Lördag på Fyristorg

 

Varje lördag kan vi Uppsalabor handla spännande varor på Fyristorg i Uppsala: blommor, tomater, kakor, bröd, bär, svamp, skinn med mera. Vid ett stånd fångade vackra äpplen skyltade Sivol mitt öga. Vad var nu detta? En ny sort i Pomonas rike? Säljaren sa att det var hennes barnbarn Lovis som fått ge namn åt en kärnsådd som kommit upp på tomten. Sivol=Lovis om man läser det bakifrån. Äpplet smakade inte dumt alls. Om jag ska gissa på Sivols föräldrar lägger jag en slant på Åkerö och Signe Tilisch.

Goda kärnsådder växer upp hela tiden. Kanske kommer jag att möta sorter som Ekå, Nalla, Samot, Allimac och Atsa på Fyristorg i framtiden.

 

Äpplets Dag och Alexandra Smirnoff

Efter middagen i dag, Äpplets Dag, kanske vi äter ett favoritäpple och tänker på vilken lycka det är att så ljuvliga frukter kan växa i vårt kalla land.  Tänk också på den finlandssvenska pomologen  Alxandra Smirnoff som dog den här dagen för 110 år sedan.  Bilden visar Alexandra Smirnoff och hennes hund vid ett äppelträd. 

Detta är Agnes

 

Min vän Agneta hade en fråga: hennes frukter från Agnes-trädet var inte smakliga. Skulle inte äpplet vara supergott? Jag fick frukter, kontrollerade att det verkligen var Agnes och kunde sedan bara reagera med lovord: Agnes smakar verkligen mycket bra. Så varför var Agneta missnöjd? 

Alla människor har inte samma smak. Majoriteten av äppelvänner tycker mycket om Ingrid Marie och Aroma men just dessa äpplen lämnar mig kall, jag äter hellre andra frukter. Agnetas smaklökar gillar inte aromerna hos Agnes och hon kan välja att antingen skänka sin skörd till grannar som kommer att bli tacksamma (och kanske gengäldar med en äppelkaka vad det lider) eller ympa trädet med andra sorter.

I boken Fler svenska äpplen beskriver jag Agnes efter frukter som  Kimmo Rumpunen vid SLU skickade mig. Dessa äpplen hade inte rött fruktkött som Agnetas äpplen på bilden ovan. Här måste ha inträffat en trevlig mutation.  

 

Pressat hos musterierna

 

Musterierna har svårt att hinna med i höst, hör jag. Många, många står i kö för att få sina äpplen pressade till dryck. Dels har det att göra med att livsmedelspriserna är höga och människor givetvis vill ta vara på vad de har i trädgården. Dels beror den stora rushen just nu på att den långa perioden av torka i maj följt av en regnig sommar gjorde att många äppelsorter tyvärr brådmognade och har fallit ned långt i förtid. 

Det är förnämligt att få sina äpplen pressade och bekvämt förvandlade till en hållbar dryck. Men grannar kan också gå ihop om en mustapparat och pressa själva.

Sagolika Signe Tillisch

 

 

Det tunga, imposanta äpplet Signe Tillisch känns igen på sina fem kraftiga knölar vid foderhålan, sin ljusa kind och sin doft. Detta är en fallfrukt plockad  i Uppsala 17 september 2023.

Signe Tillisch är Danmarks bidrag till en bättre värld (det finns förstås många fler, till exempel H C Andersens sagor och Anthon Bergs marsipanbröd).  Ursprunget är inte helt kartlagt; det kan vara så att häradsfogden Tillisch i Bjerre nära Horsens gjorde en kärnsådd och fick upp ett vackert träd vars frukter han gav namn efter sin dotter Signe. Sorten infördes till Sverige omkring 1890 och har alltsedan dess spritts runtom i landet. Odlingszon 4 har angetts som nordlig gräns för Signe Tillisch men vi har ett varmare klimat numera så i ett skyddat läge i zon 5 kan den säkert också trivas. 

Man kan säga att Signe Tillisch är ett senhöstäpple. Jag åt äpplet häromdagen men det var omoget: det hade inte utvecklat sin fulla arom och var lite för hårt. Nästa gång smakar jag det vackra äpplet i slutet av september/början av oktober. Då är köttet mört och smakar ljuvligt. En gastronomisk fullträff, vill jag påstå. 

Men ho är fullkomlig? brukade snillet Christoffer Polhem säga när han hade misstagit sig.  Det finns inget fullkomligt geni och inget fullkomligt äpple. Signe Tillisch har nackdelen att det lätt får svarta skorvfläckar. Beskär trädet så att det är glest mellan grenarna och solen kan torka upp bladen snabbt efter regn, det förebygger skorvsvampens tillväxt.

Det varmare klimatet gör att äpplen som Signe Tillisch har sämre hållbarhet än förr. Med tur håller äpplet till åtminstone Lucia. Då gäller förvaring i en låda på balkongen, i kyl eller i en sval, ren jordkällare. När G och jag tidigare hade en trädgård med flera äppelträd gjorde vi oss en köldsäker låda genom att klä en stor kartong med frigolitskivor i botten och på sidorna. Den rymde många lager frukt. Alla äpplen vi stoppade ned i lådan fick lov att vara i perfekt skick: utan några krosskador, utan sår på kinden och med skaftet kvar.  

Det finns syrligare äppelsorter som passar bättre till pajer och kakor. Men som dessertäpple att skära klyftor av och njuta långsamt är Signe Tillisch ett perfekt val. Lyssna gärna samtidigt på musik av Händel ...

 

 

 

 

Varning! Lagom är bäst

 

Pirja, ett fint, finskt sommaräpple

 

I går kväll gick jag till sängs med rejält magknip. Vad hade jag ätit? Inget konstigt alls, vanlig svensk husmanskost till middag. Varför dessa hemska plågor? 

Jag rannsakade min dag och fann svaret: jag hade frossat på Signe Tillisch och Åkerö. För många äpplen ger magknip, det borde en så gammal människa som jag komma ihåg. 

Hur många äpplen man tål är individuellt. Jag skulle säga att tre äpplen – utspritt över dagen – är en lagom dos för de flesta.