Baldwin, ett äpple från 1700-talet

Baldwin, med anor från 1700-talets första hälft.

Framför mig på bordet ligger några exemplar av det stiliga Baldwinäpplet som vi fått från Anna Holmgren. De är odlade i västra Sverige och det var Rolf Eskilsson som en gång identifierade dem som just Baldwin. Det var bra gjort, för den här sorten måste vara ganska sällsynt i vårt land.

I boken Apples of New York från 1905 läser jag att Baldwin  är en av de ledande kommersiella äppelsorterna i USA, ett äpple som konsumeras i mängder inom landet men också exporteras en masse. Trädet tar tid på sig att börja bära, men ger sedan bra med frukt. Läsaren får också veta att Baldwin får starkare röd täckfärg på sandig och grusig jord än om trädet växer i tung jord. (Kan det  vara så, undrar jag). Äpplena får alla ungefär samma form och storlek och det är något frukthandlare gillar, ser snyggt ut i butiken.

Sorten har sitt ursprung i en kärnsådd funnen 1740 hos en mr John Ball i Wilmington, Massachusetts. Moderträdet levde kvar till åtminstone 1817 men dog någon gång mellan 1817 och 1832 varefter man satte upp ett minnesmärke på platsen. Namnet har äpplet efter en överste Baldwin som började föröka sorten i stor skala. 

Apples of New York har en referens till Handbok i Svensk Pomologi av Eneroth-Smirnoff. Minnsan, där hittar man på sidan 261 en presentation av äpplet. Alexandra Smirnoff skriver: "Pröfvad å profymp endast vid Vibyholm, blef sorten där blott till det yttre väl utbildad.Tyckes fordra varmare klimat, borde därför i sydligaste Sverige kunna uppnå fullkomlig utveckling äfven till det inre och sålunda blifva en god bordsfrukt".

En gång var Baldwin ett vanligt importäpple i svenska butiker. I Handbok i varukännedom från 1909 är Baldwin upptaget som ett vinteräpple; övriga medtagna vinteräpplen är Boiken, Borgherre, Borsdorfer, Cox Orange, Gravensteiner, Grågyllen, Guldparmän, Gul Richard, Järnäpple, Melon, Renetter (under den rubriken får man läsa lite allmänt om goda renetter), Ribston (fast det är en renett har äpplet fått en egen rubrik), Rosenhäger, Skarlakansparmän (ett annat namn för Ölands Kungsäpple), Stenkyrke, Tyroleräpplet, Vinterkalvill,  Åkeröäpple, Årsäpplet.

Med Årsäpple tror jag att författaren Anders Roswall (som knappast var fruktexpert) kan ha avsett Rött Järnäpple. Men hur ser egentligen Tyroleräpplet ut? Roswall beskriver det som "ett stort, fylligt äpple med karmosinröd färg och bländhvitt kött samt en angenäm kryddad, saftig smak; skalet är matt utan glans. Ett ypperlig dessertfrukt, som dock ej kan mäta sig med gravensteiner".

Nej, så klart. Få äpplen kan mäta sig med Gravensteiner. Det skulle vara Cox Orange och Gul Richard då.