Ett ögonblick tänkte jag kalla min nya bok, som kommer i augusti om allt går bra, för "Fruktodlingens hemligheter". Nu blir det istället "Konsten att sköta ett äppelträd".
Tur att jag tänkte om. Jag har nämligen blivit varse att det finns en roman författad av ett kollektiv av amerikanska skribenter som har titeln "Fruktodlingens hemligheter". Ung, svårt skuldsatt änka och trebarnsmor som döljer sitt förflutna står ensam med en äppelodling att försörja sig på. Ska hon klara det? Vem är den sjuke, hemlighetsfulle luffaren som kommer till gården och börjar hjälpa till? Kvinnan och mannen beskär ensamma träden och trots att de saknar erfarenhet, och trots att det handlar om många tunnland, går det som en dans. Träden sprutas. Bikupor sätts ut bland träden. Frosten hotar men äppelblommen räddas som genom ett under.
Den främmande mannen hemlighåller även han sitt förflutna. En dag är han försvunnen. En säregen moster med ett hjärta av guld ingår i handlingen. Döljer hon sitt tidigare liv? Javisst.
Ja, ni hör. En feelgood-roman men inte någon av de bättre. Läsaren förstår snabbt hur det ska gå: barnen älskar den vänlige främlingen som kommer tillbaka till gården, allas spännande förflutna blir avslöjat, mannen och kvinnan förklarar sin kärlek till varandra och allt slutar väl.
