Ökad svensk äppelodling

Langeland är en triploid äppelsort som ger stora, avlånga, saftiga äpplen. Liknar i färg och form Melonäpplen fast större. Kart fotograferad 29 juni. Karten är ofta långt rödare än det fullstora äpplet blir.

Under åren 2012 till och med  2017 ökade antalet äppelträd i den yrkesmässiga äppelodlingen i landet med 38 procent. Det är glädjande. Populärast bland yrkesodlarna är Ingrid Marie, Aroma och Discovery, meddelar Jordbruksverket. De tre sorterna svarar för 52 procent av det totala antalet äppelträd. De nyare sorterna Frida, Elise, Rubinola och Santana är på frammarsch och svarar tillsammans för 25 procent av träden. 

Vilka äppelträd är populärast bland amatörodlare? Det beror förstås på var i landet man bor. Jag gissar på Aroma, Discovery, Transparente Blanche och Sävstaholm. Säkert är det också allt fler som vill pröva att sätta ett litet ovanligare äppelträd.

Detta är mösk

Sommaren 2017 visade alla frukterna på mitt Mantet-träd samma trista utseende: trots att äpplena såg lika fräscha och vackra ut som vanligt var fruktköttet brunfärgat (se bilden). Dessa tidiga, älskade favoritfrukter gick inte att äta utan fick gå till komposten.

Den här brunfärgningen, som alltså kan märkas hos äpplet redan när det skördas från trädet men vanligen uppstår under lagring, är resultatet av en fysiologisk nedbrytning som kallas mösk. Vanlig innanröta kallas problemet i boken Växtsjukdomar av Ernst Gram och Anna Weber (utgiven 1942).

Det finns inte så mycket skrivet om mösk men Jordbruksverket gav 2005 ut en liten skrift med titeln "Skadegörare i frukt" där mösk finns upptaget. Jag läser att en orsak till mösk kan vara kallt och mulet väder under växtsäsongen. När mösk uppstår under lagring kan det bero på hög etylenhalt i lagringslokalen. Lagring i ojämn eller för kall temperatur anses också kunna orsaka mösk.

Kvitten i korgen

Äppelbok kom ut år 2000. Sidan 24 i boken visar en tavla av okänd fransk 1600-talskonstnär med titeln Grönsaksförsäljerskan och läsaren får veta att den unga blonda kvinnan på bilden bär äpplen på huvudet, en ost under armen och en kronärtskocka i handen. För att hitta tavlan besökte jag Nationalmuseum i Stockholm och bad att få se fotografier på alla deras konstverk med äpplen i motivet. "Kvinnan bär äpplen och kronärtskockor" stod det på baksidan av fotografiet.

Nu har jag besökt det nyöppnade Nationalmuseum och såg till min glädje att man har hämtat upp grönsaksförsäljerskan från arkivet. Hon är lite kutig, som om hon dignar under sin börda, och verkar vara försänkt i tankar på livets hårda lott. 

"Den nästan monumentala framställningen av en tjänsteflicka eller bondkvinna är ovanlig i det franska 1600-talsmåleriet" skriver Nationalmuseum. Men kvinnans klänning, urringad ned till bröstvårtorna, är sydd av brunt siden i livet och skimrande, vitt sidentyg till rynkad kjol och vida ärmar. En tunn, genomskinlig vit krage ligger svept över rygg och axlar. Är detta kanske en rikemansdotter som poserar som bodbiträde? Men en rik flicka skulle knappast se så undergiven ut. Kan det vara en ung kvinna från arbetarklassen vars husbonde roar sig med henne? Och nu har klätt upp tösen och bett sin vän konstnären att måla?

Kvittenträd vid Capellagården, Öland

Hur som: när man står framför tavlan är det lätt att se vad som ligger i kvinnans korg. Det är inte äpplen. Det är kvittenfrukter, Cydonia oblonga.

Ta till vara toppen

De grundstammar vi köper är rotäkta stammar som drivs fram genom kupning. Till exempel A2 har mycket lätt att skjuta stubbskott vid kupning; en och samma moderplanta kan bilda stubbskott år efter år.

I Pomologen nr 1, 2007 (Pomologiska Sällskapets utmärkta, faktarika tidning, utkommer 4 gånger per år) tipsade Per-Olof Johansson om att vi kan ta tillvara toppen på de grundstammar som vi använder i syfte att dra upp egna äppelträd (såväl grundstammar som ympar säljs hos Sveriges Pomologiska Sällskap på den årliga Trädgårdsmässan i Älvsjö). Hans råd var att i månadsskiftet mars – april klippa till en cirka 35 cm lång stickling av grundstammen; klipp av den så långt ned att grenkragen kommer med och gärna också någon cm av tvåårsveden.

Plantera sticklingarna 10 cm ner i en låda med genomvattnad jord. Ställ lådan i växthus eller annat ljust utrymme med en temperatur av 10 – 15 plusgrader. Går det bra, kommer dina nedstuckna pinnar att rota sig och skjuta skott. När de har växt till sig – det kan ta ett par år –  har du egenhändigt uppdrivna grundstammar att ympa på.

I ett senare nummer av Pomologen (nr 3, 2013) skriver Sven-Inge Johansson att han läste Per-Olof Johanssons text med stor skepsis. Kunde detta verkligen fungera? Sven-Inge satte i alla fall ned några avklippta toppar från grundstammar i sitt trädgårdsland och minsann, i augusti hade de rotat sig och skjutit långa skott!

 G och jag har haft sämre utfall: sticklingarna har fått gröna blad som därefter torkat bort innan det hunnit komma några rötter. Antagligen ska man ha tur med vädret för att lyckas bra; det får inte vara för torrt i luften.