Kärlek till äpplen

I Disney-filmen står Snövit och bakar när den elaka häxan kommer in. Snövit gör en krusbärspaj till sina sju små vänner, men det faller inte häxan på läppen. "Det är äppelpaj som männen faller för" meddelar hon Snövit.

Ja, många män, precis som många kvinnor, har en stark kärlek till äpplen. Jag tänker på förre partiledaren Alf Svensson som aldrig reste från Gränna till Stockholm utan några äpplen i portföljen. Kompositören Gustaf Mahler hade också vårt att leva utan äpplen. Så här står det i ett brev återgivet i Alma Mahlers bok "Gustaf Mahler, minnen från ett äktenskap" (min julläsning i år), ett brev från en man som var bekant med den fru Conrat som hyrde ut rum till Mahler både i Dornbach och på Wahlfischgasse i Wien:
"Den fruktade gästen gjorde ingalunda ett sådant väsen av sig som man hade gått och inbillat sig. När han morgon, middag och kväll fick sina äpplen och när han i Dornbach hittade den första och  på Wahlfischgasse andra bandet av Bielschowskys Goethebiografi, då var hans lycka fullständig; Goethe och äpplen tycks vara det enda han inte kan leva utan".

Goethe är jag inte beroende av, men visst är det svårt att leva utan äpplen. Just nu äter jag våra sista Ingbo som är utomordentlig skön sort med lång hållbarhet. Framkorsades på 1940-talet -- Ingrid Marie x Belle de Boskoop -- och uppmärksammades av Per-Olof Bergendal 1957.

Ingbo, ett skönt och mycket gott vinteräpple