Fynd att göra vid gamla prästgårdar

Carl von Linné växte upp i en prästgård i Småland, hos en starkt trädgårdsintresserad far, och sedan dess talar man om den linneanska prästgårdstraditionen, det vill säga att många av våra präster har förvaltat en rik trädgårdskultur. Flera präster har varit bitna äppelodlare. Vill man hitta ovanliga sorter är det en god idé att skaffa tillåtelse att spana en höstdag i en gammal prästgårdsträdgård för att sedan återvända dit i februari.

För nu är det läge att skaffa ympar hos vänner och bekanta: hämta en sort som man längtat efter, lämna en annan god sort i utbyte. G och jag var i går vid prästgården i Häggeby, Uppland, och fick ympar av den gamla, fina sorten Guldrenett. Ett litet, gult eller gulrött, runt vinteräpple som nu, i slutet av februari, fortfarande är fastköttigt och välsmakande. 

Om astrakaner

Olle Ridelius har skickat mig detta vackra omslag  från 1934. Damen i solhatt som plockar äpplen  -- ser det inte ut som Gyllenkroks Astrakan? -- är målad av Astrid Kjellberg-Juel (1877-1965).

Tidningen Råd och Rön är på konsumentens sida och vill ge oss vederhäftig information som motvikt till vilseledande reklam och falsk marknadsföring. Nr 8 från förra året innehåller en artikel om svenska äpplen. Läsaren får bland annat veta att en fjärdedel av alla äpplen som vi äter är svenska, resten är importerade. Vill man köpa ekoäpplen är man nästan alltid hänvisad till utländsk frukt eftersom den svenska produktionen är så liten. Vi kan bara hoppas att den ökar snabbt och att kunderna vill betala det högre kilopriset. Svensk frukt har längre utvecklingstid än den som importeras söderifrån och  kostar därför mer än importerad.

Men Råd och Rön presenterar också "5 kända äppelsorter". Det är Ingrid Marie, Aroma, Åkerö, Cox Orange. Inget fel med det. Det femte äpplet är Astrakan. Tidningen skriver:
"Astrakan finns som både vit och röd. Namnet tros komma från den ryska staden Astrachan. Den röda sorten mognar i september och den vita i augusti."
Någon faktakunnig borde ha läst igenom den texten. Astrakan är ett samlingsnamn och det finns många fler att nämna utöver Röd Astrakan och Vit Astrakan.

Så snart man läser en tidningsartikel om ett ämne som man är lite insatt i, så ser man fel. Läkare hittar fel i artiklar om ohälsa, optiker hittar fel i artiklar om synen o s v. Om du som kan äpplen blir intervjuad  av en reporter, be att få läsa artikeln innan den går i tryck. Reportern tar garanterat inte illa upp, för hen är också mån om att alla fakta blir riktiga.

I april blir det Trädgårdsmässa

Mycket att göra just nu. Sitter med listan på våra äppelsorter i trädgården och funderar, med G, på vilka ympar vi ska sätta in i den här våren. Rossvik är ett underbart äpple, både att sätta tänderna i och att dricka som must. Vi måste ha en Rossvik-gren, självklart. Och Gravensteiner, varför har vi inte Gravensteiner? En klassiker. Visserligen har den en trist vana att falla från grenen men smaken! och doften! När jag började lära mig äppelsorter fick jag veta av äppelexperten Ernst Lomenius att Gravensteiner skulle en pomolog känna igen i mörker. Det finns fler sorter man kan känna igen i mörker, på doften. Filippa till exempel och Aroma.

 Gravensteiner målad av Bertha Wernquist på uppdrag av Olof Eneroth (original förvaras på Kungliga Biblioteket)

Trädgårdsmässan i Älvsjö pågår 6-9 april. Även i år kan vi köpa ympar av många olika slag hos Sveriges pomologiska sällskap. En fantastisk möjlighet att skaffa just den äppelsort du har drömt om. Samtidigt får du en demonstration av hur det går till att ympa.

Lördag eftermiddag, 8 april, kommer jag att vara i ståndet och signera mina äppelböcker. Kom och hälsa på mig!

Post-optimalt men ändå gott

Äpplen som mognar tidigt blir också tidigt övermogna, till exempel Vit Astrakan. Medan fastköttiga vinteräpplen som plockas i början av oktober, och är ätmogna först ett par månader senare, håller mycket länge. Ribston är ett exempel. 

Rossvik i januari

 
Sedan har vi äpplen i skiktet däremellan. Just nu äter jag varje dag ett stort Rossvik. Det är härligt krasigt att sätta tänderna i, friskt och gott och saftigt. Ett nöje att bita i det äpplet i slutet av januari. Men den där ljuvliga smaken av muscatdruvor som gör Rossvik till ett femstjärnigt finsmakaräpple i oktober saknas förstås. Man kan säga att Rossvik har kommit in i sitt post-optimala tillstånd. Inget dåligt tillstånd det heller. 

