Nyutgåva av 1700-talsbok

Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien, KSLA, huserar i en mäktig äldre gul byggnad högt upp i Drottninggatsbacken. KSLA:s bibliotek är alltid värt ett besök. Där kan intresserade bland annat hitta pomologisk litteratur att studera och där säljs de böcker som akademien har bekostat utgivningen av.

En av KSLA:s senaste utgåvor är denna: "Stadsmajorens ANDERS ROSENSTENS Grundeliga Underwisning om Skogars skötsel jämte Bihang om Allahanda Fruktbärande Träns Wård hwilka höra til Trägården", en volym på drygt 400 sidor som kom ut första gången på 1730-talet.

Kapitlet om fruktbärande träd ger en bild av hur människor på 1700-talet tänkte om värdet av fruktträd och hur träd och frukt bäst skulle tas om hand. Jag undrar så hur järnbarkspäron smakade? Många av de uppräknade namnen på äppelsorter är bekanta -- som kalviller, renetter, borstoffer och rosenhäger -- men jag hoppar till inför pungäpplen.

Nytrycket från KSLA är försett med kommentarer från olika nutida forskare. Allan Gunnarsson och Joachim Löfgren har läst kapitlet om fruktträd. Stadsmajoren Rosensten ger den här beskrivningen av pungäpplen: goda, ganska stora; men hålla sig knapt till mårtensmässo; hwarföre de ock bäst brukas til kokning och torkning". Gunnarsson och Löfgren skriver så här: "Handlar troligtvis om en fruktsort  (möjligen typ av äpplen) med punglik form. Ej omnämnda i övrigt i litteraturen."

Nej, några Pungäpplen stöter man inte på i pomologisk litteratur. Min tro är att Rosensten har gjort ett skrivfel och menar Pundäpplen. Sådana äpplen växte vid Hässelby slott år 1729.

Rosenstens bok finns att köpa från internetbokhandeln. Den finns också som PDF-filer för fri nedladdning på akademiens hemsida, www.ksla.se

För övrigt njuter jag av Gul Richard, ett äpple som ska ätas långsamt, klyfta för klyfta, till musik. Rätt val till älsklingsfrukten är countertenoren Philippe Jaroussky som sjunger till musik av Händel. Finns på Youtube.