En gång stod Olof Eneroth, 1800-talspomologen, vid detta träd och ympade in Deichzugsapfel eller Cox Orange eller någon annan ny spännande sort som han fått sig tillsänd från pomologkollegor ute i världen och ville testa i det kärva svenska klimatet. Nu är trädet gammalt och böjt men lever fortfarande. Hur länge till?
Så gick mina tankar i går när Sveriges Pomologiska Sällskap gjorde ett besök på Djurön, den stora ön som tillhör Vibyholms slott i Sörmland och var ett av de ställen där Olof Eneroth satte in hundratals äppelympar vars utveckling han sedan följde. Vi kunde inte ha fått en bättre utflykt. Dagen var försommarvarm, göken gol, näktergalen sjöng, tranorna trumpetade och bokskogen en bit bort visade skir grönska. Några äppelträd hade utslagna blommor, andra stod i startläge.
 |
| Mitt på Djurön ligger detta gamla stiliga lusthus som är under renovering |
 |
| Det liggande trädet blommar rikt .... |
 |
| ... trots att de knäcktes på det här sättet för cirka 15 år sedan. |
Man ser fortfarande många stiliga fruktträd på Djurön medan andra har dukat under och det är inte konstigt: tiden, höststormarna och älgarna har gjort sitt för att decimera beståndet.
Axel Öberg, som representerar den unga nya generationen på Vibyholms slott och visade oss runt på ön, har insikt i Djuröns pomologiska historia och ett tydligt intresse för att bevara den. Det lovar gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar