Glad pingst!

Det fina sommaräpplet Mantet i blom

Pingsten är hänryckningens tid. Javisst. Aplarna lyser fortfarande vita i en stor del av landet och jag känner ingen som inte blir hänryckt i närheten av ett blommande, doftande  äppelträd.

På morgonpromenaden i Uppsala stadsträdgård i dag gick jag på en matta av vita kronblad. En dam jag träffade på en trädgårdsmässa år 2000 talade om den glädje som äppelblommen gav henne, även sedan blommorna fallit av:

"Jag har Oranie och Melba. Melba blommar allra vackrast, blommorna är ännu mer rosa. Och det är som vackrast när kronbladen har fallit. De ligger på marken och ger ett fantastiskt sken. Då tar jag en stol och och sätter mig där och tittar. Doften från bladen finns fortfarande kvar".  

 

 

 

Doft av Aroma

Vad är ditt starkaste, angenämaste doftminne?  Jag säger den starka doften av äppelblom vid en äppelodling vid norska kusten för kanske tio år sedan. Rad vid rad av blommande Aroma i sluttning ned mot vattnet. Himmelska pustar.

Ett av alla rikblommande äppelträd i Hospitalparken (utan skylt tyvärr).

Hospitalparken vid gamla Ulleråker strax söder om Uppsala är ett utomordentligt utflyktsmål i pingst (åk med buss nr 4 från centralstationen till hållplats Hospitalet, tar ca en kvart). Där kan man beundra både gamla och nya äppelträd som nästan alla blommar just nu. De flesta träden är skyltade. 

Vackra supergoda Maglemer

"Ett välbehängt träd av sorten söker en solskensdag i september sin like i skönhet" skrev den danske pomologen Carl Mathiesen om Maglemer. Men vad ska vi då säga om Maglemerträdet en dag i maj? Maken till skön, rosavit äppelblom finns inte. 

Trädet ovan finns att beundra i Uppsala stadsträdgård. Det är stort och högt, av oviss ålder, ger nästan varje år massor av frukt. Tidiga mornar i slutet av september/början av oktober tar jag gärna en promenad till trädet och förser mig med fallfrukt.

Den danske pomologen Anton Pedersen skriver i Danmarks Frugtsorter från 1950 att Maglemer antagligen uppkommit i Danmark och har namn efter orten Maglemer på Lolland. G och jag reste till Maglemer en gång på 90-talet. Ingen vi hejdade på vägen kände till sorten. Maglemerborna odlar andra äppelsorter i dag, sorter som inte får lika mycket skorv som det här äpplet får i fuktigt klimat. 

Men i Uppsala och på andra håll i Sverige går det mycket bättre. Här får Maglemer ett mycket tunt, blankt, skorvfritt skal med röda strimmor. Det vita, saftiga köttet smakar utsökt. Ett äpple för finsmakare. Jag längtar till september.

 

  

Fina äpplet Charlamovsky

Charlamovsky knoppas i Umeå 30 april 2026

Det är alldeles hemskt så man kan nörda ner sig i pomologiska träskmarker. Mitt senaste intresse är blomknoppar på äppelträd. Ett av Charlamovsky-träden vid länsresidenset i Umeå hade påfallande röda knoppar; knopparna på det andra trädet av samma sort var också röda, men inte lika lysande.  

Nu har jag tittat på andra slags äppelträd. Cox Pomonas knoppar är svagt röda, medan Oranie har gröna knoppar. En framåt och energisk person har möjlighet att göra en kartläggning: "Hur man känner igen äppelsorter i knoppstadiet". 

Varifrån kommer Charlamovsky? Pomologen Alexandra Smirnoff – som jag vill utnämna till Europas första kvinnliga pomolog – hävdade att sorten kom från  guvernementet Tula i Ryssland där den ska ha blivit uppdragen från kärna. Smirnoff skriver dock inget om när detta skulle ha hänt eller vem som drog upp sorten vilket gör att man blir tveksam. 

Fler pomologer efter Smirnoff har uppgett Tula som hemort för Charlamovsky (författare tenderar att skriva av varandra) men inte alla. Carl G. Dahl  måste ha ställt sig tvivlande för han uppger endast Ryssland som sortens ursprung i sin Pomologi från 1943. 

I min pomologi Svenska äpplen anger jag också försiktigtvis bara Ryssland som sortens ursprung. Sedan lägger jag till att Charlamovsky är en liten stad i Sverdloskregionen nära Uralbergen. Stämmer det, har man frågat mig. Tyvärr har jag inte antecknat varifrån jag fick uppgiften. Kanske någon av läsarna vet mer?

Charlamovsky är en utomordentligt fin äppelsort med frisk syra. Äpplet går under många namn. Brittiska pomologer kallar sorten Duchesse of Oldenburg. Den har också kallats Borowinka. I ett mejl från 2002 uppger den finske plantskolemannen Leif Blomqvist att i Finland kallar man äpplet Harlamovsky nuförtiden. Om det är ett ortnamn, är hans spekulation att orten i så fall kan vara ukrainsk eller vitrysk. Själv menar han att Harlamovsky kan vara en frösådd av Borowinka.

 

 

Äppelträd vid residenset

Länsresidenset i Umeå som stod klart 1894 fick en imponerande utformning. Den omgavs av en lika imponerande park som planterats med för trakten ovanliga trädsorter som parklind, blodbok, alm, ask och ek.

Det står ingenstans att parken är öppen för allmänheten men det står inte heller att tillträde är förbjudet. Så i torsdags jag gick in där för att söka upp samlingen av äppelträd som skulle finnas och hittade två träd av Transparente Blanche (Västerbottens landskapsäpple), två träd av Charlamovsky och ett Hornö. Alla tre tåliga, köldhärdiga sorter. Så finns där fem planteringsrundlar som väntar på träd. Jag gissar på Sävstaholm, Gyllenkroks Astrakan och Åkerö, sorter som trädgårdsentusiasten Gustaf Rosen planterade vid residenset efter att han blev   landshövding 1931.

