Måste man pincera?

Jag skulle inte påstå att jag är mästare på beskärning. G och jag gick en kurs i fruktträdsbeskärning för mycket länge sedan och sedan har vi gjort så gott som vi har kunnat. Träd är tåliga. Träd kommer igen. Också en person utan grönt kort kan klippa ett träd genom att använda sina ögon att se med och sitt sunda förnuft. Går vi omkring och pincerar träden? Nej.

Pincering eller avnypning kallar man borttagandet av spetsen på ett utväxande skott genom att använda en kniv eller genom att helt enkelt nypa av det med fingrarna, skriver Carl G Dahl i Beskärning av fruktträd och bärbuskar från 1948.

Pincering har hittills mest utförts på spaljéträd och vid skötseln av sådana får detta arbete anses alldeles nödvändigt medan det däremot givetvis kan underlåtas på fristående träd, skriver Dahl också. Just det. Man behöver inte pincera fristående träd om det inte är så att man vill ge dem en speciell form, till exempel triangel-form eller boll-form. Då måste man hela tiden vara där och klippa bort störande, utskjutande skott.

Vi har varken spaljéträd eller tjusiga, strängt formklippta träd (sådana kan man se vid Sofiero slott).
Alltså klipper vi alla äppelträden i juli månad och strävar efter att få vackra träd med glesa kronor så att solen når fram till frukten och kan ge dem färg och sötma.

Bukettapel får vita blommor och därefter lingonstora röda äpplen. Här som fritt växande häck. Aldrig pincerad..

Häckklippning om sommaren är en form av beskärning, står det i Beskärningsboken av Gustav Alm, Han Veltman och Klaus Vollbrecht, tryckt 1983. Vi har en häck av bukettapel mot grannen till höger. Den får växa fritt och är i dag cirka 1,8 m hög och kanske 1,5 m bred.

Häck av bukettapel som hålls låg och inte för bred. Ständigt pincerad.

Vi har också en häck av bukettapel mot gatan och den håller vi efter. Några gånger varje sommar går jag och klipper bort utstickande skott. Jag har hittills aldrig tänkt på det som pincering men det är det förstås.