Att rädda ett äppelträd

Det här är Oster. Trädet är uppdraget av en god vän med en ymp från det första Osterträdet som finns avbildat på min bok "Konsten att sköta ett äppelträd". Ursprunget är en kärna från det goda vinteräpplet Gloster som G och jag planterade  för många år sedan. 

Trädet på bilden har inte haft det lätt. Det planterades på en innergård i centrala Uppsala i oktober 2024. Våren kom och det lilla trädet såg ut att trivas. Det bar blomknoppar som lovade gott. Men en natt i början av maj 2025 fick någon störd person – det måste ha varit en gravt störd person – för sig att kapa trädet. Kvar stod en halvmeterhög pinne som var sorglig att se.

Den korta stumpen sköt tappert några grenar under sommaren.  I våras vände jag den kraftigaste grenen uppåt för att låta den bilda en ny stam. Under försommaren hade topparna på varje gren kraftiga angrepp av bladlöss. Angripna, hoprullade blad ersattes av nya och trädet, i sällskap med en vattensäck, växte.

I dag ser det ut så här: ett stolt, hela 175 cm högt äppelträd. Nu hoppas alla omkringboende att trädet ska ha en ljus framtid.

 

Äpplen hos Selma Lagerlöf

 

 

Gyllenkroks Astrakan i blom

Selma Lagerlöf tyckte mycket om äpplen. Kanske var det delvis för att hon längtade efter sin barndoms äppelsorter som hon köpte tillbaka sin fädernegård. Hon planterade en stor äppelträdgård vid sin herrgård Mårbacka och var glad för en fin fruktskörd. Då lät hon sälja frukt på torget i Sunne och till musterier. 

Äppelträd dyker också upp i hennes romaner.  I "Gösta Berlings saga" är det Liljekrona, en av kavaljererna på Ekeby, som en dag vandrar hem till sin närliggande herrgård. Det är inte främst för att besöka hustru och barn utan för att beundra sina blommande äppelträd:

Så reste han sig och gick runtom byggningen. Där låg trädgården så förunderligt fager, att han måste   stanna och dra efter andan. Äppelträden blommade. Ja, det visste han ja. Det hade han sett att de       gjorde på alla andra herrgårdar också, men det var bara det, att de inte på något ställe blommade så,    som de gjorde på den gården, där han hade sett dem blomma, alltsedan han gifte sig. Han gick med knäppta händer och varsamma steg upp och ner på sandgångarna. Marken var vit, och träden voro vita, ett och annat med en brytning i skärt. Något så vackert hade han aldrig sett. Han kände varje träd så, som man känner sina syskon och lekkamrater. Astrakanträden voro helt vita, likaså vinterfruktträden. Men sommargyllenas blommor voro skära, och paradisäpplenas voro rentav röda. Vackrast var den gamla oympade apeln vars små beska äpplen ingen kunde äta. Den sparade inte på blommor, den såg ut som en stor snödriva i morgonglansen.

    Ur "Gösta Berlings saga" av Selma Lagerlöf, Adertonde  kapitlet: Liljekronas hem

 

Äpple nr åttionio

Nummer åttionio, Vibyholm

På en ö intill Vibyholms slott i Södermanland planterade adertonhundratalspomologen Olof Eneroth några hundra äppelträd. Flera av dem lever kvar om än lite medtagna av sin höga ålder. G och jag har under åren arbetat med att bestämma dessa äppelträd och hittat förnämliga äldre sorter som Oktoberastrakan, Guldtygsäpple och Ananaskanel.

Ett av träden, märkt som nr åttionio, har stått tomt på frukt år efter år. Först i år slog det till med stora, vackra, rödstrimmiga, äggformade äpplen med mört, saftigt kött som gärna glasar. Sommaräpplen som var mogna första veckan i augusti. Ett ituskuret, moget äpple dryper av saft. Smakar sött med en fin ton av syra. Vad kan detta underbara sommaräpple heta?  G och jag behöver hjälp. Därför lägger jag ut bilder på äpplet här och lämnar en beskrivning:

 

Sommaräpple nr åttionio 

Storlek: Stor.

 

Form: Äggformad. Tydliga åsar saknas. Omkretsen är rund.

 

Färg: Blekgul grundfärg. Nästan hela frukten visar rodnad i form av små prickar och klarröda strimmor som kan gå ned i skafthålan. Skalpunkterna är svåra stt se.

 

Skal: Tunt, daggigt. Kan visa mindre rostfigurer.

 

Foderhåla: Medeldjup, något trång, svagt ribbad.

 

Foder: Slutet. Korta, ljusgröngrå foderblad som pekar uppåt. Når ej utanför foderhålan.

 

Skafthåla: Djup, trång. Visar oftast ingen rost.

 

Skaft: Oftast grönt. På sidofrukter 2,5 – 2,7 cm långt, på mittfrukter kort. Kan visa hakar. Medeltjockt.

 

Foderrör: Koniskt – lätt trattformat. Ståndarna sitter högt. Pistillen är ofta kraftigt luden och kan ha grön klack.

 

Kärnhus: Medelstort – stort, lökformat, slutet, sitter högt. Glasigt och saftfyllt vid mognad. Kärnrummen är rätt breda, regelbundet formade – lätt säckformade med släta väggar. Kärnorna är mörkbruna, rätt små, välfyllda, äggformade, utan tydlig spets. Ljusa eller delvis röda kärlsträngar.

 

Kött: Gulvitt kött som kan visa röda stänk. Ofta en röd vid foderröret. Sött med viss syrlighet, behaglig arom. Mört, mycket saftigt, glasar ofta.

 

Plockningstid: Från första veckan i augusti.

Mognadstid: Från första veckan i augusti.

 

 

1.  

 

 

 

 

 

Gammal lagning

 

Det här äppelträdet av okänd sort har säkert närmare 100 på nacken. När det blev ett hål i stammen
täckte man för det med en plåtskiva. Så gör man inte längre. Blir det ett hål i en gammal stam, låt det vara. Skopa gärna ut den mulm (förmultnad stam) som finns inne i trädet. 

 

Tid för pallfrukt

Brist på¨regn gör att trädet släpper mycket frukt

 

Skynda, kära vänner, skynda att plocka, nu är pallfruktstiden här. Vill man dikta nu när gräsmattorna börjar täckas av nedfallna äpplen. De kommunala planteringarna rymmer ofta äppelträd vars frukt vi är välkomna till.

Trädet på  bilden bar väldigt mycket frukt, men minst hälften ligger nu på marken. Det är sorgligt. Det är årets svåra torka som får trädet att släppa så mycket fallfrukt. G och jag gör sommarens första äppelkaka i dag.