Äpplen i konsten

Vilket motiv i växtvärlden har blivit mest avbildat av konstnärer? Kanske är det rosen? Eller är det äpplet? De flesta konstnärer, vill jag påstå, har avbildat äppelblom eller äpplen på ett eller annat sätt. Är det lätta motiv? Nej, jag tror inte det. I ett brev jag fick från Tove Jansson i april år 2000, när jag hade skickat henne min Äppelbok, skriver hon så här:


"Vet du – en gång när jag var mycket ung skulle jag måla en vildapel i blom, det gick inte alls bra. Jag försökte om igen när frukten hade mognat (rysligt små och sura äpplen) och det blev inte bättre. Men varje år apeln var färdig att fälla sin blom, nån blåsig dag, lade jag mig på rygg under trädet och väntade – vilket snöfall! Det var underbart!"

Under hösten har jag varit på Hans Isakssons utställning  i Stockholm och sett hans verk "All about Eve", ett äppelskal av målarduk upphängt från taket. Fick det überstora skalet mig att längta efter ett äpple? Nej. 

På Stockholms auktionsverk i förra veckan träffade jag på en tavla av Bruno Liljefors: ett litet blommande äppelträd med sädesärla. Just den söta  tavlan hade också auktionsverket valt att använda som affischbild, självklart. På samma visning kunde jag se en tavla med äpplen av Olle Hjortzberg.