Fira dagen med ett svenskt äpple

Guldrenett är alltid rätt

Lena bor i en gammal prästgård i Uppland omgiven, som sig bör, av äppelträd. Bland annat finns där ett Guldrenetträd. Min bästa sort, säger Lena. Inte så stort men håller bra i jordkällaren, gott till paj och till mos.

I dag firar vi nationaldagen med att äta det sista av de Guldrenetter som vi fick av henne i höstas: äpplet lyser som av guld strimmat i rött, är fastköttigt, slätskaligt, kanske inte så saftigt men välsmakande. Underbart roligt att alla tre pinnarna som G ympade in i april verkar ta sig bra. Om några år kan vi kanske ge bort ympar till hugade.
  
Det finns förstås fler goda sorter som håller att lagra till och med nationaldagen. För mig är Ribston våräpplet nummer ett. Kan bli lite skrynkligt men är alltid utsökt gott. I korgen ligger Ribston från Lena och Lennart Svahns trädgård.

Fynd att göra vid gamla prästgårdar

Carl von Linné växte upp i en prästgård i Småland, hos en starkt trädgårdsintresserad far, och sedan dess talar man om den linneanska prästgårdstraditionen, det vill säga att många av våra präster har förvaltat en rik trädgårdskultur. Flera präster har varit bitna äppelodlare. Vill man hitta ovanliga sorter är det en god idé att skaffa tillåtelse att spana en höstdag i en gammal prästgårdsträdgård för att sedan återvända dit i februari.

För nu är det läge att skaffa ympar hos vänner och bekanta: hämta en sort som man längtat efter, lämna en annan god sort i utbyte. G och jag var i går vid prästgården i Häggeby, Uppland, och fick ympar av den gamla, fina sorten Guldrenett. Ett litet, gult eller gulrött, runt vinteräpple som nu, i slutet av februari, fortfarande är fastköttigt och välsmakande.