Spendrups vilseledande marknadsföring

Tänk om Skogaholms bageri skulle märka sina limpor "Hantverk från bageriet i Göingebygden". Folk skulle skratta. Alla vet att Skogaholm bakar många miljoner limpor under ett år. Företaget skulle inte heller komma på tanken att kalla det hantverk.

Men Spendrups skriver så här på sina flaskor med äppelcider: "Hantverk från musteriet på Österlen." Först när man läser det finstilta på baksidan ser man att varan kommer från Spendrups Bryggeri.

Spendrups producerar 400 miljoner liter dryck om året i sina tre bryggerier. Briska äppelcider tillverkas i Grängesbergs bryggeri. Hur kan Spendrups kalla massproduktion för  "hantverk"?

Briska-flaskan innehåller vatten, äppeljuice av koncentrat, socker, äppelvin med tillsats av sulfit, fläderblomsextrakt, citronsyra och konserveringsmedel. Inte så mycket skånskt hantverk över det receptet. Min gissning är att äppeljuicekoncentratet, fläderblomsextraktet och äppelvinet kommer från Tyskland eller Polen.

Baldwin, ett äpple från 1700-talet

Baldwin, med anor från 1700-talets första hälft.

Framför mig på bordet ligger några exemplar av det stiliga Baldwinäpplet som vi fått från Anna Holmgren. De är odlade i västra Sverige och det var Rolf Eskilsson som en gång identifierade dem som just Baldwin. Det var bra gjort, för den här sorten måste vara ganska sällsynt i vårt land.

I boken Apples of New York från 1905 läser jag att Baldwin  är en av de ledande kommersiella äppelsorterna i USA, ett äpple som konsumeras i mängder inom landet men också exporteras en masse. Trädet tar tid på sig att börja bära, men ger sedan bra med frukt. Läsaren får också veta att Baldwin får starkare röd täckfärg på sandig och grusig jord än om trädet växer i tung jord. (Kan det  vara så, undrar jag). Äpplena får alla ungefär samma form och storlek och det är något frukthandlare gillar, ser snyggt ut i butiken.

Sorten har sitt ursprung i en kärnsådd funnen 1740 hos en mr John Ball i Wilmington, Massachusetts. Moderträdet levde kvar till åtminstone 1817 men dog någon gång mellan 1817 och 1832 varefter man satte upp ett minnesmärke på platsen. Namnet har äpplet efter en överste Baldwin som började föröka sorten i stor skala. 

Apples of New York har en referens till Handbok i Svensk Pomologi av Eneroth-Smirnoff. Minnsan, där hittar man på sidan 261 en presentation av äpplet. Alexandra Smirnoff skriver: "Pröfvad å profymp endast vid Vibyholm, blef sorten där blott till det yttre väl utbildad.Tyckes fordra varmare klimat, borde därför i sydligaste Sverige kunna uppnå fullkomlig utveckling äfven till det inre och sålunda blifva en god bordsfrukt".

En gång var Baldwin ett vanligt importäpple i svenska butiker. I Handbok i varukännedom från 1909 är Baldwin upptaget som ett vinteräpple; övriga medtagna vinteräpplen är Boiken, Borgherre, Borsdorfer, Cox Orange, Gravensteiner, Grågyllen, Guldparmän, Gul Richard, Järnäpple, Melon, Renetter (under den rubriken får man läsa lite allmänt om goda renetter), Ribston (fast det är en renett har äpplet fått en egen rubrik), Rosenhäger, Skarlakansparmän (ett annat namn för Ölands Kungsäpple), Stenkyrke, Tyroleräpplet, Vinterkalvill,  Åkeröäpple, Årsäpplet.

Med Årsäpple tror jag att författaren Anders Roswall (som knappast var fruktexpert) kan ha avsett Rött Järnäpple. Men hur ser egentligen Tyroleräpplet ut? Roswall beskriver det som "ett stort, fylligt äpple med karmosinröd färg och bländhvitt kött samt en angenäm kryddad, saftig smak; skalet är matt utan glans. Ett ypperlig dessertfrukt, som dock ej kan mäta sig med gravensteiner".

Nej, så klart. Få äpplen kan mäta sig med Gravensteiner. Det skulle vara Cox Orange och Gul Richard då.

Gott nytt äppelår!

Julljusstaken är prydd med Linnés äpple, silvriga bollar, polkagriskäppar och röda band

Vad kan vi vänta oss av 2017?  En rik fruktblomning, hoppas jag. Må bin, humlor och blomflugor flyga omkring och surra på ett hoppingivande sätt bland äppelblommorna. Må sedan otyg som äppelspinnmal, äppelvecklare och skorvsvampar hålla sig på mattan.

