Riktig svensk cider

"Så ska riktig svensk cider smaka" var rubriken på en rapport om bra cidersorter i Dagens Nyheter i går. Skribenten Sanna Lindberg konstaterade att cider på 100 procent svenska äpplen kan vara svår att hitta men utbudet växer. Det finns bra hantverkscider i Systembolagets sortiment och DN presenterar nio sorter som får 3 (= prisvärt) eller 4 (= bra köp) poäng.

De nio uppräknade: Brukscider från Smakgården, Svenska äpplen från Oppgårds Bryggeri, Cider Revolution från Fruktstereo, Munklägrets Virvelvind från Pomologik, Pomsi äppelcider från Karlskrona musteri, Zenit från Erenhofer gård 2024, Äppelcider halvtorr från Kullaberg Vingård, Sweet Stina från Köpings Musteri, Det suckar ännu länge uti löven från Hjulsjö 103. 

Alkoholhalten i de nio cidersorterna varierar från 3,5 % (Sweet Stina) till 7 % (Zenit). 

 

 

 

Mer must och cider

Det startas allt fler musterier och ciderier i landet. Många tävlar om att ta fram den godaste äppeldrycken. En härlig utveckling som betyder att allt mer svenska äpplen tas till vara och förvandlas till utsökta drycker. Kimmo Rumpunen, växtförädlare och docent i trädgårdsvetenskap i Alnarp, var i Uppsala i går för att föreläsa om tillverkning av must och cider. 

Det är många faktorer som påverkar smaken hos den färdiga drycken. Såväl äppelsort, terroir – d v s var äpplena har vuxit –, mognadsgrad  och tillverkningsmetod har stor betydelse. Tillverkarna kan experimentera på tusen sätt när de väljer äppelsorter, pressar frukten, filtrerar och pastöriserar sin dryck. En mörk must med mycket fiberinnehåll smakar annorlunda än en filtrerad, ljusare must som hindrats från att oxidera. Jag hoppas på att få se ett stort utbud av fantastisk svensktillverkad must och hantverkscider framöver. 

Ett tråkigt besked som Kimmo gav var att kräfta och mjöldagg är fruktträdssjukdomar som ökar i landet. Orsaken är den stigande medeltemperaturen. Viktigt att sätta äppelträd med så bra sjukdomsresistens som möjligt.

Misteln, den gröna döden

Tog en liten promenad på området runt Stockholms universitet i onsdags. Här låg fram till 1963 Experimentalfältet, det vill säga en trädgårdsskola (eleverna bodde i elevhemmen Flora och Pomona), stora odlingar med bland annat ett omfattande område för fruktträd samt en expedition som skickade iväg träd, buskar och andra plantor till adresser runtom i landet. Därefter blev området säte för utbildning av många andra slag. 

Såg ett par balsampopplar med runda bollar i toppen. Fåglar har burit med sig mistelbär som börjat gro på trädgrenarna. Om några år kommer popplarna att börja tyna bort.

Pröva inte detta hemma. Speciellt inte på äppelträd. Det ser lustigt ut med stora smaragdgröna bollar i trädet men misteln är en oförskräckt parasit. Den kommer att ta död på ditt fina äppelträd.

 

Olof Eneroths anteckningar

 Nästa år kommer jag med en ny bok med titeln Äpplets historia. Det är berättelsen om hur äpplet nådde Sverige och hur det gick från att vara en lyxvara för de förnäma, de rika och de välutbildade till att bli var mans frukt.

Nu letar jag bilder till boken och därför gjorde jag häromdagen ett besök på Kungliga vetenskapsakademien i Solna. I deras Enerotharkiv  hittade jag några av Bertha Wernqvists originalbilder till Eneroths Handbok i Svensk pomologi, bland annat hennes underbara bild på Åkerö.

 

I KVA:s arkiv ligger också två av Eneroths anteckningsböcker med blyertsskisser och anteckningar om olika äppelsorter. Alla sidorna har gulbruna fläckar. Det är oxiderad äppelsaft. Pomologen gjorde som vi alla gör: han skar ett äpple mitt itu och tryckte snittsidan mot papperet för att sedan rita av konturen. Därefter fyllde han i kärnhus, foderrör, skaft med mera. Eneroth var en duktig tecknare som ritade med säker hand. Här är hans anteckningar om ljus Åkerö som han kallar Hvitt Glasäple och hans uppslag om Hampus.

Marlene 30 år

Skylt på spårvagnen mot Skansen

I går, påskafton, hade Marlene namnsdag. Det påminde mig om en skylt jag såg i spårvagnen förra veckan när jag åkte från T-centralen till Nordiska muséet. Marlene celebrates 30 years, stod det på skylten som visade ett äpple. Finns det ett äpple som heter Marlene, hörde jag en medpassagerare säga till en annan. 

Jag kollade på nätet. Marlene är ett varumärke som delas av omkring 5 000 äppelodlare i Tyrolen, norra Italien. Under paraplynamnet Marlene odlas t ex Royal Gala,  Golden Delicious, Red Delicious, Granny Smith, Stayman Winesap, Braeburn och Fuji. Äpplena är märkta PGI, Protected Geographical Indicator. 

Marleneäpplen är något speciellt, förstår man. De marknadsförs så här: "My father is the mountain, my mother is the mediterranean sun, my teacher is the weather. I am more than an ordinary apple". 

Glad fortsättning på påsken! Det finns fortfarande svenskodlade äpplen att köpa på sina håll.