Proust tänkte inte på sommarfrukt kontra vinterfrukt när han formulerade det ovanstående, men hans ord gäller i hög grad äpplen. Talade med en ung journalist häromdagen och hon berättade att hennes föräldrar hade haft Ingrid Marie i trädgården och hur trist var det inte att plocka ned dessa äpplen som man inte kunde äta på en gång! Plockningsarbetet var flera timmar av besvikelse och sedan en lång väntan på att frukten skulle mogna, nej, så ville hon inte ha det i sin egen trädgård.
Ja, äpplen mognar vid olika tider. Men är inte det ganska underbart? Vi kan odla sommaräpplen för omedelbar njutning och andra sorter för njutning längre fram, på sen höst och vårvinter. Man behöver inte ens ha flera träd för att göra ordna det så här, det går bra att ympa in många sorter på samma träd.
Den som odlar vinterfrukt utan att ha bra förvaringsmöjligheter står förstås med ett problem. Kanske går det bra att få förvara sin skörd hos en vän med en bra, sval och inte alltför torr källare i utbyte mot några kilo Åkerö och Gravensteiner?
Jag vet inte om Proust tyckte om äpplen, men säkert är att han älskade doften av äppelblom som han nämner på flera ställen. Så här skriver han i "I skuggan av unga flickor i blom":
Hur ofta hände det inte i Paris följande år under maj månad, att jag köpte en äppelgren hos blomsterhandlaren och sedan tillbringade hela natten framför dessa blommor .....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar