En äppeltunnel att spankulera i

Om jag hade  en riktigt stor tomt och om jag hade riktigt mycket pengar så vet jag vad jag skulle göra. Jag skulle låta anlägga en äppeltunnel. Därinne, vid alla tider på året -- när knopparna sväller, när blommorna doftar och när karten sväller och rundar sig -- skulle jag spankulera fram och tillbaka när jag hade något viktigt att tänka på. Vad ska jag ha till middag? Ska jag ta den röda eller gröna tröjan? Ska jag dammsuga i dag eller i morgon? Inne i äppeltunneln, föreställer jag mig, skulle jag genast komma till rätt beslut.

Detta är frukttunneln vid Julita gård i Sörmland. Anneli Svensson, som tidigare var anställd vid Julita gård, såg 1985 en äppeltunnel vid ett vandrarhem i Skåne och kunde inte glömma den. "En sådan måste vi ha på Julita!" tänkte hon senare. När hon hade kommit på var den skulle placeras var saken klar och hon, den nyss bortgångne Håkan Svensson och ännu någon fler hjälptes åt att ympa upp träd och plantera den lätt krökta tunneln 36 steg lång.
 

Här är en gammal, lätt raserad äppeltunnel som anlades vid Djuröns gård i Östergötland 1908-1909. I Svensk Trädgårdstidning från 1926 kallas detta "formfruktträdspergola" och man kan läsa vilka 23 sorter  som planterades där. Många sorter är bekantingar medan andra är ovanliga i odling i dag. Jag undrar hur Augustiäpplet och Vejlöäpplet såg ut.

Sörjer min vän Håkan

Håkan Svensson har avlidit. Han fick en hjärtinfarkt för några år sedan, en infarkt som han återhämtade sig från, men den som drabbade honom i onsdags gjorde slut på hans liv.

Jag minns när jag träffade Håkan första gången, det var hösten 1994 när det hölls ett pomologiskt möte på Julita gård och gamla erfarna pomologer som Ernst Lomenius och Gösta Engstedt var med. Håkan var helt ny på Julita då, och ny på det pomologiska området, men han var ivrig att lära sig och vi samarbetade flera höstar med äppelutställning och äppelbestämning på Julita där han efter några år tog över som trädgårdsmästare.

Håkan blev en auktoritet inom svensk pomologi och han kom att behärska såväl sortbestämning som vård och beskärning av fruktträd. Han har betytt mycket som instruktör och skribent och han kommer att vara saknad av många, inte bara av alla oss kamrater i Sveriges Pomologiska Sällskap. Det känns overkligt att min vän Håkan -- alltid positiv, alltid villig att svara på frågor och utbyta erfarenheter -- inte finns mer. Mina tankar går till hans familj.