 

Riktig svensk cider

"Så ska riktig svensk cider smaka" var rubriken på en rapport om bra cidersorter i Dagens Nyheter i går. Skribenten Sanna Lindberg konstaterade att cider på 100 procent svenska äpplen kan vara svår att hitta men utbudet växer. Det finns bra hantverkscider i Systembolagets sortiment och DN presenterar nio sorter som får 3 (= prisvärt) eller 4 (= bra köp) poäng.

De nio uppräknade: Brukscider från Smakgården, Svenska äpplen från Oppgårds Bryggeri, Cider Revolution från Fruktstereo, Munklägrets Virvelvind från Pomologik, Pomsi äppelcider från Karlskrona musteri, Zenit från Erenhofer gård 2024, Äppelcider halvtorr från Kullaberg Vingård, Sweet Stina från Köpings Musteri, Det suckar ännu länge uti löven från Hjulsjö 103. 

Alkoholhalten i de nio cidersorterna varierar från 3,5 % (Sweet Stina) till 7 % (Zenit). 

 

 

 

Mer must och cider

Det startas allt fler musterier och ciderier i landet. Många tävlar om att ta fram den godaste äppeldrycken. En härlig utveckling som betyder att allt mer svenska äpplen tas till vara och förvandlas till utsökta drycker. Kimmo Rumpunen, växtförädlare och docent i trädgårdsvetenskap i Alnarp, var i Uppsala i går för att föreläsa om tillverkning av must och cider. 

Det är många faktorer som påverkar smaken hos den färdiga drycken. Såväl äppelsort, terroir – d v s var äpplena har vuxit –, mognadsgrad  och tillverkningsmetod har stor betydelse. Tillverkarna kan experimentera på tusen sätt när de väljer äppelsorter, pressar frukten, filtrerar och pastöriserar sin dryck. En mörk must med mycket fiberinnehåll smakar annorlunda än en filtrerad, ljusare must som hindrats från att oxidera. Jag hoppas på att få se ett stort utbud av fantastisk svensktillverkad must och hantverkscider framöver. 

Ett tråkigt besked som Kimmo gav var att kräfta och mjöldagg är fruktträdssjukdomar som ökar i landet. Orsaken är den stigande medeltemperaturen. Viktigt att sätta äppelträd med så bra sjukdomsresistens som möjligt.

Misteln, den gröna döden

Tog en liten promenad på området runt Stockholms universitet i onsdags. Här låg fram till 1963 Experimentalfältet, det vill säga en trädgårdsskola (eleverna bodde i elevhemmen Flora och Pomona), stora odlingar med bland annat ett omfattande område för fruktträd samt en expedition som skickade iväg träd, buskar och andra plantor till adresser runtom i landet. Därefter blev området säte för utbildning av många andra slag. 

Såg ett par balsampopplar med runda bollar i toppen. Fåglar har burit med sig mistelbär som börjat gro på trädgrenarna. Om några år kommer popplarna att börja tyna bort.

Pröva inte detta hemma. Speciellt inte på äppelträd. Det ser lustigt ut med stora smaragdgröna bollar i trädet men misteln är en oförskräckt parasit. Den kommer att ta död på ditt fina äppelträd.

 

Olof Eneroths anteckningar

 Nästa år kommer jag med en ny bok med titeln Äpplets historia. Det är berättelsen om hur äpplet nådde Sverige och hur det gick från att vara en lyxvara för de förnäma, de rika och de välutbildade till att bli var mans frukt.

Nu letar jag bilder till boken och därför gjorde jag häromdagen ett besök på Kungliga vetenskapsakademien i Solna. I deras Enerotharkiv  hittade jag några av Bertha Wernqvists originalbilder till Eneroths Handbok i Svensk pomologi, bland annat hennes underbara bild på Åkerö.

 

I KVA:s arkiv ligger också två av Eneroths anteckningsböcker med blyertsskisser och anteckningar om olika äppelsorter. Alla sidorna har gulbruna fläckar. Det är oxiderad äppelsaft. Pomologen gjorde som vi alla gör: han skar ett äpple mitt itu och tryckte snittsidan mot papperet för att sedan rita av konturen. Därefter fyllde han i kärnhus, foderrör, skaft med mera. Eneroth var en duktig tecknare som ritade med säker hand. Här är hans anteckningar om ljus Åkerö som han kallar Hvitt Glasäple och hans uppslag om Hampus.

Marlene 30 år

Skylt på spårvagnen mot Skansen

I går, påskafton, hade Marlene namnsdag. Det påminde mig om en skylt jag såg i spårvagnen förra veckan när jag åkte från T-centralen till Nordiska muséet. Marlene celebrates 30 years, stod det på skylten som visade ett äpple. Finns det ett äpple som heter Marlene, hörde jag en medpassagerare säga till en annan. 

Jag kollade på nätet. Marlene är ett varumärke som delas av omkring 5 000 äppelodlare i Tyrolen, norra Italien. Under paraplynamnet Marlene odlas t ex Royal Gala,  Golden Delicious, Red Delicious, Granny Smith, Stayman Winesap, Braeburn och Fuji. Äpplena är märkta PGI, Protected Geographical Indicator. 

Marleneäpplen är något speciellt, förstår man. De marknadsförs så här: "My father is the mountain, my mother is the mediterranean sun, my teacher is the weather. I am more than an ordinary apple". 

Glad fortsättning på påsken! Det finns fortfarande svenskodlade äpplen att köpa på sina håll.