Cikaderande äpplen

Jag skrev för en tid sedan att jag hade sett ordet cikaderande i den pomologiska litteraturen.  På sidan 443 i Handbok i svensk pomologi från 1896, Alexandra Smirnoffs omarbetning av Olof Eneroths bok med samma namn, står det om det ryska äpplet Simnoje Polosatoje att köttet är "cikaderande (fläckvis genomskinligt)". Vi har många svenska äpplen vars kött visar samma egenskap, till exempel Oranie, Husmoder, Rossvik, Charles Ross och Kalmar  Glasäpple (läs om dem i min bok Svenska äpplen).

Varifrån kommer ordet cikaderande, frågade jag. Förekommer ordet i andra länder? Min undran fick Krister Andersson att göra efterforskningar. Han kom fram till att ordet har använts i Tyskland och skickade mig en artikel från 1882 ur Pomologischen Monatshefte med rubriken Über das Cicadiren (Glasigwerden) der Aepfel.

Artikelförfattaren skriver att hans träd detta år släppt en stor mängd till synes friska äpplen och undersökningar visade att cikadering av fruktköttet bar skulden. Förklaringen är sammanfattningsvis denna: Genom stjälken löper strängar som skickar näring från trädet ut till äpplet. När stjälken möter äpplet delar sig strängarna och vi ser dem som ljusa ådror runt kärnhuset. Det är dessa kärlsträngar som svarar för att äpplet ska få den näring och den vätska det behöver för sin utveckling.

Tittar man på glasat kött i mikroskop får man se saftig, trasig cellvävnad och kärlsträngarna är i det närmaste försvunna. När de inte finns mer upphör äpplets näringsupptag och äpplet faller från trädet, skriver författaren.
Han skriver också cikaderingen utgår från kärlsträngarna. Detta stämmer i alla fall inte varje gång. Precis som Smirnoff skriver kan man ofta se fläckar av glasigt kött här och där i äpplen.

Till hösten måste jag titta noga på glasiga äpplen. Tack Krister för artikeln!