Det våras för äppelmust

 

Gravensteinermust från Charlottenlunds handelsbod

Vad kan just jag göra för att protestera mot Trump? Jag kan låta bli att köpa amerikanska produkter. Vem behöver apelsinjos från Florida? Ingen. Det finns underbar svensk äppelmust som ersätter den.  

I Svenska Dagbladet i dag läser jag att det pågår en applejuicefication i världen:  äpple utgör allt oftare huvuddelen av innehållet i blandjuice och smoothies.  

Jag slår upp ett glas härlig Gravensteinermust från Charlottenlunds handelsbod i Knivsta. Där kan man köpa sortren must och välja just den smak man älskar mest. 

 

Ringstad och Brita Horn

 

Det röda äpplet på bilden är Ringstad. Brita Horn och Ringstad har samma genetiska identitet, visar DNA-analyser. Hur är det då möjligt att se skillnader och uppfatta dem som två skilda sorter? I min pomologi Svenska äpplen skriver jag att Ringstad har vitare kött och ofta visar brungula rostfigurer på skalet. En sak till: hos Ringstad har det gröna fodret ofta trekantig form. 

Jag vände mig till forskaren Jonas Skytte af Sätra som svarar att mutationer hos en äppelsort inte syns i de DNA-analyser som används i dag. För att se sådant krävs analyser som är mer avancerade och tidskrävande. Ringstad, Brita Horn,

Gott nytt äppelår!

Vilka juläpplen njuter jag av i år? Det är Eldrött Duväpple och Guldrenett, två förträffliga vintersorter. 

Guldrenett i slutet av december är något rynkig i skalet men fortfande god.

 

Vi kan inte hoppas på ett nytt, lika fantastiskt äppelår som det vi har haft 2024. Vi kan bara hoppas på att 2025 blir ett hyggligt år utan förödande angrepp av spinnmal, rönnbärsmal, äppelvecklare och annat otyg som drabba våra älskade träd.

I oktober satte vår bostadsrättsförening ett litet äppelträd på gården. Sorten var Oster som G och jag har dragit upp från en kärna av Gloster. Det är Oster du ser på omslaget till min bok Konsten att sköta ett äppelträd. På Trettondagen ska vi samlas runt trädet, sjunga till det och stänka lite äppelmust på stammen, på det att det ska bevaras friskt och växa bra.  Och vi ska hälsa trädet med följande vers som är en fri översättning av en engelsk sång: 

Vi hälsar dig vårt kära träd,

må du blomma vackert!

En dag ger du oss äpplen i mängd.

Fulla hattar! Fulla mössor! Stora, fulla korgar!

Och fullt av äpplen i våra fickor! 

Hurra! 

 

 

 

 

Kärnor och ympkvistrar till Finland

 

Ingrid Marie, från en dansk kärnsådd

I ett av höstens Fråga-Lund-program berättade Gunnar Wetterberg om den insamling av äppelkärnor som svenska skolbarn hjälpte till med i början av 1940-talet. Insamlingen gjordes till förmån för Finland  vars fruktodling blev ödelagd under den bistra vintern 1940 när uppskattningsvis 90 procent av fruktträden frös bort. De döda träden skulle ersättas av nya träd uppdragna från kärnor och svenska skolbarn engagerades att mumsa många äpplen och spara kärnorna i tomma tändsticksaskar som skickades till Finland. 

Över 600 skolklasser i landet tävlade om att samla in kärnor och den mest framgångsrika klassen vann 100 kr till en skolresa medan den duktigaste pojken och den duktigaste flickan fick varsin klocka. 

I tidningen Fruktodlaren från 1943 (sidan 77–79) skriver initiativtagaren, trädgårdskonsulent Gustaf Rudolf Persson i Kristianstad, att två insamlingar har gjorts och resultatet blev omkring 10 miljoner äppelkärnor. Av dessa sändes 200 kilo till Finland, 15 kilo till Norge och 257 kilo till svenska plantskolor. Även i Norge och Sverige ödelade den stränga vinterkölden en stor del av fruktträden i början av 1940-talet; i Sveriges pomologiska förenings årsskrift från 1943 kan man läsa att cirka 1 miljon svenska äppelträd frös bort under de tre första vintrarna på 1940-talet. 

Gustaf Rudolf Persson meddelar i Fruktodlaren att det kommit tackbrev från både Finland och Norge och "enligt meddelande från Finland har kärnorna från första årets insamling grott synnerligen väl". Det vore intressant att veta hur det sedan gick med dessa finska träd komna av svenska kärnor.

Men Sverige skickade inte bara kärnor. I början av april 1942 översändes till Finland cirka 25 000 ympkvistar insamlade via Sveriges pomologiska förening och i ett par senare sändningar levererade man ytterligare omkring 1 500 ympkvistar (Fruktodlaren 1942 sidan 93). 