Några nya svenska äppelsorter kommer knappast att presenteras under året eftersom vi nyss fick ett starkt gäng på fyra sorter: Agnes, Trulsa, Lovisa och Folke. Däremot kommer den amerikanska marknaden att berikas med det nya, enligt uppgift mycket goda Cosmic Crisp  från Washington State University (WSU) som hoppas att deras äpple ska överträffa populära Honeycrisp från University  of Minnesota. Honeycrisp mottogs som inte mindre än en sensation när det släpptes på marknaden 1991.

Cosmic Crisp

300 000 träd av Cosmic Crisp -- med Honey Crisp som en förälder, den andra är Enterprise -- kommer att distribueras till amerikanska äppelodlare under 2017. Och varför heter det nya röda äpplet Cosmic Crisp, ett namn som man tog fram efter intensivt samarbete med rådgivande konsumentgrupper? Därför att de spektakulära skalpunkterna liknar små stjärnskott som för tankarna till kosmos, meddelar WSU. Mer om amerikansk frukt i nättidningen Good Fruit Grower. 

Historien om Filippa

I brist på Filippa-äpplen är julljusstaken prydd med Ingbo.

Jag hade bara skrivit om min nya osthyvel med Filippa-handtag så kom ett brev från Olle Ridelius med en kopia av en artikel i tidningen Viola den (26 juli 1944). Tack för det!

Artikeln berättar att i en skolträdgård på Fyn i Danmark står ett äppelträd med skylten: Fridlyst 27 augusti 1937. Det är moderträdet till Filippa som fyller 70 och som den anonyme skribenten i Viola säkert tror ska uppnå 100 år. (När G och jag omkring 1990 besökte trädet mådde det prima, lever det är trädet 153 år).

Så här kom Filippaträdet till får läsaren veta: den lilla flickan Filippa Johannsen planterade 1874  äppelkärnor i blomkrukor och det kom upp plantor som sattes ut i trädgården vid Hundstrup skola där fadern var överlärare. (Hundstrup skola heter i dag Filippa-skolan och ligger vid Filippavej, kan jag berätta). Kärnorna kom från ett sällsynt gott äpple som Filippa hade fått av en kamrat.

Det var två små plantor som Filippa flyttade ut till skolträdgården. Den ena plantan förgjordes av en lössläppt ko, men den andra klarade sig och växte till vad som liknade ett vildträd med långa kvistar. Det var endast för att Filippa bad för det som magister Johannsen inte tog ned trädet, som tackade med att blomma första gången 1883. Frukt blev det dock först året därpå, frukt som befanns äga mycket av ursprungsäpplets underbart goda smak.

År 1888 fick det nya äpplet det kungliga danska trädgårdssällskapets certifikat av första klassen. Nu startade magister Johanssen en plantskola och förökade upp träd av sorten som spreds över Danmark men även till Sverige, ja till och med till Amerika. Han skickade äpplen till kung Christian IX som åt dem med förtjusning och gav stort beröm. Kungadöttrarna i London och Petersburg fick också  äpplen och såväl drottning Alexandra som kejsarinnan Dagmar skickade tackbrev till lärarfamiljen i Hundstrup.

Så långt berättelsen om Filippa som den presenteras i Viola 1944. På annat håll har jag läst att frukthandlarna var långt ifrån glada åt Filippa. Visserligen hade äpplena en odiskutabelt fin smak men som de såg ut! Både rundare och mer avlånga former som gav fruktlådan ett oroligt intryck. (Handlarnas idealäpplen är alla lika stora och av samma form, titta på en låda med Royal Gala).

Vi  ska alla vara Filippa Johannsen evigt tacksamma. Filippa är fortfarande en vanlig, uppskattad sort i svenska trädgårdar. Dessutom är Filippa en av föräldrarna till Aroma som i dag är en av yrkesodlarnas största och mest uppskattade sorter.

God jul alla äppelvänner!

Finaste Filippa-hyveln

Skönt, norskt hantverk

Osthyveln är en norsk uppfinning, det är något som kanske inte alla svenskar vet. Jag påmindes om grannfolkets påhittighet häromdagen när det kom en osthyvel av finaste märke med posten från Norge. Till en hyvel av blankt norskt stål hade vår vän Sven fäst en skaft av Filippa-trä! En vackrare och mer funktionell hyvel kan inte finnas. Vi ska inviga den på julafton. 

Äpplen vid Nobelmiddag? Självklart!

Såg ni gårdagens meny? Där ingick både paradisäpplen och Ingrid Marie. Ska Sverige bjuda på det bästa landet har, måste äpplen vara med.
 

Snön har fallit i två dagar.  G ligger sjuk i influensa (en spruta hjälper inte alltid) men kära grannar har skottat åt oss. Tack och lov hade G nätat våra unga träd i god tid, så hare och rådjur kammar noll. Har du inte hunnit med den försiktighetsåtgärden, varför inte åtgärda det. Sedan kan du julpyssla i lugn och ro.