Otålig väntan

Det finns ingen otålighet större än den febrila väntan vi äppelälskare lever i under våren. När ska fimbulkylan ta slut och vårvärmen äntligen slå till? Ska ymparna ta sig? Ska äppelträden visa de vita och skära blomklasar som vi förväntar oss? Ska rönnarna blomma så rönnbärsmalen håller sig i de träd där den hör hemma och inte går på våra dyra fruktträd? Ska det komma småfåglar till våra holkar så att vi får hjälp med insektsbekämpningen?  Det finns mycket att oroa sig för.

Varje dag går jag där och studerar träden. Pillar i tjocka runda knoppar för att se om de innehåller små lovande ämnen till blommor och konstaterar belåtet att många träd ståtar med massor av outslagna blomknoppar på grenarna. 



Att ympa är ett hantverk som G blivit bra på efter många års träning med kniven. På glasverandan står krukor med nya lovande små träd som ympades samtidigt på A2. Ympen av Guldrenett (längst t v) var virknålssmal och ändå tog den sig, det är närmast ett mirakel. Men det är Santana (längst till höger) som har kommit längst, den bär en hel liten buske av gröna blad.

Frågan är hur det ska gå för Rubinola, tvåa från höger, som visar två blomknoppssamlingar och inget mer.