På stadsbiblioteket i Uppsala finns en korg där man kan lägga böcker som man vill ge bort och själv hitta en och annan volym. Så förnämligt. Jag har plockat till mig flera värdefulla verk i den korgen. Häromdagen hittade jag Fataburen, Nordiska Museets och Skansens årsbok årgång 1946.
Jag fastnade för ett kapitel med titeln Sparbössor skrivet av Mats Rehnberg i anslutning till att Nordiska Museet visade en utställning av sparbössor. Nämner han kanske de en gång vanliga sparbössorna i form av äpplen? Jadå, det gör han. Och så skriver han om värmeäpplen, något jag aldrig hade hört talas om tidigare.
En sökning på värmeäpple leder mig till Handöls kapell som äger ett sådant. Jag skickar ett mejl till Åre pastorat och får prompt ett svar från kyrkokamrer Anders Westerlund med upplysningar om värmeäpplet. Äpplet ifråga ser ut som en svart järnkula och kallas pomum calefactivum. Man stoppade in glöd i kulan som kunde användes av prästen för att värma händerna i de förr oeldade kyrkorna. Dessa värmeäpplen har sedan ofta gjorts om för att användas som fattigbössor.
