När
jag ser en särdeles otrevlig man som kör vackra och doftande sommaräpplen till
marknaden, tycker jag mig se en kamp mellan honom och hans häst på ena sidan
och äpplena på den andra sidan och jag får för mig att det alltid är äpplena
som vinner. Plinius säger att äpplen är det tyngsta av allting och oxen
börjar svettas bara han ser dem. Mannen börjar förlora sin last direkt han
försöker ta dem någon annanstans än där de hör hemma, vilket är hos de vänaste.
Fast han då och då tittar till sina äpplen och känner på dem och tycker att de
finns kvar allihop, så ser jag hur deras himlaljuva egenskaper lämnar dem och
stiger mot skyn och det är bara fruktköttet och skalet som finns kvar i kärran.
Den rymmer inte längre äpplen utan fruktmassa. Är detta fortfarande Iduns
äpplen som håller gudarna evigt unga och tror du att de ska låta Loke eller Tjatse
ta dem med till Jotunheim, allt medan de får rynkor och grått hår? Nej, för
Ragnarök, gudarnas undergång, har inte kommit än. [...] Äpplet är helt klart
den noblaste av frukter. Låt de vänaste och flinkaste få det.
Wild Fruits av Henry David Thoreau, översättning
Görel Kristina Näslund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar