret

hamnar i "skaft-delen"?

Är det någon som kanske kan svara på detta är det du eller Görel

så därav detta mail...

Planer på det nya året

--Vad vill du att vi ympar i år? Frågar G.

Härligt. Jag har bara att komma med önskemål. Luther påstås ha sagt "Även om jorden går under i morgon, planterar jag ett äppelträd idag."  G och jag har inte plats för ett nytt äppelträd, men en ny ymp går alltid att passa in någonstans.

Arreskov, säger jag. Och underbara Ribston saknas i vår trädgård, den vill jag gärna att vi berikar vår trädgård med. Ytterligare några renetter vore fint att ha och G har beställt Höve från Danmark. Vår danska vän Jette har talat längtansfullt om den renetten som hon minns från sin barndom. I Dansk Frugt  av C. Matthiesen läser jag att äpplet är uppdraget från kärna i Höve by 1874. Matthiesen skriver: Meget god Bords- och Handelsfrugt. Sorten är megen Opmaerksamhed vaerd. 

Om Eva hade mött Jewett i stället ... står det på omslaget till Svensk Motortidning nr 20 år 1923. Den stiliga Jewett-bilen tillverkades i Detroit 1922 - 1926.  

 

Gott nytt fruktår till alla!

Det gångna året är inte mycket att minnas om man ser till skördeutfallet. De flesta hade få frukter att plocka ned. Må det nya året bli så mycket mer gynnsamt och må vi ha kraft att vårda träden så bra som möjligt. Jag tar fram min  bok "Konsten att sköta ett äppelträd" och slår upp Minneskalender: under januari månad kan odlarens syssla vara att snickra nya fräscha fågelholkar att sätta upp så att de står välkomnande när tättingarna flyger in för att häcka, dessa små vänner som hjälper oss att hålla skadeinsekterna borta.

Under julhelgen har jag läst nr 6, 2017, av Rock´n´Roll Magazine. Tidningen ingår inte i min vanliga läsning men Olle Ridelius lät bestämd när han skrev att jag måste skaffa numret som innehåller  en nio sidor lång artikel med rubriken "The Beatles och äppelträdet". Intressant men man får  tyvärr  inget veta om varför bolagsnamnet blev just Apple.

På årets första dag hör det givetvis till att äta ett utvalt, gott äpple. För G och mig blir det Bodil Nergaard, vinteräpplet som vi sparat för detta tillfälle. Vi skördade ett första, vackert exemplar på vår fyra år gamla ymp i mitten av oktober och har förvarat det svalt. Det är gult, slätt i skalet och doftar himmelskt.

God jul!

Vad kan vara bättre än att sitta ned och stilla sig med ett gott äpple innan julstressen tar över?  I år fick vi den första frukten på vårt Taftträd som G har dragit upp på A2 med en ymp från vår norske vän Sven Gundersen.

Taftäpple, ett vinteräpple med angenämt kött

Är Taftäpplet obekant? Inte så konstigt. I Svens trädgård går äpplet under sitt norska namn Silkeeple. Olof Eneroth däremot presenterar sorten som Taftäple i sin Handbok i Svensk Pomologi ". Taftäpple efter Taffet-apfel som, skriver han, "är ett i Tyskland för frukter med fin hy ofta använt namn, tillämpat både på sommar, höst- och vinterfrukter". Han fortsätter: "Hos oss förekomma de äfven, åtminstone de begge sistnämnda".

Det Taftäpple som vi nu har lyckan att smaka har det tyska namnet Weisser Winter Taffet-Apfel.  "....hvitt, fint, fast, saftigt, vinsyrligt, angenämt kött" skriver Eneroth. G och jag kunde inte ha uttryckt det bättre.

Om taft står det så här i Norstedts uppslagsbok från 1952:
Taft (av persiska taftha, vävt), tät, 2-skaftad sidenvävnad med fina, tvärgående ripsränder.  

Glasighet hos äpplen

Ibrahim Tahir har skickat en kommentar (apropå mitt inlägg om glasighet hos äpplen den 13 augusti 2016): Glasighet är en fysiologisk sjukdom (mest under lagring) som orsakas av bl. a. kalciumbrist under fruktutveckling. Jag undrar varifrån du Ibrahim har fått den här uppgiften?

Boken "Apples -- Botany, Production and Uses" är författad av de främsta amerikanska experterna på området. Där skriver Christopher B. Watkins vid Department of Horticulture, Cornell University, USA, att glasighet (som kallas water core på engelska) är en fysiologisk åkomma (disorder) som endast uppstår på trädet och vanligen associeras med ökad mognad och låga nattemperaturer men det finns också en variant som beror på heat stress.

På nätet har jag hittat en artikel av Randy Beaudry, Department of Horticulture, Michigan State University. Han menar också att glasighet uppstår bara på trädet och är i hög grad knutet till vissa äppelsorter (highly cultivar-dependant) men kan uppstå hos de flesta äppelsorter. Professor Beaudry skriver att det kan finnas en länk mellan låg kalciumnivå och glasighet men sambandet är svagt.

Båda dessa forskare är eniga om att glasighet ökar äpplets sötma (och finns det något godare att sätta tänderna i än ett genomskinligt Oranieäpple? Eller Gyllenkroks Astrakan?) Sötman och det genomskinliga, glasiga utseendet kommer av att mellanrummen mellan cellerna i äppelköttet fylls med sorbitolrik vätska.

Glasighet är ett intressant fenomen och efter nyår tänker jag samla mig till en längre artikel som kommer att publiceras i Pomologen, medlemsblad för Sveriges Pomologiska Sällskap.

