En text om äppelskörd

Pelaräpplet Kong Skjold

Vem hade skrivit gårdagens text? Det var Selma Lagerlöf och stycket var hämtat ur hennes mindre kända bok Höst. Längtan efter att få smaka föräldrahemmets astrakaner var en stor orsak till att hon ville köpa tillbaka Mårbacka.

Men vilken stor svensk har skrivit detta?

Ett sådant fruktår, som Nittonhundrafyra var, lär man få leta efter.

                      Vi måste redan mitt i sommaren sätta stöd under grenarna, för att ej dessa skulle brytas sönder af de mognande astrakanerna, gravensteinerna och hvad de alla heta.

                      Det psykologiska ögonblicket var kommet. Karin klef med härskarinnefasoner in i den praktfulla lunden, lik en pösande ymnighetens gudinna. Henne följde, likt ett tåg jublande dryader och nymfer, ungarna och pigorna, alla medförande något verktyg, såsom stegar, klädkorgar, stora saxar, och de mest besynnerliga don med stänger, hakar, och snodder. Uppgiften var att utan att skada träden (låt bli att ruska dem!) kunna knipsa av hvartenda äpple, äfven de som satt högst upp i toppen.

                      Äpplena få ej heller stötas, ty då kunna de alls icke förvaras.

                      Esbjörn var också vänlig och hjälpte till. Sammaledes hade några af byns gossar, antagligen de med de trofastaste blå ögonen, under nattens stilla månskensfrid gjort undan en hel del, storleken beroende på pojkarnas mängd multiplicerad med magarnas och fickornas rymdmått. Sedan breddes de – äpplena, icke pojkarna! – enligt sina arter ut öfver alla Spadarvets manbyggnadsgolv, och hela gården stinker ännu af den sköna och doftande frukten. Och mos, sylt och gelé ha vi ätit både denna dag och natt under många månader (detta skrifves år 1905) så att vi börja längta efter bananer och dadlar ... Äpplemos är godt i början och hälsosamt i slutet.