En text om äppelskörd

Pelaräpplet Kong Skjold

Vem hade skrivit gårdagens text? Det var Selma Lagerlöf och stycket var hämtat ur hennes mindre kända bok Höst. Längtan efter att få smaka föräldrahemmets astrakaner var en stor orsak till att hon ville köpa tillbaka Mårbacka.

Men vilken stor svensk har skrivit detta?

Ett sådant fruktår, som Nittonhundrafyra var, lär man få leta efter.

                      Vi måste redan mitt i sommaren sätta stöd under grenarna, för att ej dessa skulle brytas sönder af de mognande astrakanerna, gravensteinerna och hvad de alla heta.

                      Det psykologiska ögonblicket var kommet. Karin klef med härskarinnefasoner in i den praktfulla lunden, lik en pösande ymnighetens gudinna. Henne följde, likt ett tåg jublande dryader och nymfer, ungarna och pigorna, alla medförande något verktyg, såsom stegar, klädkorgar, stora saxar, och de mest besynnerliga don med stänger, hakar, och snodder. Uppgiften var att utan att skada träden (låt bli att ruska dem!) kunna knipsa av hvartenda äpple, äfven de som satt högst upp i toppen.

                      Äpplena få ej heller stötas, ty då kunna de alls icke förvaras.

                      Esbjörn var också vänlig och hjälpte till. Sammaledes hade några af byns gossar, antagligen de med de trofastaste blå ögonen, under nattens stilla månskensfrid gjort undan en hel del, storleken beroende på pojkarnas mängd multiplicerad med magarnas och fickornas rymdmått. Sedan breddes de – äpplena, icke pojkarna! – enligt sina arter ut öfver alla Spadarvets manbyggnadsgolv, och hela gården stinker ännu af den sköna och doftande frukten. Och mos, sylt och gelé ha vi ätit både denna dag och natt under många månader (detta skrifves år 1905) så att vi börja längta efter bananer och dadlar ... Äpplemos är godt i början och hälsosamt i slutet.

Skördetid

 Det ska vara milt väder den här veckan. Passar bra för alla som vill plocka ned sina vinteräpplen nu. Bästa förvaringsplatsen är utomhus på en veranda (om man inte är tursam nog att ha en jordkällare).  

När jag själv hade en trädgård med många äppelträd, brukade jag lägga mina äpplen i en stor kartong inredd med frigolitskiva i botten och på sidorna. Ovanpå locket lade jag en tjock filt. Packade på det sättet tålde frukten flera minusgrader. Lägg en liten termometer bland äpplena så kan du följa hur kallt det blir där inne.

Vem har skrivit det här? Svar kommer i morgon.

En annan gång satt jag i en järnvägskupé och såg en dam plocka upp ur sin resväska en klar astrakan. Det var ett ovanligt stort och präktigt äpple och alldeles genomskinligt. Det föreföll mig som om jag inte hade sett en sådan härlig frukt, sedan jag var barn. I nästa ögonblick var jag hemma igen och sprang omkring i trädgården i den kyliga septembermorgonen för att söka frukt under träden. Jag kände på tungan smaken av de daggfriska, solmättade astrakanerna, och jag sa till mig själv, att jag måste laga, att jag kunde återförvärva xxxxxxx  för att än en gång få äta dessa äpplen. 

 

Äpplets Dag

Rosenhäger känns bland annat igen på 1) sitt stora öppna foder, 2) stora slutna kärnhus, 3) stora, vida foderrör och 4) ganska stora, kilformade kärnor.

Det är äpplets dag i dag, vet alla det? Vi spar det stora firandet till söndag när G och jag ska bjuda vänner på vår godaste äppelpaj. 

Vid det här okända trädet med rak, tjock stam hittade vi endast fallfrukt. Kan beskrivas som ett gott, knallrött sommaräpple med stort kärnhus och stora, gröna, upprättstående foderflikar. Påminner om Persikorött Sommaräpple men trädet är lite för stort för det.

Hela hösten kan man roa sig med att vara ute och spana i parker och trädgårdar. I går gick vi i utkanten av parken runt Ulleråkers nedlagda hospital och såg fyra riktigt gamla äppelträd vi inte hade observerat tidigare: Rosenhäger, Drakenberg och så två träd med sommaräpplen vi inte kände igen. Nästa år, om vi lever och har hälsan, ska vi fånga dessa sorter redan i augusti.

Werner Herzog tittar på äpplen

Rehnskt Bönäpple

Werner Herzog är en berömd tyskfödd filmregissör. En gång tog han en lång promenad under ett par vinterveckor för att hälsa på en av sina skådespelare som låg dödssjuk i Paris. Ibland tar han in över natten på ett värdshus men lika ofta bryter han sig självsvåldigt in i tomma sommarstugor. Hans dagboksanteckningar blev sedan en bok: Att gå i kyla. Här är ett utdrag: 

Äpplen ligger och ruttnar på den leriga, våta jorden under träden, ingen plockar dem. I ett träd, på långt håll såg det ut som om det var det enda som hade löv, hänger gåtfullt nog alla äpplen kvar fortfarande, tätt tätt. Det finns inte ett blad på det våta trädet, bara våta äpplen som inte vill falla. Jag plockade ett, det smakade surt men det gav saft mot törsten. Äppelskrotten kastade jag upp i trädet och äpplena föll som regn. När äpplena hade lugnat sig igen och låg stilla på marken tänkte jag, det finns ingen som kan föreställa sig en trakt så övergiven av människor. Detta är den mest övergivna dag, den mest ensamma av alla. Då gick jag fram och skakade trädet, tills det var alldeles tomt. In i tystnaden trummade äpplena mot marken. När det var slut störtade en oerhörd tystnad över mig, och jag såg mig omkring och där fanns ingen. Där fanns bara jag, ensam.

Att gå i kyla av Werner Herzog, översättning Madeleine Gustafsson