Selma Lagerlöf tyckte mycket om äpplen. Kanske var det delvis för att hon längtade efter sin barndoms äppelsorter som hon köpte tillbaka sin fädernegård. Hon planterade en stor äppelträdgård vid sin herrgård Mårbacka och var glad för en fin fruktskörd. Då lät hon sälja frukt på torget i Sunne och till musterier. Gyllenkroks Astrakan i blom
Äppelträd dyker också upp i hennes romaner. I "Gösta Berlings saga" är det Liljekrona, en av kavaljererna på Ekeby, som en dag vandrar hem till sin närliggande herrgård. Det är inte främst för att besöka hustru och barn utan för att beundra sina blommande äppelträd:
Så reste han sig och gick runtom byggningen. Där låg trädgården så förunderligt fager, att han måste stanna och dra efter andan. Äppelträden blommade. Ja, det visste han ja. Det hade han sett att de gjorde på alla andra herrgårdar också, men det var bara det, att de inte på något ställe blommade så, som de gjorde på den gården, där han hade sett dem blomma, alltsedan han gifte sig. Han gick med knäppta händer och varsamma steg upp och ner på sandgångarna. Marken var vit, och träden voro vita, ett och annat med en brytning i skärt. Något så vackert hade han aldrig sett. Han kände varje träd så, som man känner sina syskon och lekkamrater. Astrakanträden voro helt vita, likaså vinterfruktträden. Men sommargyllenas blommor voro skära, och paradisäpplenas voro rentav röda. Vackrast var den gamla oympade apeln vars små beska äpplen ingen kunde äta. Den sparade inte på blommor, den såg ut som en stor snödriva i morgonglansen.
Ur "Gösta Berlings saga" av Selma Lagerlöf, Adertonde kapitlet: Liljekronas hem
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar