Dansande skyltar

På vintern påminner träden om vårt nervsystem, skrev den rysk-amerikanske författaren Vladimir Nabokov. I mitten av april ser de nakna äppelgrenarna fortfarande ut som nervtrådar. Här och där hänger det lappar -- människor som går förbi på gatan stannar och undrar vad det är som dansar i vinden. Det är förstås alla små skyltar som utmärker våra inympade äppelsorter och ska stoppa oss från att beskära bort dem.

De sju nya små äppelträden i krukor har tagit sig och visar allihop gröna små blad, roligt nog. I en större kruka samsas topparna från grundstammarna. De grönskar också och har vi tur kommer de att slå rot och bli till nya stammar att använda oss av nästa år. 

De avskurna topparna på grundstammarna (A2, inköpta hos Sveriges Pomologiska Sällskap på trädgårdsmässan i Älvsjö) grönskar och slår rot

I livsmedelsbutiken i Märsta hittar jag till min glädje underbart fina Elise-äpplen: stora, saftiga, goda.

Upp och ned

Ibland, om det passar, köper jag ett tjockt matigt lördagsnummer av The Daily Telegraph på Stockholms centralstation. Senast fanns där en artikel om tomater. Texten är illustrerad med en stor bild på två dussin nya tomatsorter. Ser de oemotståndligt goda och aromrika ut? Nej, för Red Zebra, Ruby Gold, Cherokee Green, Tiger Tom och alla de andra stora och små tomaterna visas med skaftet upp. Läsaren ser gula, röda och gröna undersidor som alla har bruna sprickor och rynkor runt den avklippta stjälken. När man kunde ha visat runda, svällande, förföriskt blanka tomater!

Kan du begripa det, frågar G. Nej, det kan jag sannerligen inte. Jag tänker mig att det finns två grupper av människor: de som lägger tomater och äpplen med skaftet upp och de som lägger dem med skaftet ned. Har någon därute en förklaring?

Elise, svenskt äpple som säljs nu

Ännu kan vi njuta svenska äpplen

Goda Gloster

Svenska äpplen är bäst, tätt följda förstås av norska och finska äpplen. Äpplen som odlats söderut kan bara inte mäta sig med våra frukter ifråga om harmonisk balans av syra och sötma. Det växande intresset för svensk frukt, och bättre lagringsmöjligheter för odlarna, har glädjande nog resulterat i att säsongen för svenska äpplen i butikerna är utsträckt.

I går kände jag en särdeles behaglig doft från livsmedelsbutikens fruktdisk. Kunde det vara ... Ja, det var svenska Gloster som låg där och lyste på ett omotståndligt sätt tillsammans med svenska Elise (också ett fint äpple). Jag köpte en påse Gloster och tuggade utan dröjsmål i mig ett äpple -- så underbart aromatiskt och gott. Som en bekant sa mig: Gloster vill man äta flera på raken av.

Kan också berätta att jag nyss köpte goda stora granna Santana i en annan livsmedelsbutik. I ett par äpplen hittade jag kärnor som grott. G har satt kärnorna i jord och vad vet man (tänker jag som är optimist), kanske blir det fina äppelträd som bär goda frukter en dag.