Vinteräpplen

Bilden ovan är tagen av Ulrika Rydh vid Hägerstalunds gård nära Sollentuna för någon vecka sedan. Tjusiga röda äpplen som hänger kvar ännu. Jag har fått smaka och bedömer att det är en lyckad kärnsådd. Trots att vi har haft kalla dagar är kvalitén märkvärdigt opåverkad.

En skämtteckning i The New Yorker (16 oktober 2017) visar en kvinna som står framför en fruktdisk. Hon säger:
-- Vilken sort är bäst om man vill ha ett äpple som ligger framme i en korg och till slut blir förstörda därför att du inte gillar att äta äpplen utan bara vill ha någonting höstaktigt?

Jag gillar äpplen och låter dem aldrig ligga framme i en korg. Smak och konsistens  försämras mycket fort i rumstemperatur. Äpplen ska ligga svalt för att hålla bra.

Halsband med äpplen

Mitt nya äppelhalsband

G har ett antal slipsar som han inte använder särskilt ofta. Det var längesedan jag såg honom i hans   mörkgröna sidenslips med små gröna äpplen och bad att få skicka den till min väninna Ulla Ericsson som gör de vackraste halsband. Min outfit nästa höst är given: äppelhalsband till äppelgrön jacka.  

Jane Austen om äpplen

2017  har varit ett dåligt äppelår och priserna i butiken är därefter: drygt 40 kr kilot kan man behöva punga ut för svenska äpplen.

Skralt äppelår var det också 1813 i England när författaren Jane Austen den 23 september skriver till sin syster Cassandra: "Det är ont om äpplen i den här delen av landet: 1 pund & 5 shilling per säck".
Jag har ingen aning om hur många kilo äpplen som en säck kunde rymma.

Två år senare, 17 oktober 1815, gratulerar Jane Austen sin syster till att ha lyckats få en så duktig kokerska: "Det gläder mig verkligen att den nya kokerskan börjar så bra. Goda äppelpajer är en betydande del av vår hushålleliga lycka."

En god äppelpaj är verkligen något som ökar vår lycka och som en familj kan samlas kring även i dag. "Brev" av Jane Austen i översättning av Paulina Helgeson är rakt igenom en läsvärd volym.

Nyutgåva av 1700-talsbok

Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien, KSLA, huserar i en mäktig äldre gul byggnad högt upp i Drottninggatsbacken. KSLA:s bibliotek är alltid värt ett besök. Där kan intresserade bland annat hitta pomologisk litteratur att studera och där säljs de böcker som akademien har bekostat utgivningen av.

En av KSLA:s senaste utgåvor är denna: "Stadsmajorens ANDERS ROSENSTENS Grundeliga Underwisning om Skogars skötsel jämte Bihang om Allahanda Fruktbärande Träns Wård hwilka höra til Trägården", en volym på drygt 400 sidor som kom ut första gången på 1730-talet.

Kapitlet om fruktbärande träd ger en bild av hur människor på 1700-talet tänkte om värdet av fruktträd och hur träd och frukt bäst skulle tas om hand. Jag undrar så hur järnbarkspäron smakade? Många av de uppräknade namnen på äppelsorter är bekanta -- som kalviller, renetter, borstoffer och rosenhäger -- men jag hoppar till inför pungäpplen.

Nytrycket från KSLA är försett med kommentarer från olika nutida forskare. Allan Gunnarsson och Joachim Löfgren har läst kapitlet om fruktträd. Stadsmajoren Rosensten ger den här beskrivningen av pungäpplen: goda, ganska stora; men hålla sig knapt till mårtensmässo; hwarföre de ock bäst brukas til kokning och torkning". Gunnarsson och Löfgren skriver så här: "Handlar troligtvis om en fruktsort  (möjligen typ av äpplen) med punglik form. Ej omnämnda i övrigt i litteraturen."

Nej, några Pungäpplen stöter man inte på i pomologisk litteratur. Min tro är att Rosensten har gjort ett skrivfel och menar Pundäpplen. Sådana äpplen växte vid Hässelby slott år 1729.

Rosenstens bok finns att köpa från internetbokhandeln. Den finns också som PDF-filer för fri nedladdning på akademiens hemsida, www.ksla.se

För övrigt njuter jag av Gul Richard, ett äpple som ska ätas långsamt, klyfta för klyfta, till musik. Rätt val till älsklingsfrukten är countertenoren Philippe Jaroussky som sjunger till musik av Händel. Finns på Youtube.

Om Vit Holländsk Renett

Minns inte vem som gav oss ymp av Vit Holländsk Renett men det var något som G ympade in för några år sedan och har burit frukt första gången i år. Nu har vi smakat det vackra äpplet. I sin gula skalfärg -- till att börja med skönt celadonfärgat och sedan citrongult  läser jag i ett utdrag ur Deutschlands Kernobstsorten  -- och sin svaga orange rodnad påminner det om höstäpplet Oranie men är blankare och fetare att ta på.

 

Det är svårt att förstå sig på namngivarna från förr. Varför i all sin dar skulle detta äpple kallas renett? När det har blank yta istället för sträv och köttet inte har den fasthet som vi väntar oss av en äkta renett? Till yttermera visso ska den tyske pomologen Diel ha räknat in äpplet bland de röda renetterna.

Renett eller inte, detta är ett underbart äpple. Mycket fin smak och en härlig konsistens och saftighet. Vom ersten Range, av första klass, skriver också författaren till Deutschlands Kernobstsorten (som kallar frukten Weisse Nederländische Renette). Jag gissar att äpplet håller till jul men inte så mycket längre.