 

Sämre hållbarhet i år

 

Ribston

Blev bjuden på Ribston häromdagen. Ett pålitligt äpple som man brukar kunna njuta fram till april. Inte i år. Detta Ribstonäpple var mycket övermoget, hade boknat. En annan dag åt jag Cox Pomona, som jag känner som ett gott och vackert juläpple. Det var också övermoget. Jag hör från andra som har samma erfarenhet. 2024 är århundradets stora äppelår men frukten har sämre hållbarhet.

Ligol från Polen

 

Gick in på Ica för att köpa batterier och såg enkilospåsar från Polen med en för mig ny äppelsort: Ligol. Frågade handlaren om han hade smakat dem, men nej, leveransen hade kommit samma dag. Slog till på en påse för 22 kr och gick hem för att bjuda G på ett äpple.

Ligol, får man veta på nätet, är ett gulrött, mycket smakligt, mycket stort, polskt vinteräpple uppdraget 1972,  korsning Linda x Golden Delicious (LIndaGOLden). Mina köpta äpplen har en styckevikt på cirka 140 g gram, ser trist gröna och omogna ut. Nej, sa vi, och skakade på huvudet åt Ica-handlarens håll, detta är inte gott. Torrt, smaklöst. 

På en hemsida läser jag om Ligol  att "grenarna i förhållande till bagageutrymmet är placerade i en vinkel  på 55–80 grader". Jag får erkänna att jag inte fann den texten glasklar. Inte heller detta var lätt att förstå: "Det är en bra idé att befrukta jorden före plantering av Ligol". Hur gör man?

I vår sköna nya AI-värld måste vi vara flerspråkiga för att förstå maskinöversatta texter. Trunk kan betyda trädstam men även bagageutrymme på en bil. 

Ligol, står det, har hög "transportabilitet". Kan så vara, men den här leveransen borde inte ha transporterats till Sverige, den borde ha fått stanna i Gdansk.

 

Patte de Loup

Man kan bygga sin fruktträdgård efter olika principer. En del odlar äpplen vid sitt sommarställe och sätter därför bara tidiga sorter. Någon annan älskar renetter och vill ha sådana sorter, inget annat. Och så kan man, som Pär-Anders Albinsson, medlem av Sveriges Pomologiska Sällskap, bygga en intressant fruktträdgård med sorter som har anknytning till hustruns franska släkt. 

Häromdagen skickade Pär-Anders mig en bild på den första lilla skörden från en ymp av sorten Patte de Loup. 

Antagligen är han ensam i landet om dessa franska äpplen. Det är en sen sort så Pär-Anders måste vänta ett par månader med att smaka dem. Mellansverige har inte samma klimat som det sköna Frankrike och det kan vara därför som äpplena är små.

Om Patte de Loup läser jag i "The New Book of Apples" av Joan Morgan och Alison Richards att äpplet stammar från Loiredalen och är känt sedan slutet av 1700-talet. Patte de Loup kan översättas med vargtassar. Äpplet kännetecknas av att det kan få grova ärr på skalet, ser ut som det är rivet av  vassa klor. "Sharp, fruity but mellowing" står det i boken.

Äppelutställning i Orangeriet

Äppelutställningen på Linnés Hammarby flyttades efteråt till orangeriet i Botaniska trädgården, Uppsala. Utmärkt, då hade alla Uppsalabor möjlighet att se den. (Tyvärr kan man inte åka kommunalt från Uppsala till Hammarby. För att komma dit måste man cykla eller åka bil eller ha uthålliga promenadben). Slutligen sparades delar av utställningen några dagar i orangeriets fönstersmyg. 

Utanför det stora orangeriet trimmades de växter som skulle köras in för vinterförvaring. Här är det ett lagerträd som blir beskuret.  

 

Besök på Hammarby

 

Linnés Hammarby utanför turistsäsongen är en stilla plats. Jag var nyss där tillsammans med en grupp genbanksansvariga från olika platser i landet. Vi tittade på äppelträden i den öppna delen av genbanken på Hammarby –  där kan man sitta och mysa med kaffe under träden sommartid – och den del som är stängd för allmänheten. Kan meddela att träden såg friska och fina ut och skörden, precis som på alla andra håll i landet, hade varit rekordstor. 2024, århundradets äppelår.

 

Det här är Linnés bärapel som har små ljusa frukter.
   

Vildäpplen med socker på

Detta är vildäpplen plockade i Uppland. Små, gula, starkt sura äpplen. De var roligt nog en del av äppelutställningen på Linnés Hammarby nyligen. Vildäppelträdet (Malus sylvestris) kom in i landet tillsammans med lövträd som lönn och lind för omkring 10 000 år sedan, långt före det goda, odlade  äppelträdet (Malus domestica). 

Kan forntidens människor ha ätit vildäpplen? Det gjorde de nog. Arkeologer har hittat rester av vildäpplen i ett område vid Zürich, lämningar som daterats till omkring 3100 år före vår tideräknings början. De menar att fynden visar att varje hushåll i trakten samlade in mellan 190 och 400 kilo vildäpplen under en period av 15 år. 

Jag prövade att koka en handfull vildäpplen och äta med socker på. Det var inte gott, men det gick ned.  Stenåldersfolket använde vildhonung.