Värmlands äldsta äppelträd har fallit

 

Bilden på  Cajsa Andersson framför Storkrisken är hämtad ur min bok Äppelbok från år 2000

I Pomologen nr 4, 2025, läste jag att Storkrisken har fallit. När Gullmar Henäng och jag var i Gullsbyn och besökte trädet 1998 var det stort och mäktigt med en omkrets på 5,40 m mätt en halvmeter från marken. En kraftig kätting löpte det mångstammiga trädet för att hålla ihop det. Vi träffade Cajsa Andersson som uppgav att hon representerade den nionde generationen på samma gård. Cajsa Andersson berättade att Storkrisken gav stora, gulröda äpplen fina till äppelmos. 

Häromdagen råkade jag läsa uppteckningar om svenskarnas trädgårdsintresse i slutet av 1900-talet som Nordiska Muséet samlade in omkring 1940. En av uppteckningarna gällde Storkrisken. Sagesmannen är Carl Tholén i Edane. Han berättar att i hemmansägare Axel Anderssons trädgård i Gullsbyn står en apel som enligt uppgift är 300 år gammal. Fröet ska ha satts någon gång på 1600-talet av Axel Anderssons moders mormoder. När hon var liten flicka besökte hon tillsammans med sina föräldrar en marknad i Karlstad och fick där ett äpple att ta hem. 

”Då vid denna tid fruktträd funnos endast vid herrgårdarna var ett äpple en sällsynt frukt. Flickan gjorde ett försök att plantera aplar av de i äpplet befintliga fröna med det vackra resultatet att i sinom tid trenne ståtliga aplar växte upp på Berget, som gården heter.

Det ena trädet sattes framför stolpboden och fick därav namnet ”boapel”. Ett sattes vid vedskjulet och fick heta ”vöskjurs-apel” och längst ned i den bästa jorden framför mangårdsbyggningen sattes det träd som vi idag kallar ”Storkrisken” av vilket namn framgår att trädet är stort och frukten syrlig i smaken. (En frukt som är syrlig har här på trakten kallats ”krisk”).

 1939 som var ett gott enastående gott fruktår i Värmland lämnade trädet en skörd på 8 á 10 tunnor äpplen. Numera användes frukten huvudsakligen till kreatursfoder men den är även användbar som hushållsfrukt. De två först nämnda träden har skattat åt förgängelsen för längesedan men Storkrisken torde ännu skänka frukt åt några generationer framåt i tiden.”

Ulrika Thulin uppger i Pomologen (medlemstidning för Sveriges Pomologiska Sällskap) att nya träd av Storkrisken lyckligtvis finns på tillväxt.