Radioprogrammet Meny bjöd på ett trevligt inslag om cider nyss. Roligt att få veta att det finns 15-20 cidertillverkare som gör seriösa försök att producera äkta cider i landet istället för det söta läskeblask som i dag går under namnet cider. Katja, sa Joakim Holgersson, är utmärkt till cider och likaså Filippa som ger drycken lakritstoner, sådant är intressant att få veta.
Cider är tillåtet att jäsa själv. Meny-reportern intervjuade två kvinnor som gick i markerna och letade efter kärnsådda äppelträd att hämta goda cideräpplen från. De nämnde Eldrött Duväpple och Belle de Boskoop som "äpplen man inte äter men som går att använda till cider".
 |
| Eldrött Duväpple som det ser ut just nu på trädet |
Hej Görel, jag är en av de två kvinnorna du hörde i Meny som letar äpplen till cider. Först vill jag be om ursäkt för okunskapen kring Eldrött duväpple, tack för att du korrigerade. Förutom att leta cideräpplen i betesmarker letar vi också i historiska källor efter belägg för traditionell cidertillverkning i Sverige. Förutom att äpplerester hittas i vikingatida kärl, så finns skriftliga källor från 1500- och 1600-talen som nämner att allmogen gör cider (must, most, äppelvin) av äpple (och päron). I din forskning kring äpplen, har du stött på någon äldre källa om ciderberedning?
SvaraRaderaVänliga hälsningar,
Helena Ullmark, för Svenska Ciderfrämjandet helena(at)lonshult.se
Nej,jag har inte sett någon text som berättar om hur man gjorde cider i det gamla bonde-Sverige. Jag tvivlar på att det var mer än en handfull som försökte sig på det. Cider blev stort i Frankrike och England men slog aldrig i Sverige, här ville folket ha öl och brännvin och de förmögna drack vin. Jag återkommer med ett längre inlägg om cider i bloggen i slutet av nästa vecka.
SvaraRadera